Natten är värst, kvällen och mörkret.
Med de kommer ångesten krypande som ett svart spöke över en och som försöker ta över livet. Att den ska ha en sån makt över en människa är irriterande och störande.
Jag vill ha min sömn tillbaka, jag behöver ha styrkan, orken och livskraften för att orka med att ta i tu med livet som finns under dagen.
Enklast kanske skulle vara att ta på sig skyddsmurarna och köra på som vanligt. För de är jobbigt att ta itu med de svåra också.
Varför skulle jag ens komma på att jag levde ett galet liv, för utan vetskapen och känslan av att de var fel hade allt varit enklare. Då hade jag kunnat fortsätta att vara självdestruktiv och fortsätta att förstöra mig själv. Fast kan man ens bli bättre om man levt som jag....förtjänar man det ens? Vad gott kan komma av en förändring? Tänk om allt blir värre...hur vet jag att saker och ting kan förändras? Jag vet ju inte ens om jag kommer att klara av att motstå när trycket blir för hårt? Vad händer om jag säger till dem som idag har kontrollen över mitt liv att jag vill sluta? Vad händer om jag först säger det och sen lockas in i något av någon av dem igen, i ett svagt ögonblick? För snälla och glada lär de inte vara.....jag har nog mina misstankar...och jag vill inte vara med om det här...jag är en fegis
Inlägg
verkligt
8 timmar sedan
4 kommentarer:
Jag tittade in på din blogg, och tycker att du är en stark kvinna.Oavsett vad du gör/har gjort, så glöm aldrig att alla människor gör saker som kanske man önskade att man gjort annorlunda. Det som har varit har varit och det kan du aldrig ändra på, men istället för att straffa dig så lägg det på "livets erfarenhetslista" och gå vidare!
Såg att du tittat in hos mig.... är också akademiker...jobbar med människor...upplever just nu ångest över att jag inte fått något nytt jobb sen min examen i juni 2008.Men. När jag läser din blogg så får jag min ångest
att verka som en fjärt i rymden gentemot din.
Kram på dig!
Nej, du är inte alls någon fegis. Jag tycker att du är både stark och modig, och jag är helt övertygad om att du kan hitta kraften som behövs för att bryta mönster, förändra och välja nya vägar. Du har den kraften inom dig och du är ju redan på väg!
Kram!
Monika, Stark vet jag inte om jag är. Försöker göra det bästa av situationen och få en förändring.
Crissan, jämför inte med andra. För oavsett varför man har ångest så är inte andras svårare eller lättare än ens egen. Att ha ångest över att inte fått ett jobb när man studerat i flera år är jobbigt. Jag blev också klar med min examen i juni och hade kämpat hårt för att gå igenom den utbildningen och när jag inte fick jobb direkt var det jättejobbigt. Så jag förstår dig och din ångest. Den är verkligen inte en fjärt i rymden:-) Hoppas verkligen att du snart får ett jobb som du trivs med.
Resenären, jag känner mig ibland som en fegis och en liten rädd hare:-) Jag vill verkligen få igenom en förändring i mitt liv och då måste jag vara stark för att klara av det. Jag tror att jag kommer att klara av det tillslut även om de är jobbigt ibland. Tänker inte ge upp. För min skull och för mina barn. Jag vill ha ett bättre liv än de jag haft.
Tack för att ni finns
Kram
Skicka en kommentar