fredag 30 januari 2009

en snuvig ängel

Jag finns här i närheten, tjuvkikar och läser, men har inte tid att skriva så mycket just nu.
Har åkt på någon jobbig flunsa och febern far upp och ner i en salig röra. Vill mest bara sova och vila mig, men så funkar inte livet...
I veckan har barnens storebror varit här efter lite mindre konflikter med deras pappa. Storebror vägrar vara hemma hos pappan, men trots att han är vuxen har han svårt att verkligen säga i från. Nu är han i alla fall hos oss och det går jättebra. Han är så snäll och fin och så sams med kidsen. Det enda är att jag har svårt att skriva här på blogen, är lite rädd att bli avslöjad av honom eftersom han är smart och gillar datorer. Min har jag därför rensat och gömt i min säng, den är lösenordsskyddad och allt möjligt, men man vet ju aldrig. Paranoid är jag så det skriker om det...Han får nöja sig med barnens datorer i stället:-)
Fast ändå så räcker inte riktigt min tid till....vilket också kan vara bra, för nu vare sig orkar eller har jag tid med några galenskaper...
Kram och godnatt

söndag 25 januari 2009

Usch

Min tonåring till son har en tjej på besök i hans rum ...huuu
Hur i helsike vet man att dom inte ställer till med något hyss???
Egentligen så litar jag på honom eftersom han är en förståndig och vettig kille som sällan jag gör galna saker...men samtidigt kommer jag väl i håg hur jag själv var i den åldern....Typ livsfarlig och helt utflippad, med noll förstånd och förnuft.
Hur mycket ska man lita på en tonårsson egentligen?? De där hormonerna och allt annat kan ju ställa till de för en annars smart kille...eller?
Måste nog erkänna att jag varit i köket, som är närmast hans rum och vispad, diskat och bakat en kaka bara för att störa utifall att...

lördag 24 januari 2009

Ingen vit bil på min parkering

Jag har sålt bilen....guuud vad jag är duktig
Men oj vad jag redan saknar bilen....den var ju så fin:-)

fredag 23 januari 2009

Slöar fredag

Jag sitter här och halvsover och är fortfarande trött..
Dottern ligger och surar i sitt rum över massor med saker och sonen är ute på disco och jag väntar på att få soooova:-)
I går kom två bekanta till mig förbi och dom stannade till idag. Två påsar med hembakta bullar hade dom:-) Jätteglad blev jag eftersom jag sällan orkar göra sånt numera. Vi satt och surrade i flera timmar innan vi kom på den smarta idéen att spela monopol. Jag säger då det....börja inte spela det klockan tolv på natten för när klockan är halvfem är man inte klar...Jag förlorade stort tillslut, men kul var det en stund i alla fall...

Tre tröjor har jag hittat på rea också...vi orkade faktiskt vandra in till stan och shoppa också innan jag skulle till hjärnskrynklaren och fixa innehållet i huvudet...

I morgon kommer min allra bästa vän hit en pytteliten stund och då ska hon få en väldigt underligt present av mig. Hennes söta bebis döptes för ett tag sedan och jag hade inte ordnat presenten då utan jag har fixat den nu.
Det är verkligen en udda sak jag köpt, från andra sidan jordklotet som ska påminna henne...för den handlar om den jag är, varifrån jag kommer och hur små söta flickbebisar kan se ut...Jag vet att min vän kommer att bli glad...för att den är från just mig...

Sen har mina barns ena storebror kommit till stan i dag, men vi har inte hunnit träffa honom ännu....mellan honom och min yngsta dotter skiljer det sig på dagen 21 år, men ändå är dom så nära varandra. När han ringde till henne och sa att han skulle komma började hon gråta av lycka...och idag har hon gråtit för att han ännu inte kommit hit utan är hos hans pappa först. Hon har bett honom bo här hos oss i minst en månad till min stora förskräckelse. För trots att han är en underbar människa, son och storebror har jag inte tillräckligt mycket ork för en hel månad....en vecka kanske är mer lagomt i min värld....men vi får väl se...jag tycker mycket om honom och jag ser honom som min son fast han bara är ett par år yngre än mig och jag aldrig har varit en riktig mamma för just han....

