lördag 15 augusti 2009

Ångesten tar över ibland

Återigen har jag hamnat i en känslokarusell där jag inte riktigt hinner med i mina känslostormar. Det är som om hela jag är i någon form av kaos och där jag inte kan hantera allt som kommer upp. Jag har märkt att ju mer jag är och rotar i allt omkring mig så faller jag rätt hårt ner i backen. Jag blir nästan överkänslig och öppnar man bara pyttelite på locket så vräks det ut massa skit rakt in i hjärnan. En av de svåraste sakerna är nog att klara av att hålla igen de stunder jag måste visa mig bland andra människor. För då måste masken komma upp och sitta fastklistrad under många timmar så jag inte visar min svaghet. Nätterna är också ett enda stort rappel. Då faller jag långt ner i tanketräsket och jag måste verkligen kämpa för att fokusera på annat för att kunna få ro.

2 kommentarer:

Judith sa...

Det är en styrka att visa sin svaghet!
Men jag vet, det är lättare sagt än gjort. Jag har inte heller velat visa min svaghet men det har jag lärt mig göra nu på mötena. Och det är faktiskt så skönt. För det är när jag gör det som jag får styrka.
Och kärlek från andra. Där, i dom rummen finns den kärlek jag behöver och där dom förstår mig. Dom som inte vill acceptera mig som jag är behöver inte jag i mitt liv längre.
Gå på möten är mitt enda tips. Oavsett beroende så är det på mötena vi kan vara oss själva.

Kramar

Stefan sa...

Flykten från dig själv kommer att stjäla all din energi än mer fram över.Ta en paus från dig själv, unna dig att vara allt det där du inte vågar, du kan ju alltid hoppa in i din bubbla igen. Tankar är bara tankar och kan inget göra om de inte sätts i handling. Tanken kittlar det handlingen förlöser. En ond cirkel brytes bäst med KBT. Mycket kärlek har du inom dig, men vet ej hur du ska förvalta det utan att det ska misstolkas.

Ibland är livet som när man är full och förkyld, det hjälper inte, men det är roligare att vara sjuk.

Bamse kram till dig kämpande kvinna.