onsdag 18 februari 2009

veckan som var...

Under behandlingsveckan var vi några stycken tjejer i olika åldrar där. Den yngsta hade precis passerat 20 och den älsta var drygt 40 tror jag. Alla hade vi helt olika saker vi hade problem med, även om det fanns vissa likheter mellan oss också. Två av tjejerna hade jag träffat vid förra veckan jag var på och vi har hållit kontakten sen dess också.
Likheten med oss alla var att vi hade någon form av trauman i bakgrunden, men vi hade helt olika sätt att leva idag. Jag hade jättesvårt att dela med mig av mig själv och mitt liv, men jag försökte så gott jag kunde. De andra var superduktiga och jag är glad över att få se dem komma vidare och släppa taget om många saker. Tror att jag fortfarande räknas som ett hopplöst fall, en sån som aldrig kan bli normal och vanlig helt och hållet. Jag är i alla fall väldigt imponerad av de som klarade av att dela så mycket av sig själva. Kanske jag är så full av skam och skuld att det låser sig hos mig. Vet inte riktigt...men nått fel är det nog

3 kommentarer:

Monika sa...

Det finns inga hopplösa fall!!!Jag tror på dig fullt ut. Jag är övertygad om att du gör absolut så gott du någonsin kan, det är svårt att bryta ett sådant mönster som man har haft så länge som du. Att bryta det, det är ju som att ge sig ut på okänd mark. Och det är alltid lite skrämmande.Jag tycker att du ska vara nöjd med det du presterade.
Kram på dig

svartängel sa...

Ibland känns det som om jag är ett hopplöstfall ändå...fast jag tänker ändå inte ge upp, för jag vill ha den där förändringen...sen kanske det tar tid och det kanske inte går på en gång, men tillslut så....kram

fideli sa...

Jag vet inte varför man måste sträva efter att bli vanlig, jag är inte vanlig och kommer heller aldrig att bli. Strävan efter att bli hel med sig själv kan jag tro på och att kunna gå vidare i livet. Jag tror inte heller du är något hopplöst fall, tycker snarare att du verkar vara en intressant människa...som varit med om en del och säkert kan ge massor av dig själv när du är redo...Kram/fideli