Det är tröttsamt att vara jag

Jag måste säga att mycket har blivit lugnare nu när alla semstrar är över och vardagen har kommit tillbaka. Kunderna är inte lika många igen och jag har tid att andas ut ibland. Fast helgerna är rätt mycket skit och jobbiga. Jag önskar att jag också kunde få andras ut ibland och bara få vara. Ju äldre barnen blir desto värre blir det med min sömn. Tidigare var jag alltid tvungen att hitta någon som kunde passa barnen när jag for ut på jobb, men nu när de är stora så kan jag lämna dom hemma. Det gör att snart kommer min bubbla att rasa. För hur mycket jag än tror att de går att dölja så lär de snart fundera på vart jag tar vägen hela tiden. Ibland kommer jag hem och känner mig som en död sill. Kanske jag inte alltid lyckas att dölja det för dem även om jag försöker. Dessutom så hinner jag inte pausa längre mellan kunderna, för jag måste ta hand om barn, mat och allt annat. Sömn på helgerna är inte riktigt något som finns, för kvällar och nätter måste jag oftast ut och dagarna behöver barnen mig. En del kunder också då med. Jag orkar inte med det här. Den här helgen har varit tung, både när de gäller kunder och barn. Är inte heller helt ok efter förra helgens vansinne och det känns gräsligt jobbigt att fortsätta utsätta mig för mer innan jag är återställd. Nu har jag i alla fall en hel vecka utan kunder. För nu är det inte länge innan jag åker på min behandling...jag både fasar och längtar.