Inlägg
Marscherar mig igenom natten
12 timmar sedan
lördag 19 september 2009
God morgon
Jag antar att jag borde berätta om min vecka, fast ärligt så vet jag inte vad jag ska börja med att berätta. Det rör sig så mycket i huvudet att det känns inte riktigt som om jag har landat ännu. Det har i alla fall varit en bra vecka på många sätt och en hemsk vecka på många sätt. Jag har pendlat mellan hopp, skräck, panik och tilltro på en och samma gång. Hur man nu kan göra det. Så jag tror att jag väntar ett litet tag innan jag försöker berätta hur jag har upplevt allting...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Landa och ta hand om dig.
Visst kan man fladdra mellan alla dessa känslorna. Det kan jag göra på en dag!
Kram
Hoppas att du får en riktigt skööööön och lugn söndag. Tankarna sorterar nog sig själva när tiden är mogen.
Kram
Välkommen hem...Stanna upp och bra "landa"...Kan behövas ibland!!
Kram
Oj, det var en kort behandlingsvecka.
När jag var på Korpberget 1998 bröt jag ihop ordentligt och tårarna flödade, men sen tog det tvärt slut.
När jag var öppnad och i stark process skulle vi åka hem. Locket las på. Det skedde en återtraumatisering. Detta har jag förstått flera år senare. För varje gång locket tas av, men åter tvingas på, dvs jag sviker mig själv, så blir det svårare att öppna upp igen.
Så ta väl hand om dej och se till att du får det stöd du behöver. Det är i vardagen det avgörs.
Jag fick höra av en vän att hon fått utmärkt hjälp av kvinnojouren i din stad, men det var flera år sen nu. Jag vet inte hur den fungerar idag.
Varm håller om dej - kram
Ja jag har försökt att landa och bara vila...det har behövts måste jag säga för det har varit rätt så jobbigt...
Torgust..Det är inte en vanlig behandlingsvecka jag har varit på utan den är anpassad så att den ska passa mig också. Fast du har nog rätt i att det är lite risker med att lyfta på locket under några dagar och sen direkt lägga på det igen. Därför har jag försökt att inte lägga på locket utan att ha de öppet.
Det är inte korperget jag är på nu utan nu är allt koncentrerat på sexbiten...Tror också att kvinnojouren här är rätt bra även om jag inte vet. Jag har de där problemet med att jag inte vill att någon omkring mig ska veta, vilket gör att jag har svårt att kontakta dem. Vill ju inte heller sabba mina chanser inför framtiden.
Tack för att ni finns..kram
Skicka en kommentar