Nu ska jag kasta mig ner i soffan och dra ett täcke över mig i några timmar så jag får lite extra ork....

onsdag 21 januari 2009

Skulle behöva ett par timmar till per dygn tror jag

Idag har jag varit och tränat på en dum motionscykel innan klockan tio på morgonen, sedan vattengympa med dom skrattande tanterna en timma senare. Fast den sexige vikarien från förra gången lyste med sin frånvaro...
När jag sedan kom trött hem så mötte jag en kompis sittandes i trapphuset och väntade på mig. Hon behövde hjälp med att skriva ett personligbrev och hade fått panik. Så då fixade jag de åt henne, samtidigt som jag kastade i mig några muggar kaffe för att hålla mig vaken.
Precis när hon for så kom sonen hem från skolan och var hungrig. Kom på att jag skulle få gäster i morgon så jag kastade ihop en cheescake som får frysa ihop till i morgon och sen började jag med middagen. Gjorde de enkelt och kastade ihop köttfärssås och spagetti.

Dottern hade orkesterövning så jag fick skjutsa henne dit och sedan till hennes nästa aktivitet. Sonen skulle på extra grej med skolan mellan sex och nio på kvällen så jag lånade ut bilen till en som kunde skjutsa dom eftersom jag hade föräldrarmöte klockan sju. Smart av mig som är reumatiker att få för sig att promenera samma dag som jag tränad och gympat. Antar att jag kommer att få lida i morgon. Den vanliga telefonen och vanliga mobilen har gått varm och därför har jag inte ens idats att kolla mina andra mobilnummer dit alla skummisar ringer. Däremot finns några på min vanliga msn så jag har hunnit boka in tre olika möten med kontrollman nummer ett. Av bara farten gick det och jag hann inte ens tänka. Slut på undanflykter har jag också, så gud vet vad jag ska ta mig till den här gången.....men de ordnar sig nog...det gör det alltid.....på nått sätt

Slutkörd

Inte är de lätt att vara svartängel alltid. Snarare ganska tufft ibland, men det funkar.
De senaste dagarna har jag varit dödsslut, så där så man nästan hoppas att man blir den där ängeln på riktigt så man slipper vara, finnas och tänka.
Ändå har jag tagit mig igenom dagarna utan större problem. Fast fasen vad jobbigt det är ibland

lördag 17 januari 2009

Bilförsäljerskan

Håll tummarna allihopa, för nu har jag lagt ut min bil på blocket för försäljning.
Första gången i mitt liv som jag säljer en bil och jag tror att jag är en usel försäljare.
Är livrädd att någon ska ringa och fråga mig om saker, för jag är inte säker på om jag kan svara på allt. Jag behöver en karl tror jag, som kan sälja bilar åt mig....ja ,jag kan ju ha honom till annat också förstås...fniss...fast just nu är de akuta behovet att ha försäljar hjälp.
Sen kommer jag nog att ha separationsångest över att inte längre ha kvar min pärla till bil för det är enda och första bilen jag ägt...

Sömnlösa världen

Natten gick åt att kackla i telefon. En killkompis till mig skickade ett sms strax efter ett och undrade om jag var vaken. Tydligen hade han blivit dumpad av sig galna flickvän för miljonte gången...Ibland funderar jag över vad de är som gör att vuxna människor låter sig bli behandlade på sånt elakt vis om och om igen. Vad som driver dem till att fortsätta, ta tillbaka och tillåta dem själva att bli sårade hela tiden. Jag hörde på honom att de var jättejobbigt och han sa att nu får det minsan vara, fast de har han sagt bara för några veckor sen också, så det återstår att se vad som händer. Nåja, jag har i alla fall lyssnat i flera timmar i natt och jag är ganska trött...kaffebryggaren går på högvarv och jag har tappat räkningar på hur många muggar jag hitils hunnit med

fredag 16 januari 2009

Blääääää

Jag hatar mig själv och den jag är. Jag tror inte längre att en sån som jag går att hjälpa. Jag tror inte att jag kan hjälpa mig själv. Den enda känsla jag egentligen kan känna är nog hat, inte mot andra utan bara mot mig själv. Det och självförakt. Jag är äcklig, vidrig och förtjänar inget annat än de här.Jag orkar inte ens hålla skenet uppe längre utan jag rasar snart rakt ner i helvetet och vet inte om jag kommer att ta mig upp helskinnad igen...

