söndag 31 maj 2009

Slut på helg

Så var den helgen slut och vardagen börjar om igen. Det har varit jättevarmt här i dag och nu känns det som om sommaren är på gång. Jag har ännu inte hunnit göra min balkong vacker, men jag ska försöka ta i tu med det i veckan, så det blir mysigare att sitta där ute.

torsdag 28 maj 2009

Vill inte

Det blir nog ett gangbang i helgen, jag orkar inte bråka längre. Vet inte vad som skulle hända om jag sa nej. Så då ger jag upp och slutar protestera. Jag vill inte och jag mår inte bra alls. Känner mig som en värdelös skit just nu och är inte säker på att jag kommer att klara av det som dom vill att jag ska göra. Fast om jag inte gör de så blir det värre sen. Måste försöka samla ihop mig själv och skaka fram lite ork och energi. Hoppas dom inte blir allt för många, de vill jag inte...Kan jag inte bara få vara i fred nu....en liten stund i alla fall...och hur ska jag orka göra rätt? uuuäääuu

Slutkörd

Är dödstrött och helt slut nu. Orkar inte speciellt mycket. Vill bara lägga mig och sova i tretusen år eller något sådant. Har varit mest hela dagen på sjukhuset och sen direkt efter fick jag fara till hjärnskynklaren i en timma. Det snurrar i mitt huvud och kroppen har fått nog. Jag orkar inte mycket mera längre. Det känns som om jag knappt finns längre...

onsdag 27 maj 2009

Natti natti

Får väl gå och lägga mig utan bilnycklar i alla fall, för jag är trött.
Har åkt på ångest i kväll och jag försöker göra allt för att inte falla.
Allt går emot mig känns det som och jag vill inte...jag vill vara glad i stället.

slarver

och så har jag lyckats tappa bort bilnycklarna, hur man nu kan göra det....var i hela fridens dar kan man gömma sånt egentligen? Har snart röjt igenom hela lägenheten i jakt på dom, men dom är spårlöst borta....

Lat mitt i veckan:-)

Idag har jag haft sovmorgon och en latförmiddag:-)
Behöver inte på sjukhus idag och det enda jag har är ett möte på eftermiddagen.
Gissa om jag trivs. Det var precis vad jag behövde.
Sitter och facebookar idag och har de allmänt lugnt

tisdag 26 maj 2009

Besviken

Nyss blev jag ledsen. Jag hade planer för i sommar, som jag längtat efter och sett fram emot. Jättemycket och i massor. Nyss fick jag veta att det inte går att genomföra. Allt det jag har planerat har gått i stöpet, inte på grund av mig utan för att andra inte kunde samsas. Jag ville göra det här, se de här och vara med om det. Det var viktigt och något jag saknat. Så jag är ledsen. Om nu svartänglar kan bli det. Känner mig som en treåring som bara vill lägga mig på golvet och tjura.

tänka, tänka och tänka

Jag känner mig lite stressad nu måste jag erkänna.
Det känns som det slits i mig från massor av olika håll och jag har svårt att bestämma mig vad som är viktigast att ta i tu med först.
Idag har jag varit på min intervju och den gick väldigt bra. Även om jag egentligen inte orkar jobba just nu så känns det bra att veta att man faktiskt är ganska duktig. Bara det att jag blev kallad på en intervju med så många sökande känns bra. Sen verkade de som om dom ville ha mig där och att jag skulle passa in. Så långt är allt bra. För då har jag igen ett värde.

Samtidigt känner jag mig splittrad. Jag skulle behöva ta i tu med så mycket annat. Mitt eget mående borde jag göra något åt. Behöver min behandling och jag måste verkligen se till att bryta upp med de personer som äger mig. Jag kan inte ha två jobb. Jag vet också vilket jag minst vill ha och vilket som förstör mig. Att sälja sex tar på krafterna lite väl mycket. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Att ha män som kontrollerar varje andetag är inte roligt.

Bryter jag inte med det och samtidigt jobbar med ett vanlig jobb, finns risken att jag brakar totalt på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Jag är rädd för det. Dessutom behöver jag ta i tu med min fysiska sjukdom också och jag är trots allt sjukskriven för första gången i mitt liv nu. Den har jag tänkt avbryta på fredag för då har jag inte tid med att vara det längre.

