Pain

Lever och mår som jag förtjänar idag. Har svårt att förstå och kunna ta till mig allt just nu. Sitter i min säng och vill inte kliva upp någonsin. Fast jag har haft några turer runt lägenheten, men allt är fel. Inget är som det ska vara. Vill härifrån nu. Rymma långt bort och aldrig komma tillbaka. Fast jag stannar här. Barnen finns här och de behöver mig ett tag till. När de är stora och klarar sig själva ger jag upp och sticker till andra sidan av jordklotet och återvänder aldrig till det här förbannade stället. Fast de är väl de som kallas för geografisk flykt och det ska tydligen inte heller hjälpa. Jag längtar till sommaren, fast jag är arg på sommaren också. Den gör att jag inte kan få min behandling nu. Som jag så väl behöver. Dessutom så dyker det väl upp massa läskiga turister som vill ha sitt och jag får väl inte en sekund ledig tid till återhämtning. Ändå vill jag ha sommaren, solen och värmen. Chansen att få bara vara och tillbringa så mycket tid som möjligt till barnen som just nu inte är så glada. Deras pappa har förstört något och de är ledsna och jag måste försöka kompensera upp det dåliga mot något bra, men min ork finns inte som tidigare.