torsdag 28 maj 2009
Vill inte
Det blir nog ett gangbang i helgen, jag orkar inte bråka längre. Vet inte vad som skulle hända om jag sa nej. Så då ger jag upp och slutar protestera. Jag vill inte och jag mår inte bra alls. Känner mig som en värdelös skit just nu och är inte säker på att jag kommer att klara av det som dom vill att jag ska göra. Fast om jag inte gör de så blir det värre sen. Måste försöka samla ihop mig själv och skaka fram lite ork och energi. Hoppas dom inte blir allt för många, de vill jag inte...Kan jag inte bara få vara i fred nu....en liten stund i alla fall...och hur ska jag orka göra rätt? uuuäääuu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Gumman, gumman...Jag funderar och du skriver att du inte vet vad som skulle hända om du sade nej... Då tänker jag kan det bli värre???Här slår dom dig sönder/samman, våldför sig på dig under ohyggliga former och du tror att det kan bli värre???Jag undrar det...Men som sagt jag vet inte, för mig är det de du beskriver, liksom helt från en annan värld...I min värld undrar jag om det kan bli värre...Hela din kloka kropp, signalerar Stopp stopp, och du vet ju att den är klok, jamenar i det tillståndet du har beskrivit att din kropp befinner sig i...Vad händer om ex en kota går av, och du hamnar i bästa fall i rullstol, i värsta fall som en grönsak liggandes i en säng???
Hur som helst...Jag hoppas att du klarar det som du ska utsättas för min vän...Jag tänker på dig och försöker att förmedla en stor stor styrke kram till dig!!!
Vem har givit dig dessa normer? kärleken kräver inget aldrig. Det är din tid nu att äga DITT liv. Männen som hämningslöst förlustar sig på dig har någonstans blivit skadade själv. Förlåt dem alla och gå vidare med ditt liv. Du har ett liv och det är bara ditt. Du är älskad för den Du är och det räcker.Säg NEJ och inget kommer att hända dig, jag lovar.Klump i magen jo jo, men vad är det mot den andra känslan av äckel över dig skälv och frustration att Du gick med på det.Skickar med sinnesro till dig att landa i din egen känsla av all den kärlek Du besitter. Många stora äkta kramar.
Jag kan bara instämma i Stefans ord - DU äger DITT liv. Vad du ska göra och inte göra bestämmer bara du.
Kram!
Grattis på mors dag:))
Kanske det här är mitt öde, min livsuppgift och det jag var menad till. Jag vet inte, men ibland känns det svårt.
Om jag säger nej, blir det värre, gör jag fel, blir jag straffad...tjafsar jag så händer något. får jag ont är det också fel och blir konsekvenser....allt går bara runt och det är svårt att förutse vad som ska hända..som om man blir styrd...
Det som är komplicerat är mina kontrollmän som jag kallar dom...för det finns hållhakar, regler och normer. som jag inte alltid förstår eller kan hantera.
Jag vill ju inte att någon ska veta, att mina familj för höra, mina barn eller folk på stan. Jag vill ha ett vanligt liv igen...
Så det känns inte som om jag äger mitt liv längre, de känns som om jag är ägd och inte får eller kan styra över vad och hur saker händer...men jag lever i alla fall...
tack för att ni finns
kram
Skicka en kommentar