måndag 18 maj 2009

Min vän...

Jag hatar älgar. Låter väl dumt, finns så mycket annat att hata. Fast jag hatar älgar ändå. Inte i vanliga fall eftersom jag sällan bryr mig om att dom finns. En speciell älg ogillar jag mest.

För ungefär ett år sedan var jag fullt upptagen med ett skolarbete. Låg efter med det eftersom jag hade haft en ganska kaotisk period efter att barnens halvbror dog i början på året. Jag var ganska sjuk och orkeslös. Hade mycket sorg i kroppen också efter pojken som var som min hade dött på ett sånt hemst sätt som han gjorde. Mina barn var olyckliga och behövde stöd.

Jag hade en vän som var mitt stöd, min uppmuntrare och mitt hopp. En sån där bra vän som hade tid, ork och energi och som inte tillät mig att deppa ihop och ge upp. Jag skrev som en galning på mitt skolarbete, ville ta min examen samtidigt som jag ville ge upp. Min vän tillät mig inte att göra det. I stället peppade han mig varje dag. Du kan det här svartängel sa han, du fixar det. Ge inte upp...och tänk på allt kul du kan göra sedan.

Fast jag hade inte tid med min vän. Inte ens för en kopp kaffe, eller en liten promenad. Även om jag visste att han var rastlös av sig ibland och hade långtråkigt vissa dagar. Ett dygn innan älgen låg jag och skickade sms till honom om hur dagen hade gått. Han frågade om fika och jag sa nej jag hinner inte. Natten efter kollade jag på klockan och tänkte, nej det är för sent han ligger nog och sover. Han skulle ju upp och jobba på morgonen efter...som var en måndag och klockan var strax före ett. Så jag skickade inget sms.

På morgonen klev jag upp och slog i gång datorn, var lite stressad eftersom mitt arbete skulle in den dagen och jag hade en del att gå igenom. Sen var jag klar och kunde fira. Jag och min vän hade planer, roliga planer tillsammans med mina barn och hans barn. Vi var bara goda vänner, ingenting annat. Jag fick upp dagstidningen och möttes av döden. Man omkommen i olycka med älg. Jag kastade mig på mobilen och skickade ett sms, jag ringde och jag fick inga svar. Jag visste fast det inte stod något namn, inget annat än en ålder. Kommunen var fel, men jag visste...och jag hade rätt.

Han var den som såg till att jag tog min examen, att jag inte hade offrat tre års studier i onödan. Den dagen då jag lämnade in skolarbetet som han sett till att jag slutförde dog han, på natten ungefär samtidigt som jag tänkt nej, han sover, jag skickar inget sms.....och en dum jäkla älg hade sett till att hans liv tog slut. Jag hatar älgar...Jag skulle ha tagit mig tid, då hade inte min vän farit ut på vägarna och kört.

1 kommentarer:

Judith sa...

Drar in dig i min famn och ger en tröstande kram.
Han var en ängel för dig. En vit vacker ängel och är det nu med.
Han var här för att hjälpa dig och han gjorde det.
Han är din fina ängel.

Kram