måndag 27 april 2009

Bara vara....

Egentligen mår jag skit, fast jag inte vill erkänna det!!
Jag vill inget och jag kan inte något, känns de som. Varför ska allt hela tiden bara vara fel och jobbigt och varför kan jag inte förstå vad jag ska göra för att saker ska bli bättre?
Jag försöker stänga av mig själv helt och hållet eftersom jag vet att allt åtminstone verkar bättre då. För jag klarar av allt mycket bättre då, jag känner mindre och även om jag gör helt galna saker så bryr jag mig inte om det. Det är som att vara levande död eller något sånt. Om jag stänger av mig själv helt så känner jag inte när de gör ont, jag blir inte ledsen eller olycklig. Ingen ångest har jag då heller. De dåliga är att jag aldrig blir glad då någonsin, jag bara är i ett vakum där inget påverkar mig. Fast jag klarar av att finnas, att vara mamma och att jobba. Min hjärna fungerar och jag vet vad jag ska och bör göra. Jag kanske skulle klara av några år till av avstängdhet och bara gå på som vanligt. Varför ska jag då vara och rota i allt ont? Ju mer gräsliga saker jag tillåter komma fram, desto värre börjar jag att må. Som en ond läskiga cirkel som inte släpper ut mig...

3 kommentarer:

Resenären sa...

... fast när allt gräsligt har fått komma fram så kan du förhoppningsvis BÅDE känna och fungera - visst är det något att se fram emot och jobba hårt för?

"När trollen får komma fram i ljuset så spricker de...", så sa alltid min mamma till mig när jag var liten. Och nu sa jag det till dig.

Ha en fin fortsättning på veckan!

Monika sa...

Resenären har så rätt min. Det går inte att stänga av, du bara skjuter fram det.
Ge inte upp.

svartängel sa...

ha ha jag vet inte om jag vill ha några sprickande troll:-))

Fast ni har rätt som vanligt...man kan inte skjuta upp saker hela tiden...