Jag som är den där som andra säger är så förståndig, den där som alltid tänker på andra. Är duktigt och smart och hjälpsam. Den som alltid finns till hans och som aldrig gör någonting galet.Vilket jäkla skämt. Om dom ändå bara visste vilken jäkla galning jag verkligen är. Om folk verkligen förstod att jag inte alls skött mig under alla dessa år som de tror. De som ens vet om hur jag levde för länge sen, här där jag bor har de flesta ju ingen aning.

Undra vad männsikorna omkring skulle säga om de insåg att jag bara bytte ut ett beroende till ett annat. Att jag i stället för att jobba med mig själv bara valde att leva mer självförnedrande än tidigare om de ens kan vara möjligt. Faan ta livet...fast ändå vill jag ha de...en aning...

ensamhet

Sitter här i min ensamhet och tänker....funderar och analyserar
Inget har jag att göra och allt omkring mig rasar...
Vad ska jag göra, hur ska jag göra och hur ska jag tänka
Ibland känns livet bara så ensamt och sorgset...
Jag tror att jag saknar, något eller någon...bara jag slapp att vara själv

En grej till avklarad

Idag har jag lämnat in de sista skoluppgifterna, jag har en minigrej kvar som jag måste fixa i, men den räknar jag som inte in eftersom den tar inte mer än en timma att kladda ihop.
Jag är helt klar nu med alla studierna såvida jag inte får någon komplettering förstås.
På måndag ska jag ställa mig som arbetssökande, hur gräsligt är inte det? Numera har jag kanske fyra års universitetsstudier bakom mig och inget jobb. Vad är vitsen med det?
Ungefär som att min hjärna fungerar men ingen vill ha mig ändå...För helt osmart kan jag ju ändå inte vara om jag har gjort det här under värsta kaostiden i mitt liv? Nederlag ger försämrat självförtroende måste jag säga. Som om det inte var nog med allt annat som händer kring mig just nu.....uuuäääää

torsdag 15 januari 2009

Vem kan trösta knyttet?

Känslomässigt avstängd, det är precis vad jag är. Har jag i alla fall fått höra idag.
Säkert har kvinnan där rätt, men det kändes väldigt underligt att få de bekräfat av någon annan. Jag vet att det inte är speciellt lätt att nå mig och komma mig nära, men jag har aldrig tidigare tänkt att jag är helt avstängd. Att jag aldrig visar en känsla eller kan uttrycka det, utan alltid är i ett vakum. Måste försöka komma på ett sätt att öppna upp och våga känna eller vad de nu är man gör. Undra hur andra människor gör för att känna saker och ting? Är det något som bara finns eller är det något man kan träna på?

För ett litet tag sedan tyckte jag att jag i stället var känslomässigt instabil, för då dök det upp massa konstiga känslor som jag inte kunde hantera. Om jag var de då, kan jag ju rimligtvis ine vara helt avstängd från alla känslor. Eller kan jag det?

Märker att de rör sig i massor just nu i skallen på mig. Analyserar och resonerar med mig själv, utan att komma mig någon vart. Jag står och stampar på samma ställe hela tiden och ingenting händer.

Risken finns ju att när jag är på ett sånt här humör att jag faller. Djupt ner i avgrunden, eftersom jag inte förstår eller kan känna en fara. Jag förflyttar mig från mig själv till ett alterego. En annan person som är känslolös och oaktsam. Skumt, men det kanske är så jag gör. Blää

onsdag 14 januari 2009

Ännu en händelselös dag

Plaskande dag med vattengympa på schemat har de varit. Inga steg på den där räknaren dock för jag misstänker att den inte funkar så bra i vatten. ...Dagen till ära fick vi en ny tränare och den här gången en mycket sexig man:-)) Hurra!! Helt plötsligt blev träningen med tanterna mycket mer intressant. Hoppas han dyker upp fler gånger så jag har något vackert att titta på...haha

