Måndag...

Ikväll ska jag börja yoga, jag kommer nog att dö. Jag är klumpig som en elfant och ovig som en stel knölval. Fast kul ska de bli och jag har förstått att hon som har den kan anpassa vissa rörelser så att dom blir lite lättare. Reumatiker som man är så är ju vissa saker lite mer besvärliga än andra men det ska nog ordna sig. I morse hade min dotter tandläkartid innan mina ögon ville öppna sig. Tur att de var hon och inte jag. För nu kunde jag sitta på en stol och vara halvdöd medans hon tittade att allt var ok. Som tur är så sköter hon sina tänder så vi fick fort fara hem och jag kunde hälla i mig några muggar kaffe och nu känns de som vilken annan måndag som helst.