fredag 16 januari 2009

Blääääää

Jag hatar mig själv och den jag är. Jag tror inte längre att en sån som jag går att hjälpa. Jag tror inte att jag kan hjälpa mig själv. Den enda känsla jag egentligen kan känna är nog hat, inte mot andra utan bara mot mig själv. Det och självförakt. Jag är äcklig, vidrig och förtjänar inget annat än de här.Jag orkar inte ens hålla skenet uppe längre utan jag rasar snart rakt ner i helvetet och vet inte om jag kommer att ta mig upp helskinnad igen...

Jag som är den där som andra säger är så förståndig, den där som alltid tänker på andra. Är duktigt och smart och hjälpsam. Den som alltid finns till hans och som aldrig gör någonting galet.Vilket jäkla skämt. Om dom ändå bara visste vilken jäkla galning jag verkligen är. Om folk verkligen förstod att jag inte alls skött mig under alla dessa år som de tror. De som ens vet om hur jag levde för länge sen, här där jag bor har de flesta ju ingen aning.

Undra vad männsikorna omkring skulle säga om de insåg att jag bara bytte ut ett beroende till ett annat. Att jag i stället för att jobba med mig själv bara valde att leva mer självförnedrande än tidigare om de ens kan vara möjligt. Faan ta livet...fast ändå vill jag ha de...en aning...

3 kommentarer:

Monika sa...

Hej på dig.
Hmm,jag vet inte men, jag vågar mig kanske på en gissning. Jag har en stark känsla att du är på G! Det du känner är ju inte så konstigt, du dyker ju ner i dig själv hela tiden.(Kan det vara så att livet börja komma ikapp?)Som sagt det som har varit,kan INGEN ändra på, men det som komma skall, det kan Du själv besluta dig för att ändra.När du har tagit dig upp ur "tunneln",herregud tänk vad mycket du har att bidra med...
Var rädd om dig

Resenären sa...

JAG tror på dig. Hela dig.

svartängel sa...

Jaaa jag är på G, jag ska fixa det här och jag ska ta små steg i taget tills jag når mitt mål...