Slingrade mig ur ännu en av mina bokningar av ägare nummer två. Han hade bokat in mig på något jag sällan brukar ställa upp. Lite skumt kändes det när jag fick veta vad de var jag skulle göra, men jag sa inget då. Bara mumlade att det skulle ordna sig. Ändå måste jag säga att det hade varit enklare och mindre farligt än vad jag vanligtvis brukar göra. Fast nu på kvällen har jag lyckats slingra mig ur det. Jag är ganska duktig ibland på att slingra...precis som en listig orm. Det går ju inte att sluta om man ställer upp på en del grejor utan jag måste sluta med allt, hur enkla saker de än är fråga om.
Ännu en dag så lever jag i alla fall och jag är ganska nöjd.

tisdag 13 januari 2009

Latmasken

Har varit på biblioteket och skaffat mig lite böcker.
Var givetvis lat, så jag tog bilen även om jag just innan satt på mig en fånig stegräknare som ska hålla koll på hur långt jag går på en dag. Tror inte den där manicken funkar för jag kommer inte upp i många steg. Så jag skyller hellre på den än erkänner att jag är en LAT liten varelse:-)
Passade på att fika när jag ändå var ute på vift så några kalorier har jag då inte gjort av mig utan snarare tvärtom. Typiskt.
Nu ska jag sätta mig och läsa lite studentlitteratur en stund så jag har lite koll på vad jag ska skriva om sen....

måndag 12 januari 2009

En trött liten ängel

Idag är jag trött..utan någon annan orsak än att jag har huvudvärk.
Jag har mest bara tagit det lugnt hemma idag, men jag kom på att kanske människan också behöver lite luft ibland. Jag har den senaste tiden mest hållit mig inomhus förutom när jag varit tvungen att gå ut. I morgon ska bli en sån där tvångs ute dag har jag bestämt.
Den här veckan har jag de två sista skoluppgifterna som ska in, vattengympa, akupunktur och lite sånt där smått. Det ska jag väl ändå klara av.

Jag har också ringt idag helt anonymt och kollat upp om en sån som jag kan ha rätt till beskydd om det ska behövas. På vilket sätt det skulle kunna gå och ordna och vad som krävdes av mig. Jag var så nervös och rädd när jag ringde att jag från början mest bara sa hm, oj, ungefär och typ. Fast jag fick många bra råd som jag ska ta tillvara. Det kändes bra när jag la på luren och jag var lite stolt över att jag varit så modig. Som om jag ändå är en bit på väg.

söndag 11 januari 2009

Rädd som en hare när nattångesten tar över

Natten är värst, kvällen och mörkret.
Med de kommer ångesten krypande som ett svart spöke över en och som försöker ta över livet. Att den ska ha en sån makt över en människa är irriterande och störande.
Jag vill ha min sömn tillbaka, jag behöver ha styrkan, orken och livskraften för att orka med att ta i tu med livet som finns under dagen.
Enklast kanske skulle vara att ta på sig skyddsmurarna och köra på som vanligt. För de är jobbigt att ta itu med de svåra också.
Varför skulle jag ens komma på att jag levde ett galet liv, för utan vetskapen och känslan av att de var fel hade allt varit enklare. Då hade jag kunnat fortsätta att vara självdestruktiv och fortsätta att förstöra mig själv. Fast kan man ens bli bättre om man levt som jag....förtjänar man det ens? Vad gott kan komma av en förändring? Tänk om allt blir värre...hur vet jag att saker och ting kan förändras? Jag vet ju inte ens om jag kommer att klara av att motstå när trycket blir för hårt? Vad händer om jag säger till dem som idag har kontrollen över mitt liv att jag vill sluta? Vad händer om jag först säger det och sen lockas in i något av någon av dem igen, i ett svagt ögonblick? För snälla och glada lär de inte vara.....jag har nog mina misstankar...och jag vill inte vara med om det här...jag är en fegis

