fredag 27 mars 2009

Lurar vi oss själva eller andra?

Jag förstår inte varför inte omgivningen ser vad de är som händer. Hur kan vi sälja sex i massor med år utan att någon kommer på en? Är vi så duktiga att dölja allt att ingen märker något? Inom sjukvården är det inte många gånger som någon reagerat på hur man sett ut eller ställt frågor. Jag kanske är en sån som sällan söker hjälp för eventuella besvär och har ett eget hemma apotek så att jag ibland kan laga mig själv, men det är ju inte alltid det har gått. Unga tjejer kanske inte gör sånt själva utan söker upp läkare för hjälp. Varför reagerar ingen då? Eller går läkarna att alltid övertala till tystnad. Jag har gjort så en gång för väldigt många år sedan, då jag fick en doktor att inte skriva in det i min journal eller berätta om det till någon. Då gillade jag den läkaren och tyckte att hon var jättebra, men idag är jag mer tveksam om hur bra det verkligen var. Hon visste nog mycket mer än hon visade till mig kan jag tro. Den gången var jag redan inlagd på sjukhus eftersom jag precis fött barn och var för dålig för att få åka hem. Ny sydd och jävlig var jag också eftersom mitt barn hade haft navelsträngen runt halsen i flera varv och jag blev klippt och sydd en hel del. Trots sånt får man ju inte alltid vara i fred så det slutade med att en karl valde att knulla med ett baseboll trä samtidigt som han knullade mig i skitan. Vilket gjorde att styngen gick upp och jag hade ont som satan. Den här läkaren såg mig ett tag efter och bad att få prata med mig tillsammans med en kanditat. Jag vägrade undersökning och tillslut bad hon kandidaten att gå ut ur rummet. Då sa jag till henne att hon fick kolla om hon lovade att inget göra åt det. Efter ett tag gick hon med på det och hon fick kolla, sy om och fixa. Hon sa nästa gång måste jag ringa efter hjälp direkt, inte låta någon göra så mot mig fler gånger. Att hon skulle inte skydda mig en gång till. Så henne har jag aldrig farit till igen av rädsla att hon ska komma ihåg.

2 kommentarer:

torgust sa...

Vilket vidrigt övergrepp du berättar om. Modigt att Du kan berätta.
Hoppfull kram

svartängel sa...

Det är länge sen det där hände, men jag använder min blogg till att ösa ut massa skit som jag inte kan berätta om till min närmaste omgivning...
Jag har också hopp om framtiden...
kram