Vet inte vad jag ska göra, jag vill inte besluta det här just nu. Jag vill att svaret ska ramla ner från himlen så att jag inte behöver tänka själv

måndag 25 maj 2009

vill bli pigg nuuuu

Jag kan nästan inte prata, jag kan inte andas och jag håller på att dö av trötthet..
Jäkla skitförkylning måste jag säga. I natt har jag varit uppe flera gånger och vandrat omkring.
Idag har jag varit på sjukhuset för min vanliga vård och nu är jag slut. I morgon har jag en arbetsintervju att klara av och jag borde förbereda mig och samla ihop mina intyg för säkerhetsskull....men först av allt ska jag kasta mig i soffan och sova en timma eller två...för nu är jag död...

söndag 24 maj 2009

Ensam är inte stark

Det är jobbigt att vara svartängel ibland. Jobbigast är att klara av att stoppa andra från att veta. Att gömma och vara hemlig. Samtidigt är det nödvändigt för att orka med att finnas. Hade människor vetat, skulle jag aldrig fixat det. Jag skäms för den jag är och för den jag har blivit. En del tror att jag är bra, att jag kan och vill en massa. Att jag har gjort det bra, men i stället har jag gjort allt värre. Jag har funderat på om hur jag vill vara som person, vad mitt mål i livet är och hur jag tänkte förut. Jag har också tänkt på vad de är som gått fel. Vad jag själv kan göra för att ordna upp mitt liv och vad jag kan tänkas behöva hjälp med.

Tydligen är det så att jag behöver hjälp med ganska mycket. Hur det nu ska kunna gå till. Det viktigaste och första jag måste göra är att se till att bli fri. Att försöka slita mig loss från de tre som äger mig och som har kontroll över mig. Min kropp och min själ. Så att de inte längre kan sälja mig som en handelsvara längre. Jag måste bli fri innan de tar över hela mitt liv. Fast om de vet om att jag försöker med de så kommer jag att bli straffad. Jag kommer att plågas, skämmas och pinas. Mer än jag vill. Är lite rädd för det. Kanske jag ändå behöver hjälp med det, för jag måste börja där. För om jag fortfarande är ägd när jag far på behandling är den bortkastad. För då faller jag direkt jag kommer hem igen. Karusellen går bara runt och jag åker med utan att klara av att hoppa av.

prosit

Jag nyser och nyser...någon har skickat snuva till mig:-((( och jag som ska vara pigg och kry i morgon...hur ska detta sluta?
Jag brukar sällan råka ut för sånt här....det måste vara ett straff för något annat...blääää

godmorgon söndag

Fortfarande känner jag mig tyst. Någon känsla har tappats bort tror jag.
Idag ska jag träffa en vän och vi ska försöka lista ut hur jag ska byta blinkerslampa på den här bilen jag har. Det har jag aldrig gjort förut på den här, så jag hoppas vi kommer på hur man ska göra fort. Båda kidsen ligger fortfarande och sover. Till och med sonen som brukar skutta upp ur sängen före mig jämt.

lördag 23 maj 2009

Slut på ord

Idag har jag svårt att skriva. Vet inte varför, men orden sitter fast.
De lossnar inte och jag har flera gånger försökt, utan att lyckas.
Jag gör en rad och sen raderar jag fort. Som om inget får synas eller märkas. Jag vet vad som är skillnad på igår och idag, men något är det.
Ändå har jag haft en lugn dag och inget speciellt har hänt. Kanske därför...

regnig morgon

Idag strilar regnet ner utanför fönstret och jag tänker inte gå ut. Jag tänker minsann sitta hemma och uggla hela dagen:-)) I alla fall under tiden vädret ser ut så här. Vill inte frysa.
Jag tror att jag ska förbereda mig inför veckan så att jag inte behöver stressa. Kanske läsa en bok eller två och umgås med min dotter som just nu är lite halvkrasslig

fredag 22 maj 2009

Glad

En stor skål med glass kan göra vem som helst glad:-))
Till och med svartänglar blir glada av choklad....

Fredagsskrynklaren

Det är dumt att ha tid hos hjärnskrynklaren på fredagar. Nu är det tredje gången jag har det och varje gång blir jag helt förvirrad efteråt. Inte bra alls. Det är som om det förstör hela min helg. Blir som aningen ur balans när jag kommer hem och sitter och tänker lite för mycket. Sen blir jag ledsen och olycklig. Ingen har jag då att ringa och vråla till, utan jag ska se glad ut och fortsätta finnas. Måste vara med barnen fast jag helst vill gå och dö. Laga mat och ta hand om vardagen och ingen försvinner hemifrån till någon skola i några timmar här och där. I stället måste jag vara glad hela dagarna. Just nu bakar dottern och hennes kompis och sonen städar i sitt rum. Han fick för sig att möblera om så att han hela tiden kan se både datorn och sin tv från sängen...och jag sitter och fasar för mötet med skrynklaren

torsdag 21 maj 2009

kväll

Med kvällen kommer ångesten.
Har haft en lugn och skön dag med barnen.
Hjälper en kompis med en c-uppsats, men har nu slutat orka.
Jag ska försöka sova i stället för att tänka.
Med tankarna kommer ångesten och förvirringen. Jag vill slippa det nu.