Hjälpa sig själv

Om några veckor ska jag åka på en kortvecka igen. Den här gången till storstaden där jag under några dagar ska få intensivbehandling, hur man nu kan tro att en människa kan bli av med ett självdestruktivt beteende på enbart några dagar.
Jag ska i alla fall göra de bästa av den veckan och jag hoppas att jag får massor med matnyttiga tips hur jag kan bryta mina mönster. Fast jag måste nog erkänna att jag är rädd, typ livrädd och skitnervös. Jag är inte van att prata om hur jag lever med andra eftersom jag har haft ett helt liv att träna på att vara tyst. Det är mycket enklare att låtsas som om vissa saker inte finns och i stället ta i tu med andras problem.

barfota

Helgen är snart slut och jag har överlevt den med.
Skor, skor och återigen skor har hägrat i de här huset
Hur svårt ska de vara att hitta sånna som duger till en kräsen dotter?
Tror att vi har sprungit i varenda skoaffär i kommunen och provat allt mellan himmel och jord utan att klarat av att köpa ett enda par....

lördag 10 januari 2009

Sommarlängtan

Struntade i att baka, men hittade den här fina tårtbilden från min storebrors lilla dottern första födelsedag.

Gissa om jag längtar efter sommaren och färska jordgubbar nu.

Hade kvar lite choklad och marängtårta från häromdagen som jag sitter och tröstar mig med i stället...
Kram

Försöker i alla fall

Föresten...så sköter jag mig fortfarande..
Jag hittar på saker att sysselsätta mig med
Försöker påminna mig om varför
Idag är jag den vita ängeln och inte den svarta...:-)
Kanske jag ska baka en lite kaka

Förvirrade tankar

Jag har kommit på en sak. Eller många saker rättare sagt, jag kommer på nått nytt hela tiden.
Det jag har funderat på nu är att anonymsex egentligen är livsfarligt och ganska självdestruktivt.
För om man väljer att träffa någon som man inte alls känner sedan tidigare, oavsett varför man väljer att träffa den så vet man inte hur och varför den andra egentligen vill möta en.
Även om man bestämmer precis vad som ska hända och vad som inte ska hända, vet man inte med säkerhet om den andra verkligen står för det eller om den bara säger det för att locka in en i en liten fälla.

Klart att de finns snälla och bra människor också, men risken är stor att de skiter sig totalt.
Ett några månader gammalt exempel på hur tokigt de kan bli är när jag valde att träffa en karl jag aldrig mött, aldrig pratat med utan enbart haft några minuters mailkontakt med.

Vi bestämde en plats och en tid som vi skulle mötas, vi bestämde ganska noga var som skulle ske och allt de där. Stå stilla på en plats, tittandes åt ett håll så jag inte skulle se vem han var, med en särskild sak i handen så han skulle kunna veta att jag. Sen var de bestämt att vi skulle in i en byggnad i närheten och göra de där enkla och mindre avancerade lekarna med inslag av pyttelite bondage.

Problemet är att om man är bunden, ögonbindel och gagad finns inga möjligheter till försvar, ta sig ut och därifrån förrän de är helt och hållet nöjda. Då spelar de ju ingen roll om man skulle vara en jättemänniska med superkrafter, de är ändå ganska meningslöst att ens försöka. Är man som jag i stället en relativt pyttevarelse som bara med nöd och näppe passerat en och halv metersvärlden, är det totalkört.

I de här fallet tog det ganska många timmar innan de hände att de tröttnade. Mannen var inte en enda utan istället ett stort flertal, lekarna höll inte löftet om vad som skulle vara, jag slutade som en trasdocka..
Så jag säger det....gör inte sånt...för de är egentligen livsfarligt...och måste du, ta någon med dig som kan ta dig därifrån innan de spårar ut totalt...inget är värt det...belive me..

torsdag 8 januari 2009

inte snön som faller....

Snart faller jag...känner jag...
Försöker nog att inte göra det, men nu är de svårt..
Fast idag kväll är de ingen fara...i morgon är en ny dag..

onsdag 7 januari 2009

Ord och bara massa ord

I morgon ska jag till hjärnskrynklaren igen och fixa mina tankar så dom fortsätter att vara på rätt spår. Lite skrajsen är jag nog för det eftersom jag ställde till med oreda i deras tankar förra gången. Samtidigt är de lite skönt också att få gå dit och prata av mig, även om jag håller tyst om hälften....

