onsdag 3 februari 2010

Jag finns, men jag märker det inte alltid

Det känns som om allting just nu är en kamp. Jag kämpar mot allt verkar det som. Ingenstans kommer jag närmare ett vettigt slut, men jag är för tjurig för att ge upp. Jag har inte tid att andas tycker jag ibland..men jag försöker..Den här sista tiden har varit så jobbig att jag har velat ge upp. Det känns nästan som om vad jag än gör så blir det fel. Oavsett i vilken situation jag hamnar i. Få minuter är lugna just nu och en av mina ägare har spårat ut mer än vanligt och det skrämmer mig. Jag far som en vante runt när han är i närheten och jag har fått höra att jag borde akta mig ett tag. Av andra människor alltså. Fast hur lätt är det när han äger mig. Jag har inget val känns det som. Ändå försöker jag så gott jag kan, vilket innebär en massa annan skit. Så är det just nu, jag har inte haft så mycket ork med det här skrivandet ett tag, ändå vet jag att det är något som är viktigt för mig. Att hela tiden få ur mig allt så jag inte tystnar och fastnar i tystnaden. Det är så lätt att börja acceptera hela situationen igen och lyssna för mycket på ägare och deras åsikter. Så jag kämpar och försöker få finnas någonstans i alla fall.

5 kommentarer:

Vilsen sa...

ååååååh! Älskade vännen...Jag blir så förtvivlat!Kan inte du börja tänka att INGEN ÄGER DIG! Du är en underbar person som ÄR UTNYTTJAT! TÄNKER PÅ DIG! Jag är ofta tyst hos dig, men det är bara så att jag finner inga ord.

Monika sa...

Du har aldrig funderat på att flytta och byta id?

Monika sa...

Jag tror att jag vill göra ett förtydligande här:
Jag äger mina hundar. Det innebär följande: Jag ser till deras bästa blir dom sjuka ger jag dom vård, Jag älskar dom och respekterar dom. Jag skulle ALDRIG tvinga dom med våld till att göra det jag önskar av dom. Jag slår dom aldrig. Detta är att äga med ansvar.

Sedan är jag priviligerad att jag har två älskade barn. Dom har jag ALDRIG ägd eftersom dom är människor och man kan ALDRIG äga en människa. Däremot har jag varit priviligerad att få vara i deras liv, men även där krävs det oerhört mycket från min sida som vårdnadshavare. Villkorlös kärlek,Respekt respekt, och åter igen INGET tvång.
Så jag förstår inte riktigt det här med att Babian hjärnorna "äger" dig..?Herregud människa (säkert)halvimpotenta babianhjärnor med en stor dos av idioteri..??
Nej nej nej vännen du är smartare än så det VET jag!

KRAMIS sa...

Du underbara ängel, du är en vacker och värdefull kvinna. Men hallå, INGEN ÄGER DIG snälla du förstå det. Jag själv har levt under skyddad identitet och tro mig det fungerar.
Så ta dina barn gå till polisen och be om hjälp!!!!
Snälla söta rara du gör det anmäl de sjuka människorna som du tror äger dig, fast det egentligen handlar om utnyttjande.
Du vännen min tänk så här; att det är din dotter som är du, vad skulle du själv då ge henne för råd??? Kan du inte fatta att du leker med ditt liv som insats? Nästa gång kanske de inte slår dig lite utan mer och slag kan träffa illa....tänk om du dör.
Är det rätt mot dina barn att de ska behöva förlora sin mamma??
Jag tycker om dig, men inte det du gör!! Herregud DU HAR ETT VAL! Kramis du underbara ängel

Anonym sa...

Hittade din blogg av en slump, fastnade och har nu lyckats läsa ikapp. Jag har själv mått psykiskt dåligt och känner igen mig i många av dina tankar. Jag råder dig verkligen att ge det nya outforskade en chans. Det gamla som du levt i under alla år vet du vart det leder... Inte för att det gör dig lycklig eller får dig att må bra. Vad är det värsta som kan hända i det liv som planeras för dig? Det kan knappast få dig att känna dig mer värdelös än vad de idioter som pissar på dig idag gör! Jag tror på dig, önskar dig all lycka, du förtjänar mer än du får och tror! Är ärligt talat orolig för dig och tänker på dig och din situation ofta! Kan inte göra så mycket för att hjälpa dig som jag önskar!