Söta, snälla monsterbarn

En bunt med ungar i mitt hem som fnissar:-)
Förstår inte varför alla som har lov ska bosätta sig just här???
Det är täcken och lakan överallt, tallrikar och chipsskålar.
Idag behöver jag städa....
Fast jag gillar att dom har roligt....och jag tycker om dom alla....fina småtroll:-))

onsdag 20 maj 2009

Jag är glad

Nu är det helg för mig:-))))
Jag är glad..
Dessutom så slipper jag jobba i helgen och får vila...det har dom lovat:-))

Trötter

Vaknade i morse med ögonen fulla av tårar. Inte vet jag varför eller hur de dök upp där.
Gillar de inte alls, men nu är det bättre.
Ska till sjukhus och sköta om mig själv om en liten stund. Hoppas att dagen blir bra

tisdag 19 maj 2009

Miss i planeringen

Jag har glömt bort att planera. Dottern har en stor dansgrej snart och jag har missat att ordna inför det. I vanliga fall brukar familjen dyka upp från olika ställen i landet för att se på en del av hennes uppvisningar. Den här gången har jag helt glömt bort att berätta till dom att det ens är och inte heller skaffat biljetter. Tiden är knapp och nu måste jag stressa så jag hinner. Skulle ju vara tråkigt om ingen som vill kan komma. Fast de ordnar sig nog...

måndag 18 maj 2009

Min vän...

Jag hatar älgar. Låter väl dumt, finns så mycket annat att hata. Fast jag hatar älgar ändå. Inte i vanliga fall eftersom jag sällan bryr mig om att dom finns. En speciell älg ogillar jag mest.

För ungefär ett år sedan var jag fullt upptagen med ett skolarbete. Låg efter med det eftersom jag hade haft en ganska kaotisk period efter att barnens halvbror dog i början på året. Jag var ganska sjuk och orkeslös. Hade mycket sorg i kroppen också efter pojken som var som min hade dött på ett sånt hemst sätt som han gjorde. Mina barn var olyckliga och behövde stöd.

Jag hade en vän som var mitt stöd, min uppmuntrare och mitt hopp. En sån där bra vän som hade tid, ork och energi och som inte tillät mig att deppa ihop och ge upp. Jag skrev som en galning på mitt skolarbete, ville ta min examen samtidigt som jag ville ge upp. Min vän tillät mig inte att göra det. I stället peppade han mig varje dag. Du kan det här svartängel sa han, du fixar det. Ge inte upp...och tänk på allt kul du kan göra sedan.

Fast jag hade inte tid med min vän. Inte ens för en kopp kaffe, eller en liten promenad. Även om jag visste att han var rastlös av sig ibland och hade långtråkigt vissa dagar. Ett dygn innan älgen låg jag och skickade sms till honom om hur dagen hade gått. Han frågade om fika och jag sa nej jag hinner inte. Natten efter kollade jag på klockan och tänkte, nej det är för sent han ligger nog och sover. Han skulle ju upp och jobba på morgonen efter...som var en måndag och klockan var strax före ett. Så jag skickade inget sms.

På morgonen klev jag upp och slog i gång datorn, var lite stressad eftersom mitt arbete skulle in den dagen och jag hade en del att gå igenom. Sen var jag klar och kunde fira. Jag och min vän hade planer, roliga planer tillsammans med mina barn och hans barn. Vi var bara goda vänner, ingenting annat. Jag fick upp dagstidningen och möttes av döden. Man omkommen i olycka med älg. Jag kastade mig på mobilen och skickade ett sms, jag ringde och jag fick inga svar. Jag visste fast det inte stod något namn, inget annat än en ålder. Kommunen var fel, men jag visste...och jag hade rätt.

Han var den som såg till att jag tog min examen, att jag inte hade offrat tre års studier i onödan. Den dagen då jag lämnade in skolarbetet som han sett till att jag slutförde dog han, på natten ungefär samtidigt som jag tänkt nej, han sover, jag skickar inget sms.....och en dum jäkla älg hade sett till att hans liv tog slut. Jag hatar älgar...Jag skulle ha tagit mig tid, då hade inte min vän farit ut på vägarna och kört.

