tisdag 15 december 2009

Sköter mig inte alls...

Jag har inte klarat av att sluta..inte alls..jag är skitfeg och jag är livrädd..vilket har gjort att jag inte vågar ta de där sista steget för att allt ska ordna sig. Jag panikar och ställer till det, jag fortsätter att lyda order, trots att jag inte vill. Vad är jag för en usel människa egentligen. Hur kan jag utsätta mig själv för det här hela tiden? För varje dag som går så rasar jag och försvinner som vanlig människa. För jag har svårt att ta mig upp igen. Jag skäms över mig själv, till och med så att jag knappt törs skriva ner vad jag gör. Fast meningen med all från början var att försöka få ur mig all skit så att jag tillslut vågar öppna munnen och prata. Nu försöker jag igen och så får jag väl se hur långt jag klarar av.

Förra veckan var en smärre katastrof egentligen. Jag hade miljoner kunder kändes de som. Jag for som en galning mellan alla för att hinna. Jag mådde rent piss. Det var början på veckan, slutet var jobbigare. På torsdagen så blev jag hämtad utanför mitt hus av en kund. Vi hann inte köra mer en max två meter innan han började. Vi for till ett av hotellen nära där jag bor, parkerade i källaren och tog hissen upp direkt till hans rum..som han bara bokat över dagen. Kändes som om alla fattade vad det var vi gjorde. Jag hade aldrig träffat honom tidigare, utan han hade kommit farandes från en annan stad i närheten. Efter några minuter i rummet så satt jag fast i bojor med händerna, rep runt fötterna och sen var de kört..i ungefär fyra timmar var jag där utan att kunna röra mig. Jag kan säga att bojor är hårda och gör skitont, händerna domnar bort och ju mer du sliter, desto ondare gör det..efter de där fyra timmarna fick jag komma loss, gå på toa och klä på mig...ner i hissen igen och sen hem..Byta kläder, springa i väg till ett annat möte som jag hade...ett som den vanliga jag och inte horan..Sen iväg till han som äger mig och som skickat ut mig på de där jobbet..en snabbvända bara för att lämna och hämta grejor...Middag till barnen och sen en till kund..Prata med nästa man som äger mig, bestämma tid och plats med honom för dagen efter. Jag skulle tränas var de sagt..jag har inte sköt mig så bra ett tag när de gäller vissa grejor. Kanske jag inte kan stänga av så bra numera när jag har försökt ta mig ur det här...kanske de är så..

Fredagen kom, med den också ägaren..med bil körandes från den stad han bor i. Med mängder med prylar att plåga mig med..flyttlådemassor alltså..Till den plats vi skulle vara och två sekunder senare satt jag fast igen..med händer och fötter..först stående tittandes mot en vägg...Inte ens ett hej innan...lite stryk, fast inte så farligt. Den här gången inte bojor utan i stället läder..samma runt halsen och fotleder..händerna tillslut fast i bandet runt halsen...25meter rep knutet runt mig..stålkäppen fast mellan fötterna..spännband som kilade fast mig runt magen och underlaget så att jag inte kunde röra mig en milimeter..laexmasken på huvudet och träningen började..fem timmar och sen var jag klar..jag skötte mig dåligt så jag måste tränas igen snart tydligen...ont som satan men jag fick åka hem igen...Barnledig och huset tomt..Min första barnlediga kväll på hela terminen och jag spenderar den fastbunden och plågad..Jag la mig i soffan och stupade...Vaknade upp några timmar senare och fortfarande ont. Jag försökte äta några godisar innan jag somnade igen...Morgonen nästan ännu värre känsla eftersom de då både sved och värkte..kändes som om allt bara var trasigt..fick veta att jag skulle få vila några dagar innan nästa kund..Fast de fick jag inte, min närmaste ägare ville få ut mig på jobb, ett enkelt och inte så krävande...men när man inte vill röra på sig så är allt jobbigt..

Nu har jag vilat några dagar ändå, jag har hittat på ursäkter och dumheter för att slippa, jag har bokat in mig på grejor jag vanligtvis inte skulle ha gjort bara för att slippa ut..jag har klarat mig hyfsat, men i stället så har jag fått ett jobb på julafton då jag måste smita i från min familj för att hora ett par timmar med en som bestämt sig för att den vill ha mig där...och ägaren som bestämmer över mig har sagt att jag måste..annars konsekvenser. Jag orkar inte med några konsekvenser längre. Jag stupar av det här...Ändå är jag för rädd av mig..jättemycket för rädd..och jag vill inte klaga, men jag måste försöka få ur mig det jag klarar av..jag orkar inte allt, men jag måste försöka i alla fall...annars tystnar jag igen...Nu ska jag strax sova i alla fall...

3 kommentarer:

Judith - kaos o annat sa...

Jag läser...jag vill bara hämta dig...ta dig därifrån!

Önskar du kunde bli arg...att få ilskan att ge dig energi att bryta.
Ilska kan ge stor kraft.

Massa kärlek till dig.

Anonym sa...

Men vad fan; vill inte tro att det finns såna kräk till karlar!!! Önskar du kunde komma hit och gömma dig! Så jävla sjukt! Du måste komma ur detta; kan du inte anmäla och avslöja asen på något sätt!!! KRAM

svartängel sa...

Det är inte så lätt att bli arg judith..Jag har inte ork och energi till att bli det känns det som...fast en dag ska jag ta mig ut det här..hoppas jag...Tycker om dig..kramisar..

Hej du anonym..vem du nu är..:-) Jo klart att jag kan göra något för att bli av med dem...bara jag vågar och törs..och inte är så rädd hela tiden..Jag vill inte gömma mig eller fly..men jag vill bli fri..kram till dig också..