Pest

Ångest, ångest och mera ångest, det är precis det jag har just nu. Massor av maktlöshet, ångest och förtvivlan känner jag. Livet är verkligen pest och ingen fest. Jag som mådde så bra nyss, men så började helvetet braka lös. Jag hade gjort min lista som jag ska visa om en timma, hade försökt ringa till en som jobbar med sådana som mig för att få lite stöd inför samtalet, men givetvis var hon upptagen och jag lämnade meddelande så att hon skulle ringa upp. Hamnade sen i tele med min vän J och under tiden jag pratade med henne började de ringa på dörren.

Eftersom barnen hade farit till skolan, hade jag givetvis inte låst dörren och paniken började stiga. Jag anade nog vem det var där bakom, så jag började viska till J i tele. Ganska fort började det pipa i mitt öra att någon annan också försökte ringa till mig. Ja la på och lyssnade av min svarare och insåg ganska fort att en av dem som ringt var just hon på hemmet som jag ville prata med, men också någon som inte sa något. Hur kan så små saker göra att jag blir helt upp och nervänd? Det kan ju lika bra ha varit en snäll och trevlig människa bakom dörren, men de tror jag inte. Hur kan en sån fånig sak få mitt hjärta att bulta av panik så att det känns som om hela jorden rasar kring mina fötter?

Nu sitter jag i mörker och har låst min dörr och är smått panikslagen att någon står brevid min bil när jag måste ut om en timma. Hur ska jag nu tordas säga allt jag hade på min lista, för vem kommer sen vilja hämnas när de inser att jag är på väg att sluta....och vad kommer de då att göra? Vad blir konsekvenserna för mig av det, vad är konsekvenserna av de här livet?
Vad är egentligen värst? det jag känner igen och kan hantera eller de där främmande och overkliga jag inte vet någonting om?