torsdag 2 juli 2009

Vara ägd

Att vara ägd innebär i praktiken att man aldrig får säga nej. Att aldrig få bestämma över vem, när var och hur. Det betyder att oavsett vilket humör, eller vilka omständigheter som finns så måste man säga ja. Inte bara ett snällt ja, utan att engagerat ja. Gör man inte de så blir det konsekvenser. Sånt som inte är så trevligt. Att vara ägd innebär psykiskt att oavsett hur man mår så måste man tillfredsställa andra. Ens eget mående är inte något man får eller kan ta hänsyn till eftersom man är en annan människas ägodel. Att vara ägd innebär ekonomiskt att någon annan tar reda på de man tjänar eftersom man inte är värd att sköta det själv.

Att vara ägd innebär att oavsett vad så finns de alltid någon. Varje gång man går ut och träffar någon så vet den som äger det. Ser till att man är någolunda ok under tiden. Man behöver inte bekymra sig om att tänka eftersom någon annan gör de åt en. Att vara ägd innebär att man är en knulldocka, en levande sådan. En sån som gör exakt vad den blir tillsagt utan att tänka. En sån lånar ut sin kropp till den som behöver en. Själen behåller man för sig själv och delar inte med sig av den till någon. En knulldocka har inga gränser, de sätter den som äger den. Bestämmer över varje andetag, varje rörelse eller varje tanke under tiden allt pågår. Det rätta jaget kommer ingen åt. Det är mitt eget och ingen kommer nära det. Det är egentligen ingen skillnad på den enkla och den komplicerade kunden. Alla är samma. Kanske en del är trevligare, återkommande eller vardagligare. Andra är hårdhäntare, svårare, otrevligare eller läskigare. Fast i slutändan så ser de ändå mig på samma sätt. Som en handelsvara som de lånar en liten stund enbart för sin egen tillfredsställelse. Om något för mig är obehagligt, gör ont eller är besvärligt är jag dålig och måste träna på just den saken så att jag klarar av det till nästa gång. Att rycka till i smärta är ett svaghetstecken, som inte är bra.

Att vara ägd är egentligen ganska jobbigt, de är förnedrande och obehagligt. Det är sånt man önskar att man slipper. Fast de är svårt att inte behöva vara ägd. Det krävs stora insatser av en själv. Vill man att omgivningen ska veta kanske de är lättare. Är man modig så är det lättare, för då törs man göra något. Kan man prata och berätta om allt kanske man får fördelar, för då vet andra. Är man feg, varit ägd länge och ganska mesig är det däremot ganska svårt. Man är rädd för konsevenser och man är rädd för att släppa på kontrollen. Den man egentligen inte ens har sedan tidigare. Man bara lurar sig själv hela tiden. Till slut så väntar man på ett slut, ett beslut, ett avslut eller en hjälp. Fast kan man få hjälp utan att hjälpa och utan att skälpa? Utan att göra illa sig själv eller andra?

4 kommentarer:

Female sa...

Lyssna nu !

Du är ingen knulldocka!Må hända att du låtit andra behandla dig som det under en tid.
Men du är en kvinna till fantastiska barn!

Bra ide att börja berätta för någon som kan stötta dig!

Bara att du tänker tankarna visar att du redan är på väg- bort från ett liv, du inte vill leva.

Var inte rädd för vad andra ska tycka! Andras tankar kan man inte styra bara sina egna!

Det blir bra! Fortsätt!

svartängel sa...

Jag lyssnar alltid på dig:-)
Det känns som om jag är en för att folk tycker att jag är en. Fast jag är också en mamma och jag har underbara barn.
Min psykolog har fått höra mycket underligheter av mig. Sen jag började om hos henne för ett år sedan har hon nog åkt på chock efter chock. Hon trodde nog att jag levde ett helt annat liv från början.
Tar en sak i taget, men de är svårt att släppa kontrollen och lita på andra. Det är svårt att veta att människor vet om hur jag lever eftersom jag hela tiden försöker framstå som något annat. Vill inte att de ska tycka och tänka massa elaka saker. Vill att de ska tycka att de jag gjort bra fortfarande är bra och att de dåliga inte ska ta över. För mig är de ett stort steg att ens bara tänka själv på det liv jag har, att försöka sätta ord på det och skriva om det. Tidigare har jag försökt putta undan alla tankar och åsikter och på nått sätt låtsas som om det inte funnits. I längden går det inte och nu måste jag ta tag i det här...
Hoppas du får en bra helg...kram

Judith sa...

Jag håller med Female i sin kommentar.

Och jag ställer även frågan igen: Vem är du rädd för att stjälpa?
Den/dom som tvingar dig?
Varför ska du i så fall skydda dom?

Och varför vill du inte hjälpa dig själv? På vilket sätt sårar du dig själv genom att göra en förändring?

Du är rädd för att släppa kontrollen. Och precis som du skriver, vilken kontroll?
Hade du kontroll under ditt drogmissbruk? Har du kontroll nu?
Är ditt liv hanterbart eller är du maktlös? Hur gjorde du för att ta dig ur ditt drogmissbruk?
Du behöver inte svara...
Du har svaret! Du vet för du har gjort det en gång tidigare.
Och det är ju bara du och ingen annan som kan ta det första steget mot förändringen.
Jag hade ingen tillit heller till andra och har fortfarande dåligt av den varan men jag ville absolut inte stå kvar i det som var och då var jag tvungen ta det avgörande steget. Att handla! Att agera och inte stå kvar. Att be om hjälp.

Och genom att berätta hjälper du andra! Andra kvinnorna som också sitter i liknande situation.
Att hjälpa andra är också ett sätt att hjälpa sig själv. Det är läkande.

Jag känner så väl igen det där att hitta olika ursäkter och massa om och men till att inte ta steget fullt ut. Från mig själv och allt det jag hör på mötena. Alla verkar ha varit där.
Alla dessa "om" och "men" och "Ja men kanske...", "sen ska jag..till hösten....", "jag ska bara...", "tänk om..."
"Vad händer sedan?"

Och just den sista frågan. Vad händer sedan?
Det vet ingen! Men är det anledning nog till att stå kvar i skiten?
En dag i taget, Bara för idag...

Jag tror du vill. Jag är övertygad om att du vill och du skriver det måste till en förändring.
Som jag skrivit någon gång tidigare: "När smärtan av att förbli densamma blir större
än smärtan av att förändras
kommer vi att förändras"
(Hämtat ur NAs Bara för idag)

Och du, jag tror inte man måste nå allra djupaste botten för att hoppa över till vägen som går uppåt!

Något du helt klart INTE är, är feg och mesig! Rädd ja, och rädsla är vår allra värsta egna fiende. Den hämmar oss.
Men Du är en kvinna som redan tagit dig ur det kemiska beroendet. Det visar på styrka och mycket mod. Det är svårt att ta sig ur. Jäkligt svårt och kräver mycket mod. Du har det.Det finns där inne. Grip tag i det igen.

Du är värd att må bra och njuta av livet med barnen och allt annat som livet kan ge.

Varm kram till dig.

En weirdo's bekännelser sa...

Ibland är det svårt att se sig själv för den man är, istället för de omständigheter som omger en. Du precis som alla människor förtjänar respekt, lycka och frihet framför allt.

Jag håller med dig, oroa dig inte för vad andra ska tycka. Förök lära dig att styra dina egna tankar. JAg vet att livet kommer bli bra för dig. För det är du värd. Det tar bara tid att lära sig hur man låter andra älska en på ett sunt sätt.

Tror och hoppas att allt kommer att bli bra för dig. Det är du och dina bran värda!