Röriga skallen

Det känns som en enda soppa just nu i min skalle. Det kryllar av människor som alla säger att dom vill mig väl men jag vet inte längre vem jag ska tro på och vem jag ska lyssna på. Jag har lyssnat på att de behövs människor omkring som vet så att jag ska ha någon nära utifall att jag ska krisa. Jag har inga som helst planer på att börja krisa, men jag lyssnar i alla fall. Det som blir problem är att alla verkar prata med varandra. Eller kanske inte alla, men många verkar göra det. Alla verkar ha en egen plan om hur allt ska gå till. Alla verkar oroliga och bekymrade. Jag själv har inte en aning om vems idé som är den bästa längre. Ska jag fortsätta tills vidare och hoppas på att det snart ska sluta eller ska jag kasta mig in i ett snabbt avslut. Står jag verkligen ut att fortsätta även om de kanske bara är för en kort period? Står jag verkligen ut att vara tvungen att vara rädd och gömma mig? Byta liv för mig och mina barn? Är de verkligen värt det? Var är min botten egentligen? Följ planen säger någon, du har en bra plan och det är stora chanser att du får ett bra avslut då. Nästa säger att jag inte kan ändra på mitt beteende om jag inte kastar mig ut i den stora rädslan nu direkt. En tredje säger att dom andra två har fel och att jag ska prova på något annat. En fjärde säger att jag tar livsfarliga risker varje sekund och att jag borde ta en paus. Flera påtalar hur dåligt dom mår av att veta att jag är ute och riskerar mitt liv hela tiden. Själv tänker jag att nu har jag påbörjat något och måste avsluta det som jag bestämde från början. Fast jag börjar bli rädd för den där krisen dom pratar om som ska komma snart. Jag vill inte ha den. Så jag lyssnar på alla och tänker på det de säger. Fast vad jag ska bestämma har jag inte en aning om. Bara att de är rörigt just nu.