söndag 24 maj 2009

Ensam är inte stark

Det är jobbigt att vara svartängel ibland. Jobbigast är att klara av att stoppa andra från att veta. Att gömma och vara hemlig. Samtidigt är det nödvändigt för att orka med att finnas. Hade människor vetat, skulle jag aldrig fixat det. Jag skäms för den jag är och för den jag har blivit. En del tror att jag är bra, att jag kan och vill en massa. Att jag har gjort det bra, men i stället har jag gjort allt värre. Jag har funderat på om hur jag vill vara som person, vad mitt mål i livet är och hur jag tänkte förut. Jag har också tänkt på vad de är som gått fel. Vad jag själv kan göra för att ordna upp mitt liv och vad jag kan tänkas behöva hjälp med.

Tydligen är det så att jag behöver hjälp med ganska mycket. Hur det nu ska kunna gå till. Det viktigaste och första jag måste göra är att se till att bli fri. Att försöka slita mig loss från de tre som äger mig och som har kontroll över mig. Min kropp och min själ. Så att de inte längre kan sälja mig som en handelsvara längre. Jag måste bli fri innan de tar över hela mitt liv. Fast om de vet om att jag försöker med de så kommer jag att bli straffad. Jag kommer att plågas, skämmas och pinas. Mer än jag vill. Är lite rädd för det. Kanske jag ändå behöver hjälp med det, för jag måste börja där. För om jag fortfarande är ägd när jag far på behandling är den bortkastad. För då faller jag direkt jag kommer hem igen. Karusellen går bara runt och jag åker med utan att klara av att hoppa av.

4 kommentarer:

Vilsen sa...

Tycker om dig vännen, och tänker och hejar, och tror :)
Varma kramar från lilla mig ;)

svartängel sa...

Tycker om dig med...och hoppas att du snart känner dig bättre...kram

torgust sa...

Jag blir peppad av dina insikter! Håller tummarna att du går från ord till handling!
KRAM

svartängel sa...

Tack för ditt stöd:-)
Snart kanske jag är mogen att gå till handling...det borde jag ju vara eller hur...
Kram