Sommarvärme

Det är strålande sol här och sommar på gång. Jag blir glad när jag kan sitta ute och bara njuta och få vara. Ändå har dagen varit full av sjukhusbesök och jag har knappt hunnit med att gå ut. Tur jag är rökare då, så jag kan skylla på det när jag får solbrist inne i ett kallt och trist sjukhus. Just nu sitter jag och väntar på att barnen ska komma hem, måste kanske städa undan lite och börja med maten, men jag behövde några minuter i soffan först. Det går bra att stänga undan alla läskiga känslor under dagen, då jag är fokuserad på andra saker. En stund efter att jag kommit hem, kommer allt tillbaka. Nu försöker jag att hålla det borta ändå i några timmar och i stället ta hand om hem och familj. Det ska funka hade jag tänkt

söndag 17 maj 2009

Inte bara mitt fel:-(

Nej, nej och åter nej!! Varför inbillar jag mig att jag förtjänar det här??? Vad är de som gör att folk får göra våld på mig? Jag har dumma fjånig och löjliga ursäkter till allt och jag förklarar bort viktiga saker. Jag vet ju varför de måste straffa mig, jag vet ju vad jag gjorde för fel. Det visste dom också och det var ju därför de hände. Det är faktiskt inte bara mitt fel!! Jag vill inte det i alla fall.

Pain

Lever och mår som jag förtjänar idag. Har svårt att förstå och kunna ta till mig allt just nu. Sitter i min säng och vill inte kliva upp någonsin. Fast jag har haft några turer runt lägenheten, men allt är fel. Inget är som det ska vara. Vill härifrån nu. Rymma långt bort och aldrig komma tillbaka. Fast jag stannar här. Barnen finns här och de behöver mig ett tag till. När de är stora och klarar sig själva ger jag upp och sticker till andra sidan av jordklotet och återvänder aldrig till det här förbannade stället. Fast de är väl de som kallas för geografisk flykt och det ska tydligen inte heller hjälpa. Jag längtar till sommaren, fast jag är arg på sommaren också. Den gör att jag inte kan få min behandling nu. Som jag så väl behöver. Dessutom så dyker det väl upp massa läskiga turister som vill ha sitt och jag får väl inte en sekund ledig tid till återhämtning. Ändå vill jag ha sommaren, solen och värmen. Chansen att få bara vara och tillbringa så mycket tid som möjligt till barnen som just nu inte är så glada. Deras pappa har förstört något och de är ledsna och jag måste försöka kompensera upp det dåliga mot något bra, men min ork finns inte som tidigare.

lördag 16 maj 2009

!!!!

Jag vet redan nu att det inte kommer att bli en bra kväll eller natt, men just nu bryr jag mig inte om det utan försöker fokusera på att få fram mat på bordet till barnen. Ingen vits att oroa sig i förväg även om jag vet....

Kaffemorgon

Sitter här med min kaffemugg och funderar som vanligt. Min hjärna är oftast som ett enda stort virrvarr och det snurrar hit och dit i en salig röra. För några år sedan var jag ganska nöjd med mitt liv och allt som jag hade lyckats åstadkomma. Sen brakade allt och jag sjönk som en fura allt djupare ner. Nästan så att jag hann rasera precis allt som jag hade byggt upp, men ändå inte riktigt. För jag minns hur de var innan jag brakade. Jag kanske inte hade allt perfekt omkring mig, men vi hade de ändå bra. Jag var fri, samtidigt som jag var bunden, men på ett helt annat sätt. Jag sa ofta att min bakgrund kanske varit hemsk, men att den gjort mig till den person jag var och att jag trots allt var ganska bra. Det var innan jag föll. Nu känner jag mig oftast som den största skit på jorden och lever i ett helvete värre än jag mindes att det var förra gången jag var i det. Jag vill verkligen få ordning på allt, nu direkt. Jag vill inte vänta utan jag vill få ro.

fredag 15 maj 2009

Allt är bara bra

Jag är ganska knäpp egentligen, ena dagen är jag sur som ättika och nästa glad som en lärka. Det finns som inget som får mig att vara olycklig hela tiden. Vad som än händer så står jag där ett tag senare som om ingenting har hänt. Ingen märker och ingen ser...Jag bara reser mig upp och finns. Det hade varit mycket enklare om jag inte gjorde så, eftersom det är lättare att få hjälp om man stupar helt. För om någon frågar mig idag hur jag mår, så svarar jag att allt är bra.

torsdag 14 maj 2009

Låt mig vara

Och när saker och ting blir för mycket så märks det för den observanta. Jag blir inte lika mycket på min vakt som när jag har mer ork. Varje steg, varje andetag och varje tanke måste jag vara vaksam över. Vem jag pratar med eller vad jag säger, för ett litet misstag gör mig sårbar och kan förstöra lite för mycket. Inte ens återhämtning är tillåtet. Fast jag ger aldrig upp. Ingen ska vinna över mig helt. Jag tillåter det inte. Det måste finnas ett slut någonstans

