tisdag 16 juni 2009

Tolvstegsmöten...

Har fått lite kommentarer då och då om Slaa och tolvstegsmöten, så jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg också om det.

Jag var för många år sedan på behandling, när jag var tonåring och mitt liv var kaos. Började då gå på tolvstegsmöten. Det är över sexton år sedan nu. Då handlade de om att jag var beroende av droger. Självdestruktiv som jag var då tog jag allt som kom i min väg för att stå ut med mitt liv. Jag önskade att jag var död, men kunde inte ta steget ut helt och hållet. Idag vet jag att min huvuddrog egentligen var och är sex. Det förstod jag inte då, utan jag trodde något helt annat. Kanske var det därför jag kunde sluta med andra droger. Idag är jag ibland rädd att jag ska ta till droger igen för att klara av sexet. Precis som jag gjorde då också egentligen. De hör i hop för mig eftersom jag alltid blev drogad som barn när de skulle ha sex med mig. Sen blev jag beroende och fortsatte tidigt att själv ta droger för att klara av sexet. Ungefär samtidigt som sadistsexet började.

När mina barn föddes var jag drogfri. Levde i stället i en destruktiv relation med en missbrukare som inte var i tillfrisknande. Han hade tre stora barn då sedan tidigare, den äldsta i min ålder. När min son föddes hände de ganska mycket saker kring oss och jag valde att flytta i från pappan. Vi hade ändå ett slags förhållande eftersom han är pappa till min dotter också som är några år yngre. Pappans äldre barn var mycket hos mig då, särskilt han i mitten. Han hade sin trygga punkt i livet hos mig och jag såg honom som min son. En helt underbar kille. Som det gick totalt snett för och idag sitter han bland molnen och tittar ner på oss bland änglarna.

I och med barnens pappas missbruk och sonen som dog av knarket hamnade jag i medberoende delen i tolvstegsprogrammet. Det finns ju massor med varianter för att jobba med de tolvstegen utifrån vilket beroende man har.

Här där jag bor finns inte Slaa, men när jag har möjlighet så slinker jag in på ett sånt möte. Även ASD möten, som egentligen passar mig bättre lyser med sin frånvaro i min kommun. Anonyma sexuellt dysberoende står det för. Det är egentligen de jag är.
Ibland går jag på AA och NA för att hålla mig drogfri, fast egentligen känner jag aldrig ett behov av alkohol på sättet, har aldrig gjort heller. Vet dock att det skulle vara lätt att få de problemen om jag utsatte mig. Eftersom jag har NA-problemen alltså. För man byter bara ut sitt beroende till ett annat. I stället använder jag AA-mötena till mina SLAA och ASD bekymer även om jag inte säger de på mötena.

Det största problemet för mig under mötena har alltid varit delningarna. Dela för att hela heter det ju så fint. Jag får ibland fortfarande panik trots alla år inom programmet. Jag har lärt mig tidigt att inte prata, inte säga något och jag får strypkänslor. Som om jag kvävs eller stryps. Rösten försvinner för mig och de första orden är alltid kraxande och tysta. Det tar på krafterna oerhört och jag är utmattad varje gång jag kommer hem även om jag bara har lyssnat. Kan fortfarande inte vara ärlig på mötena heller, har svårt att berätta, svårt att veta på vilket möte jag kan prata om vad. Att jobba i alla stegen är omöjligt samtidigt.

Just nu jobbar jag inte i SLAA stegen heller. Jag vill först bli fri. Att ha mina kontrollmän gör att jag inte kan sluta sälja sex. Jag får inte göra det och jag är rädd. Det viktigaste först...de är nog att bli fri. Annars faller jag hela tiden tillbaka. När jag har blivit av med mina övervakande, bestämmande och hotande män kan jag kanske koncentrera mig på mitt tillfrisknande. Jag jobbar på den punkten ganska mycket. Får hjälp med det också, på många olika sätt, men de är komplicerat och svårt. Det hade varit lättare om jag inte hade haft en vanligt liv eller barn. För jag måste se till att dom inte far illa i processen, att återigen vara hemlig. Det finns många olika alternativ som jag jobbar med. Fast jag kan inte skriva om det. Jag måste återigen vara tyst, fast av en annan anledning.

Jag slits just nu åt miljoner olika håll och lägen. Måste tänka mig för mer än jag brukade tidigare. Kaos i min hjärna...men jag har ändå lite hopp om ljus....

6 kommentarer:

Ur en sexmissbrukares synvinkel sa...

Hej Svart ängel. Om du funnits i min närhet hade jag gjort, allt för att du ska tycka om dig SJÄLV! Arbetar själv om Slaa, det finns även nätmöten. Snälla söta du ta tag i ditt liv, innan det är försent. Kram den gammla Escorten

svartängel sa...

Hej på dig:-)
Jag är ibland med på nätmötena hos Slaa och det händer att jag skriver förvirrade inlägg i diskussionsdelen där också...
Hoppas att de går bra för dig med stegarbetet och att du också kommer vidare med ditt liv. Har du varit i kontakt med dysberoendekliniken?
Kram

Judith sa...

Jag håller så med "Ur en sexmissbrukares synvinkel"

Om du fanns i min närhet hade jag släpat med dig på både det ena och andra mötet för egentligen så spelar det ingen roll vilken typ av möte du går på. Du har ett beroende problem och då kan du gå vart du vill.
Mitt eget huvudberoende är nog egentligen socker beroendet. Mat och godis ätande för att fly min inre smärta.
Men till slut utvecklas det ju till annat beroende vilket du ju vet.

Åh, vad jag önskar du fanns i min närhet.....Du och dina barn är värda ett vackert liv.

Varmaste kramen till fina dig.

Monika sa...

Jaaaa, svartängel, jag kan bara instämma med dessa kloka inlägg...Du är ju SÅ MYCKET MER, än beroende/missbrukare...Det vet du ju du är härlig klok snäll omtänksam (fast kanske inte det sista mot dig själv), så det är dags att du blir din bästa vän...
Kram kram

svartängel sa...

Tack för att ni finns:-) Kram

torgust sa...

Tack, (Svart)ängel!