Just nu sitter jag och känner mig på bra humör, jag har jobbat hårt de sista två dagarna och jag är på nått sätt nöjd med mig själv. Avslappnad och bekväm och de handlar nog om att jag känner mig duktig som klarat av ännu en kurs och inte gett upp fast de känts som om helvetet brunnit runt omkring mig.

I morgon börjar kidsen skola om också och lovet är slut, gissa om de kommer vara trötta i morgonbitti...

och jag fryyyyser...någon har kastat kyla över världen och jag längtar till sommaren

jag är bra

Yes, jag hann:-)
Inte var de kul och aningen stessigt, men massor med smörja har jag lämnat in och hoppas nu på godkänt. Tur de bara är två uppgifter kvar nu innan jag är klar. Då kan jag vila sen från skolarbete...jag är för gammal för sånt här tror jag....haha

Så nu ska jag leta mig något att äta för jag har glömt bort det idag

tisdag 6 januari 2009

Att vara lat straffar sig

Pluggar, pluggar och pluggar som en dåre
Gissa vilket smartskaft som struntat i att en uppgift skulle in innan i morgonkväll?
Så nu sitter jag och letar fakta och skriver som en galning för att kvickt få ihop något dugligt som kan godkännas.

Om jag då läst en liten bok i förväg hade detta gått betydligt lättare, men eftersom jag är lat varelse så har jag struntat i det.
Fast de ordnar sig....det gör de alltid. Jag har ju fortfarande ett helt dygn på mig innan de skall lämnas in så..

Efter de här tre kurserna jag läser nu ska jag verkligen sluta plugga. Nu har jag läst i allt för många år och det är urtråkigt...

måndag 5 januari 2009

tänk om livet inte vore pest?

Jag lyckade inte med mitt mål om att få en bra dag idag:-(
Barnen for bort på förmiddagen och kommer inte hem förrän i morgon.
Vad gjorde jag då mitt stolpskott? Jo fick världens ångest i stället....
Smart så förfärligt....

Huvudet i knät och i hopkrupen till en boll har jag sysselsatt min dag..
Slitit mitt långa hår så mycket att de är ett under att jag har de kvar på mitt huvud och inte i en hög på golvet...

Hade jag kunnat skrika hade jag gjort det....hade jag kunnat gråta skulle de varit de jag gjort...
I stället låg jag så där, alldeles tyst och stilla....för mig själv...och önskade mig själv död...

Ett tag funderade jag på varför ingen dräpt mig ännu....varför skulle just jag av alla vara tvungen att överleva allt och inte bara få dö....

Samtidigt så vet jag ju att jag inte vill det, jag är inte sån.
Jag har överlevnadsinstinkt som heter duga. Jag är stark, jag är modig, jag har livskraft och jag är absolut mycket bättre än så här....
Så faan ta ångesten och i morgon ska jag ha de bättre.....

söndag 4 januari 2009

I morgon är en ny dag, en dag som jag har bestämt att ska bli bra.....

Jag saknar....

Kom nyss på att idag är de två veckor kvar innan det har gått ett år sedan vi förlorade en älskad familjemedlem.

På julafton for jag och barnen till hans grav och tände ljus och stod där i kylan och tänkte på honom. Jag saknar den grabben så otroligt mycket. Han var som min egen son och han betydde så jätte jätte mycket.

Det känns som om jag har ett stort hål i hjärtat...

Min dotter berättade för några dagar sedan hur hon brukar sitta i klassrummet och dagdrömma om honom. Hur han helt plötsligt kommer in i rummet, eller hur hon ser honom överallt och hör hans röst. Hon saknar honom så otroligt mycket även om han var så mycket äldre än henne....han var en del av henne, en del av mig och en del av oss alla....