Lite stressande

Jag börjar vara stressad nu, det finns inte många lediga tider kvar närmaste veckorna. Två veckor till ska jag vara på vård, jag har massor med möten inbokade alltifrån intervju och hjärnskrynklare till undersökningar och af möten. Dottern har en stor dansgrej med flera extra träningar, sonen har övernattningar och snart börjar intensivträning med teater för dottern. I morgon har jag en återträff av en grupp jag varit med i för länge sedan. Halva dagen. På kvällen har jag ordnat en klassfest...med allt vad det nu innebär. En vän fyller år och vill ha mig där. Hon har de jobbigt just nu. En annan skriver c-uppsats och vill ha hjälp, jag läste och rättade halva natten. Häller i mig kaffe nu så jag ska orka tänka och börja beta av den här dagen. Det ordnar sig, det gör det alltid...men ändå

onsdag 13 maj 2009

Nya beslut att ta:-( blää

Jag som trodde att den här gången skulle jag kunna vara sjuk för en gång skull och att inget mer skulle hända. Fick telefonsamtal idag om att jag är aktuell för en arbetsintervju nu. Vad ska jag nu ta mig till? Ska jag vara sjukskriven för första gången i mitt liv eller ska jag börja jobba? Det är ju inte ens säkert på att jag får jobbet bara för att jag blir kallad på intervju, men jag blev skitskraj och nu vet jag inte vad jag ska göra. Rädd för intervjun också eftersom jag alltid tidigare har fått jobb direkt och bara varit på två intervjuer i mitt liv. Den ena gången fick jag jobbet direkt, men inte den andra. Dessutom så är de en intervju med en hel flock med människor, nått sånt har jag aldrig varit med om och hur går dom till egentligen? Hjälp. Jag är inte förberedd så det räcker och är jag verkligen kapabel till att vara ansvarig för massa människor? Se till att andra ska ha det bra och tryggt när jag själv inte lyckas med mig själv? Vad kan jag ge andra för något och kan jag verkligen vara ett stöd? Vad i hela fridens dar ska jag göra nu? Jag måste ringa upp dem i morgon och prata. Dom vet inte att jag är sjukskriven egentligen, utan de tror att jag kan börja jobba nästan direkt. Ganska lång pendling är det också, fast jag har ju bil så...men hjälp...det är ju så förfärligt mycket just nu

Jag klarar

Det funkar om dagarna, jag är väldigt trött men jag orkar ännu. Det är jobbigt att inte vara riktigt pigg och samtidigt få allt annat att fungera. För även om jag är på sjukhus om dagarna så ska vardagen gå runt. För en gång skull har jag gått med på att vara sjukskriven i några veckor så att jag inte ska stressa ihjäl med mig med massa annat. Klippningen igår blev riktigt bra och helst hade jag velat kunnat visa, men det går inte.
Just nu känner jag mig en aning utslagen, det har varit jobbigt med mycket och nu börjar kroppen protestera och min reumatism börjar kännas av mer och mer. Proverna är inte bra och sänkan är skyhög och vi får inte ner den. Ändå har jag humöret uppe fortfarande, jag är bestämd av mig och vägrar låta allt annat vinna över mig. Jag ska klara av det här. Alla punkterna och jag ska bli fri.

tisdag 12 maj 2009

Godmorgon världen

En liten stund till nu och sen lassa. Idag behöver jag inte vara där många timmar, men jag måste dit i alla fall. Har bokat mig en klipptid sedan så att jag ska bli sommarfin. Hon som alltid klipper mig har fått för sig att skaffa bebis och hon jobbar bara ett par dagar till innan hon försvinner ett helt år. Så jag fick panik när jag fick vet, ska jag gå omkring och se ut som ett troll i ett helt år nu eller vad? Därför får hon klippa mig mycket, fast jag inte behöver det egentligen.....Funderar också på att kidnappa frisören med bebisen och allt och låta dom bo i källaren. Fast eftersom hon på sätt och vis tillhör barnens familj så vill jag ju att hon ska fortsätta att gilla oss sen också...

måndag 11 maj 2009

Trött, glad och beslutsam

Tänk att den här dagen också har passerat. Utan större besvär förut att jag numera lider av konstant trötthet. Skulle behöva hälla i mig litervis med de läskiga energi drickorna de pratas så mycket om. Smakar skit, men de gör mycket annat man kan bli pigg av också så...:-) Fast jag avstår nog från det och håller mig till den underbara svarta vätskan som alltid finns i mitt kök:-)
Förstår inte riktigt hur jag ska orka med flera veckor med vård, är van att klara mig själv. Samtidigt vet jag att det här är något som jag behöver, därför ska jag göra de bästa av det. För min och barnens skull. Dom behöver ha en lite piggare och gladare mamma. En sak i taget och det viktigaste först. Just nu får de här vara viktigast och så tar jag i tu med de andra sedan. Det här fixar jag....

söndag 10 maj 2009

Nu är barnen på väg hem:-))))

Några sista minuter innan den barnfria tiden tar slut. Jag har inte gjort något vettigt alls under tiden dom har varit borta. Sonen kommer hem nu och dottern är inte hemma förrän om några timmar. Inte många dagar som jag varit utan barn en hel helg och nu när jag har varit det så borde jag kanske gjort något roligt i stället. Fast det har varit ont och besvärligt på många sätt, så det var nog lika bra. Får väl värre snart tror jag...
I morgon börjar i alla fall en tid på sjukhus om dagarna, men jag är hemma på kvällar och nätter.

