lördag 28 februari 2009

åter i huset

Det har gått bra idag. Jag har haft ganska kul men jag är en underlig varelse. Umgicks mest med alla barnen, lekte, byggde, spelade spel och pratade. Orkade inte med alla vuxna även om det var skönt att träffa dom. Det var inte jättemycket folk, utan mest bara mina syskon och deras respektive, mina föräldrar och min svägerskas föräldrar. Alla som jag borde kunna känna mig trygg med. Ja och så dök en präst upp också, som jag i och för sig har träffat många gånger tidigare. Jag skäms lite mer då. Kanske det var därför jag gömde mig bland barnen. Inte för att han är präst, för sånna känner jag många av. Utan för att jag tror att de som syns på mig vad jag är för en. Min familj och släkt har jag ju som lurat i många år och därför ser dom inte skillnaden på mig. Eller så gör dom det, men inget säger. Utomstående kanske ser att de är massa fel på mig och avslöjar mig utan att jag vet om det. Brorsan småbarn gillar mig eftersom jag är den bästa fastern som finns...i alla fall i deras värld...dom vet ju inte hur galen jag är utan dom gillar nog att jag har tid för dem och leker med dem. Jag är ju som en liten unge jag med ibland...
Ätit massor med god mat och fika har jag gjort också, fast nu är jag lite hungrig igen.

5 kommentarer:

Gisan sa...

Ville bara titta in med söndagskramar...

Singelpappan sa...

Trist att du har sådana tankar om dig själv... Jag är säker på att du är mycket bättre på alla sätt än vad du själv tänker!

Kram

Resenären sa...

Jag håller med Singelpappan - kom ihåg att tankar är just "bara" tankar... och du ÄR inte dina tankar...

Söndagskram!

Fröken Ingenting sa...

Tack för den första kommentaren i min blogg. Kastar ett öga i din och tycker plötligt att mina problem är löjliga, fast det är de ju inte för mig.

Intressant din blogg, kommer nog att följa den

svartängel sa...

Är inte säker på att jag är så mycket bättre än så. Kanske en aning, men bara ibland. Det är svårt att se sina bra sidor särskilt de dagar de dåliga tar över och förpestar ens tillvaro. Fast idag känner jag mig ganska bra ändå och lite snäll...:-)
Kram