Olyckliga kvällen

Idag är jag olycklig. Livet är tråkigt ibland.
Jag har haft en karl som jag har varit aningen besatt av. Fetishmannen brukar jag kalla honom när han inte hör mig. Vi har känt varandra i många år och vi gillar varandra på sätt och vis. Han vet inget om vad jag gör, men han vet att jag tidigare har gjort.
Han är på ett sätt jättesnäll och fin, på ett annat sätt helt fel för mig. Inget som jag borde ha i min närhet egentligen. Han har för många egna problem. Jag vet de, men det är ändå svårt...
Den karln har de mest udda fetishen jag har hört talas om och det säger inte lite. Jag har hört om de mesta förut, men de här slog allt. Inget som är farligt och besvärligt för mig...men kanske för honom i stället.

Idag tröttnade jag på honom för att de har varit jättemycket tjafs hit och dit...och jag skrev ett argt mail, jag känner honom väl och vet att nu kommer han att sura i ett par veckor innan han hör av sig igen. Fram tills dess kommer jag att vara olycklig tror jag. Han är den enda karln som mina barn har träffat och de kommer superbra överens.

På de visen är han bra, han har ett bra jobb, ordnad ekonomi, har inga barn, trivs med mina barn och gillar mig. Så mycket att han skulle kunna tänka sig att skaffa en bebis med mig, för han tycker att jag är en bra mamma, får vackra, smarta och sociala barn. Fast han vet inget om hur jag lever nu, mina problem och bekymmer. Dessutom reser han mycket, dricker ofta och jag har förstått att han köper vissa tjänster ang hans fetish av gymnasieelever och han är 11 år äldre än jag....lite yngre än mina barns pappa men ändå...och jag vill inte ha flera barn...men jag tycker om honom...ibland är han lite halvelak också....men jag behöver aldrig oroa mig för att han ska göra gräsliga saker med mig eller sånt.....och även fast han vill ha barn med mig så vill han inte ha ett riktigt förhållande eller gifta sig....och helst vill han ha en dotter för han tror att dom är enklare och snällare...fast jag har en morrhoppa till dotter och en lugn och stillsam son.....

Ändå blir jag ledsen och olycklig....och jag kommer att sakna honom som en galning om en liten stund....hur ska jag göra för att inte smälta och vilja ha honom tillbaka om en kvart??