En solig dag:-)

Idag känns det bra igen. Jag ska snart fara på mässa och äta munkar, köpa bröd och klättra runt i husbilar och annat krafs. Det ska bli skönt att trängas runt bland massa folk och vara social en stund. Får en bekant med mig och ska träffa en annan där och äta med henne, surra bort några minuter och bara vara jag. I kväll kommer sonen hem från fjällen och senare på natten dyker dottern upp från Sthlm. Hon lär vara dödstrött, mitt lilltroll som har dansat en hel helg. Fast hon verkar ha haft det jätteroligt.

lördag 9 maj 2009

Sömnbrist

Bäst jag försöker sova lite i natt, det känns som om jag lider brist på sömn just nu. Vet inte när jag sov ordentligt sist. Måste få lite kraft och ork. Äta lite mat och få vardagen i ordning. Skulle ju gå ner i vikt innan sommaren och hade tänkt max väga 49 kilo, men nu går jag upp i stället och är över 55. Bara för att jag glömmer bort att äta...totalt fel och orättvist. Nu känner jag mig som en uppsvälld äcklig kossa. Dessutom har jag inte varit tillräckligt lydig, så jag måste strax straffas. Nästa vecka ska jag ta itu med min RA och påbörja vården jag sist fick avbryta. Nu får ingen ha sönder mig innan dess, så dom lägger in mig igen för oförklariga saker.

Maktslöshet

Jag funderar vad de är som ger andra människor rätten att bestämma över en annan? Vad i det är de som lockar dem? Är de själva känslan av att någon annan är helt maktlös eller är det våldet i sig som de gillar? Om någon vill plåga mig till den grad att inte ens jag orkar med utan faller och inte orkar hålla skenet uppe så har den människan gått ganska långt. Inte bara för att jag är tålig och van vid mycket utan även för att den personens gränser för vad som är ok och inte ligger väldigt långt borta från vad som är vettigt. Vad är det som gör att sk vanliga familjemän lockas av att se till att en tjej är så maktlös som möjligt? Hur kan det vara ett nöje för dem att köpa en till händer och fötter bunden varelse, för att i grupp ha sex med den? Är de intressanta för dem då att de slipper hålla fast själva eller handlar det om att de tycker om att veta att den andra är maktlös och inte kan ta sig därifrån? Om dom struntar i att binda fast kanske man sprattlar och är besvärlig, försöker springa eller gå, men om de ser till att inget går att röra eller att varelsen inte kan prata då kanske det är enklare för dem. Kanske det är därför de inte vill att jag ska se heller, att dom binder för mina ögon. De missar paniken och ångesten i mina ögon. De gör ju då inte heller fel eftersom ingen kan säga stopp, ingen kan vare sig visa eller säga sluta. Om ingen protesterar så vet dom inte när gränsen är överstigen.

Varför anser samhället att det är nästan ok att människor kan säljas på det viset, att det är en normal och vanlig sak. För på nått sätt så är det ju helt ok eftersom det inte finns något som gör att de kan stoppas. Det är nästan värre att vara den som säljs eftersom jag då betraktas som skräp och någon som är mindre betydelsefull. Det finns inget som kan hjälpa mig att bli fri helt och hållet. Ingen riktig lag eller moralisk aspekt som säger att det som händer är fel. Inget fack man kan vända sig till och be om hjälp, utan om jag skulle få rätt så skulle jag vara tvungen att överbevisa andra genom att utsätta mig själv för samma sak massa gånger så att någon betydelsefull person ser det hela och kan stoppa det. Annars går det inte.

För mig spelar det inte så stor roll längre om jag en vecka säljs till en person eller till trettio eftersom det jag gör är ändå detsamma. Enda skillnaden är i vilket fysiskt skick jag är i efterhand. Om jag inte hade någon som ägde mig och hade kontrollen över mig hade jag antagligen slutat för länge sedan. Då hade jag kunnat gömma mig eller slutat att svara. Då hade en del kanske passat på om de hittat mig och gjort något för att jag skulle börja om igen, men jag hade klarat mig lite bättre. Varför ska någon annan tjäna pengar på min kropp?