...och han fattas oss...så fruktansvärt mycket

Ursäkter, bortförklaringar och svammel

Magsjuka i familjen fick bli min knäppa ursäkt idag. För vem vill smittas av det?
Inte för att någon här har det, men det sprids som en löpeld i kommunen just nu så det lät som en trovärdig ursäkt. Bäst att hålla oss inomhus idag så jag inte blir avslöjad i min lögn.

Bättre det än att hänga som ett kors i en dörröppning utan kläder för att glädja några galna karlar som har till intresse att leka med en människa tills denne är lika slut som en gammal disktrasa...

Så jag drog till med ännu en vals. Mörka källare med grindar för huset känns inte lockande idag och jag orkar inte med det. Jag skulle ju desutom sluta med de här dumhetern innan allt faller sönder helt omkring mig.

Kontrollmannen för dagen blev inte glad, men godtog min ursäkt och bokar av mig för dagen, bad inte ens om ett nytt datum eftersom han antagligen inte heller vill ha magsjuka.

Undra hur länge jag klarar av dessa ursäkter innan jag blir avslöjad. För tillslut kommer inga bortförklaringar att duga och jag blir satt i knipa....men än så länge går det.

lördag 3 januari 2009

En lugn och stillsam dag

Idag har jag bara varit....tagit det lugnt och vilat mig..
Just nu står en stor kastrull på spisen och puttrar...fick för mig att göra lite älgkötts kalops. Mums..hur gott som helst och jag längtar tills det kokat klart. Egentligen var den tänkt till i morgon, men jag har insett att jag aldrig kommer att klara av att låta den vara....Det luktar för gott......

Dottern har varit och börjat handla upp sina presentkort hon fick i julas. Inte sparar hon många minuter precis.

Inga tokigheter har jag gjort på hela dagen, dock har jag lyckats planera in något sjukt i morgonkväll, men jag har redan en plan på hur jag ska kunna slingra mig. Hoppas bara att jag lyckas med det också...

Fast varje dag som jag klarar av att inte göra något är en stor seger för mig. Så här många dagar har jag aldrig lyckats någonsin förr och jag är stolt över mig själv. Jag märker dock att det börjar bli lite nervöst omkring mig och det jagas hårdare än någonsin och hoten är starkare och jobbigare.....men de ordnar sig..

Min borg, mitt hem

Måste nog erkänna att jullovet var ett fiasko utan dess like!! Så trist lov har vi nog aldrig haft. Alla var sura som ättika, ingen var på humör till att fira något. Min svägerska jobbade som vanligt på julafton och var borta ett par vändor.

Kidsen mina var halvsura, fast brorsans småtroll var glada och lyckliga....Fast livrädda för tomten...he he..

Nyårsafton var ännu värre...jag och dottern låg i soffan och såg film, åt lite godis och spanade på lite raketer innan vi gick och la oss strax efter tolvslaget. Sonen hade åkt bort med kompisar och kom inte hem förrän vid var hemma i vår trygga borg.

Nu har jag i alla fall fått upp alla saker ur väskorna och livet börjar ta sig form.
Allt är som vanligt igen, mina kontakter är tillbaka och jagar mig i vild förtvivlan. Jag har svårare nu att motstå än jag hade innan jag for. Kanske för att jag är mer sårbar, känslig och lättare att snärja nu när jag varit borta och kunnat andas i några dagar.

Fast jag kämpar som en galning och vaknar upp med ursäkter till varför jag inte kan ställa upp just nu....så än så länge....

torsdag 1 januari 2009

I´m back

Nu har jag äntligen kommit hem igen:-)
Det blev en lååång resa känns det som, även om den blev kortare än jag tänkt.
Jag orkade inte stanna kvar där hur skönt de än är att inte behöva laga mat, diska och allt de där. Konflikterna blev för stora mellan mig och de nära....

Skött mig har jag i alla fall gjort och var på mitt allra första ASD-möte. (Anonyma sexuellt dysberoende) Det var skönt att få komma på ett sånt även om de inte var så mycket folk där. Ska försöka fara på flera när jag får tillfälle.

Ska skriva lite mer om allt som hänt när jag varvat ner lite och börjat packa upp mina saker....
Kram i alla fall och gott nytt år:-)