söndag 6 september 2009

Ja ja det ordnar sig nog...

Jag har varit rätt usel på att skriva här ett tag, men de är antagligen för att jag har de rätt uselt också...och inte kan formulera orden längre. Känner mig som ett vrak mest hela tiden och allt pendlar upp och ner i en salig röra.

Rädd är precis det jag är och numera dessutom rädd för allting. I varje liten sak ser jag faror och skräck. Vilket gör att jag oroar mig konstant över någonting. Just nu har jag skitpanik över att jag snart ska ha flera dagars behandling. Det är nog bland den värsta skräcken jag har...för jag ska vara borta i fyra dagar, inte bo på behandlingsstället eftersom dom inte har något boende. I stället ska jag bo för mig själv i närheten och klara av att ta mig dit första morgonen. Utan att få panik och dö på vägen. Jag är ju redan panikslagen över det. Sen måste jag tacka nej till ett jobb i morgon eftersom jag inte känner mig mogen för att jobba med trotsiga tonåringar just nu. Inte riktigt läge för det när jag inte ens kan ta hand om mig själv.

I morgon ska jag ringa och avboka en läkartid som jag har fått kallelse till nu. En efterkontroll av de där som hände när jag låg inne ett tag och jag orkar verkligen inte med massa nya grejor nu. Så då avbokar jag i stället och säger att jag är frisk. Jag vet ju vad allt berodde på egentligen, så jag behöver inte undersökas mera...för jag vill inte att dom ska veta. Föräldrarmöte i dotterns klass är i veckan också..ett möte om umgänget med pappan är på G också...och så måste jag orka prata med de där hjälpande personerna också fast jag inte orkar med det. Jag är så rädd varje gång jag träffar dem att jag skakar som ett asplöv innan. Nästan lika skräckslagen som när jag möter mina ägare efter att misskött mig och ska få mina konsekvenser. Kanske inte riktigt lika rädd och kanske inte på samma sätt, men ändå rädd så förfärligt. Ja, ungefär så ser det ut för mig just nu...men så länge jag lever ska jag inte klaga...eller...

2 kommentarer:

nina sa...

Har läst lite i din blogg och jag tycker Du har all rätt i världen att klaga. Kramar från nina

svartängel sa...

Hej och välkommen hit:-)
Känns nog inte som om jag borde klaga, även om jag kanske kan det. Finns dom som har de värre också...Hoppas att du har det bra i alla fall...kram