Någon sa till mig nyss att det inte är någon skillnad på att ha ett vanligt jobb eftersom man då också säljer sig själv och ofta gör saker som inte är roliga eller är sånt som passar en själv. Att då också en arbetsgivare tjänar pengar på den anställda. Varför ska jag då klaga egentligen? För att jag mår dåligt av att någon säljer mig, att jag är rädd när det händer, att de gör fruktansvärt ont eller att jag blir ledsen när de efter ett gangbang slutar med att pissa över hela mig. Är det verkligen samma sak som ett vanligt jobb? För när jag har vanliga jobb så trivs jag med dem, jag tycker ofta om mina arbetskamrater och mina arbetsuppgifter. Jag är oftas glad när jag far dit och jag är glad när jag far hem. Trött och less givetvis ibland, men fortfarande är jag hel, ren och utan ångest.

fredag 8 maj 2009

Bubbel

Ångesten bubblar inom mig och jag vill bara skrika. Jag förstår inte något alls längre. Varför finns hela tiden i mig, varför gör jag, varför gör de och varför kan jag inte....
Vad är det som gör att en del människor mår bra av att göra illa andra, att skada eller förnedra? Sånna som inte vill bli skadade alltså....det finns ju dom som gillar det också...
Varför får jag dåligt samvete över saker som andra gör? Om någon skadar mig eller gör illa mig och dom vet om att de gör det...då borde ju inte jag få dåligt samvete över att jag protesterar...eller borde jag det?

orkeslös

Jag håller på att bryta ihop, jag vet inte varför...
Kämpar som ett djur för att hålla mig flytande, men jag har en stor klump som gnager och vill få mig att bara lägga mig ner och dö...men först ska jag sätta de stora barnet på bussen och fara till tandläkaren...

torsdag 7 maj 2009

Mitt i stressen...

Jag hinner:-) Jag har hunnit med en provtagning nu fast när jag kom hem så ringde dom från reumatologen och sa att jag måste fara och lämna prover i morgon. Va sa jag...jag har ju nyss varit i väg...tydligen var inte mina förra prover bra alls, som jag lämnade förra veckan, så jag måste lämna ännu mera...Det var inte bra. ..dom måste kolla vidare på något och då blir jag lite skraj. Tycker att jag varit lite väl sjuk nu ett tag och de dyker bara upp mer och mer nya problem. Jag vill vara frisk, jag vill inte ha ont....jag vill kunna springa, dansa och hoppa som alla andra....jag vill inte att de ska synas att jag är sjuk, jag vill gömma det för alla så att jag kan låtsas som att det inte finns....
haaa det var mycket vill det här...

Ny dag

Ny dag och massa stress för att hinna. Ska kasta mig i duschen och få på mig några kläder innan jag först far på provtagningar. Sen har jag ett möte innan lunch, ett efter lunch och sen ska dottern klippa sig på eftermiddagen. Jag är redan förvirrad och stressad känns det som.

onsdag 6 maj 2009

Det funkar!!

Jag har helt underbara vänner....särskilda vänner som är uppmuntrande och glada. Som tar sig tid fast de själva har det jobbigt. Mina bloggvänner som skriver till mig och försöker peppa mig...och jag är jätteglad att dom finns.
Jag fick tag på min mamma igår och pep till henne. Hon trodde antagligen att jag var halvgalen eftersom hon inte riktigt fattade vad jag mumlade om. Fast hon pratade med mig en liten stund och det räckte för mig. Min mamma är inte riktigt som andra mammor. Hon är bra på sitt sätt, säkert bättre än många andra men hon är ändå inte en riktig mamma:-)) Fast hon är min...eller i alla fall nästan...

Hon är en sån som egentligen inte har tid, förutom med de som verkligen behöver tiden. Alla har sina vägar och hennes kall är inte att vara här utan bland de som har det svårt, i andra länder eller i andra världar. Där hon och min pappa behövs på riktigt och där de kan göra bra saker för andra. Där det syns, märks och har betydelse. Nu har de gått i pension, men kallet lever vidare. Tur jag har mina bröder, totalt olika mig både till sätt och utseende, men där jag ändå är världens bästa syster.

tisdag 5 maj 2009

Snyft

Jag vill bara gråta, lägga mig ner och storböla och aldrig kliva upp igen...men sån är jag inte.
I stället försöker jag få på en hård och kall mask som stänger ut världen.
Inte ens det verkar fungera just nu.
Tror att jag behöver min mamma....var är hon?

