fredag 22 maj 2009

Fredagsskrynklaren

Det är dumt att ha tid hos hjärnskrynklaren på fredagar. Nu är det tredje gången jag har det och varje gång blir jag helt förvirrad efteråt. Inte bra alls. Det är som om det förstör hela min helg. Blir som aningen ur balans när jag kommer hem och sitter och tänker lite för mycket. Sen blir jag ledsen och olycklig. Ingen har jag då att ringa och vråla till, utan jag ska se glad ut och fortsätta finnas. Måste vara med barnen fast jag helst vill gå och dö. Laga mat och ta hand om vardagen och ingen försvinner hemifrån till någon skola i några timmar här och där. I stället måste jag vara glad hela dagarna. Just nu bakar dottern och hennes kompis och sonen städar i sitt rum. Han fick för sig att möblera om så att han hela tiden kan se både datorn och sin tv från sängen...och jag sitter och fasar för mötet med skrynklaren

2 kommentarer:

Judith sa...

Åh vännen vad det låter jobbigt.
Jag har tack o lov så sätt inga barn att ta hänsyn till men det är allt bra ensamt utan också.
Men jag försöker sätta mig in i din situation för det där sociala djuret tvingas man ju till ändå många gånger och det är en plåga när man inte vill.
Inte undra på att vi ofrivilligt sedan isolerar oss.

Jag sänder dig lite styrkekramar och önskar dig allt gott.

svartängel sa...

Ibland vill jag verkligen isolera mig hemma och aldrig mer gå ut, men mina barn är det bästa som finns och dom vill jag inte vara utan:-) Det blir ett tvång att jag måste hålla mig i schack så att jag inte kan falla helt och hållet. Jag måste vara stark för deras skull....
kramar till dig...