Skit

Sitter nu och fasar för mötet jag ska ha om ett par timmar, då det är tänkt att jag ska erkänna allt jag gjort den senaste tiden. Hur ska jag kunna göra det, trots att jag faktiskt skrivit en egen handlingplan där de punkterna finns med. Både tydligt och klart. Jag vet att de är för mitt eget bästa och för att jag ska få den hjälp jag behöver, men fasen vad det tar emot. Jag både vill och inte vill. Fördelarna med att göra det är många, men konsekvenserna kan vara ännu värre. Jag vill ju inte att någon ska riktigt veta vad och hur jag lever. Vad kan hända med mig om jag berättar? På nått vis känns det väl ganska skönt också att bara få ur mig det, så att jag kanske kan släppa det sen och gå vidare, men på ett annat vis känns det som ett så stort nederlag och ett så stort bakåt steg i livet att jag är livrädd. Panikslagen är jag också och egentligen totalt förtvivlad, ensam och rädd.
Helst av allt vill jag ringa till mina föräldrar och be dom komma och hämta mig för att sedan gömma undan mig från verkligheten för resten av mitt liv, men så kan man ju inte heller göra eftersom jag faktiskt är vuxen och har barn att ta hand om. Dessutom vet jag att mina föräldrar inte egentligen gillar mig speciellt mycket och anser att jag är mer till besvär än till nytta. Kanske därför vi bor så långt borta i från varandra och endast träffas ett par gånger per år. Testade när jag var borta nyss på min hemska vecka att inte berätta att jag for bort, enbart för att kolla om någon ens skulle märka det. Jag hade ganska rätt eftersom ingen hitils påpekat att jag varit försvunnen från omvärlden och inte kunnat nås.

Försöker att inte sätta upp en mur nu inför mötet utan jag ska försöka gå dit murlös så att jag kan berätta sanningen och inte undanhålla allt. Så inte mina försvar rycker in och helt plötsligt glömmer bort att berätta någon viktig detalj som måste komma ut.

Nu är det ju desutom helg och jag är fortfarande så känslomässigt instabil jag bara kan bli, vilket innebär att faror finns i varje vrå. Helst vill jag nog bara låsa in mig i mitt trygga hem och inte gå ut på några dagar. Kanske jag gör så också....vem vet