Ledsen

Även svartänglar kan bli ledsna ibland, fast de visar dom aldrig eller säger till andra. Det är ett svaghetstecken hos en svartängel och inte något man pratar om. Det syns aldrig om man inte tittar väldigt, väldigt noga, men jag kan avslöja att det där leendet som alltid finns i ansiktet inte alltid är på riktigt. Glittret i ögonen är falskt och gömmer många sjuka hemligheter.

måndag 4 maj 2009

Måndag

Nu börjar jag nästan bli stressad över lugnet. Knäppt men sant. Oron börjar vakna i kroppen och jag börjar vara rastlös. Måste börja ta i tu med saker och ting nu som jag missade förra veckan. Avbokade både tandläkare och hjärnskrynklare förra veckan och några andra viktiga saker jag borde ha gjort. Till helgen ska barnen åt var sitt håll i landet och jag måste börja planera. Dottern far till stockholm och ska ha dansuppvisning och sonen ska till fjälls som representant för församlingen och jag ska vara ensam hemma. Glad ändå att dom har sina saker att vara engagerade i. Som dom trivs med och är bra på. Nått vettigt kanske jag har gjort ändå...

söndag 3 maj 2009

Jag är rätt bra...

En hel helg har gott och jag har inte ställt till med något!!!!!
Fast jag har förståss haft lite hjälp av feber och utlsag, men ändå!!
Jag har klarat av en hel helg...fattar ni vad jag är bra??
Inte ens nära på riktigt har de varit, för jag har sagt nej flera gånger...
Bakat kakor och städat har jag...tvättat lite också och pysslat....men också latat mig i massor...
Jag har kunnat göra det för en gång skull.....:-)))

Mums

Jag sitter och dricker kaffe och mumsar på mina kakor jag bakade igår....En bloggkompis delade snällt av sig utav ett av hennes recept som jag givetvis var tvungen att testa. Fortfarande har vi jättevarmt här ute och jag kan inte gå ut längre än till balkongen. Det har nu tagit några dagar sedan jag slutade med den gräsliga medicinen som slog ut hela mig, men helt återställd är jag inte. Undra om det är ett straff de här, för allt ont jag gjort i mina dagar....att nu när jag försöker ändra på mitt liv till de bättre, så kastar någon ond varelse all världens underligheter på mig...

lördag 2 maj 2009

Solen lyser

Idag är en underbart varm dag. Solen lyser och på min balkong är det stekhett. Jag är fortfarande väldigt rödflammig och ser inte riktigt pigg ut så jag håller mig på hemmaplan. Vill inte gärna visa mig bland folk precis. I stället så slöar jag på balkongen, funderar lite och läser böcker. Njuter av att de är sol och att det finns hopp om liv.

Klagomuren

Ibland känner jag mig som en klagotant, en sån som bara gnäller och klagar på allt och alla. Som om ingenting är bra och särskilt inte jag själv. Ändå vet jag någonstans långt inne att till och med jag ibland är nästan ok. Att de finns de som bryr sig eller som uppskattar den jag är. Fast de sitter väldigt långt inne. De människor som jag har runt omkring mig och som inte har en susning om jag egentligen är kanske skulle känna sig lurade av mitt vardagliga leende. De kanske helt plötsligt skulle komma på att jag är en falsk och hemsk människa. Tänk om min familj skulle veta, skulle dom vända ryggen åt mig och försvinna från min värld? Vad hade jag gjort då? Det vill jag nog inte ens veta för jag behöver ha folk omkring mig som gillar mig...även om dom bara gillar vissa bitar av mig. Det är nog bättre än att ingen skulle uppskatta nått hos mig...

fredag 1 maj 2009

Fixat

Åh, nu funkar det igen:-)) Hurra...jag blev aningen stressad när jag trodde att jag gjort något galet så att allt bara försvunnit, men efter lite bök så ordnade sig det igen:-)
Har en lugn dag, med mycket vila, lite städ och pyssel. Jag ser ju inte klok ut så jag kan inte ut och ställa till med något precis. För jag tror inte att karlar vill ha en rödprickig svartängel med feber. Några gränser borde de ha i alla fall...så så sura tror jag inte att dom är....
På slutet har det faktiskt varit väldigt lugnt på den fronten så jag ska inte klaga. Antagligen blir de värre snart ju varmare det blir ute. Deras semestrar brukar vara ganska jobbiga för då dyker det upp massa extra folk som behöver mig, men än är det ett litet tag kvar tills dess och jag ska försöka vara bortrest en hel del i sommar...där de inga karlar finns...

....

Konstigt de här. Jag verkar kunna skriva inlägg men tar mig inte in på min egen blog just nu. Kommer bara upp felmeddelanden....skumt de här...

På bättringsvägen

Idag är jag mycket bättre, febern har nästan försvunnit med prickarna är kvar. Inte lika gräsligt som igår, men jag ser inte klok ut...hugaligen..
Så jag tar det lugnt nu för att fort bli bättre igen, men jag börjar känna mig lite rastlös av allt vilande...Det känns som om jag drabbats av allt möjligt underligt den sista tiden och jag är van att vara pigg och glad för det mesta. Åtmistone nästan i alla fall..Eller i alla fall sådär att jag står ut kanske är närmare sanningen...haha