var är lugnet?

Oj, det känns som om jag faller, djupare ner hela tiden. Jag försöker kämpa emot allt vad jag kan, men det är jobbigt och svårt.
Varje dag blir svårare och mer ansträngande. Om jag hade ett knep som visade mig hur jag skulle kunna bryta utan att konsekvenserna blev för stora. Jag tycker inte om när folk är arga eller upprörda på mig, jag vill ju vara alla till lags.
Just nu sitter jag med två stycken på min msn, han som äger mig och en som vill leka lite dominaslekar. Undviker deras plingande genom att skriva här. Jag är dödstrött av utmattning, inte bara för att det är kväll utan för att jag kämpar så hårt med att stå emot deras tjat. Slut över att de snart är jul och att jag måste göra i ordning allt innan jag ska iväg med barnen. Studierna halkar jag efter med mer och mer för varje dag som går och jag orkar inte ens tänka på det. Kan ni tänka er att jag är en sån som arbetar med människor? En sån som har ansvar över folks liv, val och möjligheter. Det känns som ett hån, som om jag är en skurk eller en hycklare i högsta grad. Ändå vet jag att jag är riktigt duktig på det jag gör, just därför att jag ser igenom fasaderna hos människor. Jag ser lättare och fortare när de mår dåligt eller har de jobbigt. Hittar signalerna så att jag fortare kan hjälpa.
Men jag, lilla galna jag.....som är så sjuk, onormal och förvirrad....hur virrig är inte livet