crazy

Egentligen så är jag nog ganska less, på det mesta måste jag erkänna.
Nu sitter jag här framför datorn igen och kan inte stänga ner locket. Försöker ändå undvika msn och alla underliga meddelanden som hoppar fram. Mobilen har jag stängt av, så varför ska jag inte bara göra mig själv som offline en liten stund. Min vanliga snälla msn, den som bara folk som känner mig har. Inte den där farliga som gör att jag lockas ut genom dörren för att tjäna pengar och förnedra mig själv. Näe, den snälla. Den som jag har sagt att ingen fara är med, att där finns ingen som vill mig ont.

Hur dum kan man få vara egentligen...vem tror på det va? Han som äger mig just nu finns ju där såklart, han känner ju mig väl vilket innebär att han har den snälla vanliga msn adressen precis som han har en av de andra också.
Nu sitter han och skriver att jag ska gå ut, att jag ska bli hämtad för ett uppdrag. Jag vill inte, jag orkar inte och jag får snart ett nervsammanbrott.

Jag är sjuk idag känns de som, fysiskt sjuk och har ont i hela kroppen. Jag vill inte, vill inte och ska inte ut genom dörren. Vem kan stoppa mig? Vem kan trösta knyttet....Så känns det just nu.

Kan inte någon putta ner mig i de där svarta hålet idag, kan ingen kasta ner mig dit och den här gången inte fånga upp utan låta mig ligga kvar där nere tills de svarta änglarna kommer och hämtar mig så jag får brinna i eldarna i all evighet? För de är ju där jag hamnar, den svarta ängeln kommer hem....

Fast så vill jag ju inte heller, för vem ska ta hand om mina fina älsklingsbarn då? Min fina son som är på väg och gå och sova och min underbara dotter som redan sover sedan en stund tillbaka. Den där pappan de har är ju inget att hurra för och har de inte lidit nog av att deras älskade storebror snart har varit död i ett år.

Fy vad jag fasar för hans dag, hur ska jag klara av den dagen det har passerat ett helt år. Det känns som om han satt här igår och pratade med mig, som nyss då han skrattade eller grät. Minnet av han första träff med mig sitter färskt i minnet och jag kommer aldrig att glömma det ögonblicket. Han fattas mig, han fattas mina två småtroll...varför kunde jag inte hjälpa honom bättre, han litade på mig och att jag skulle skydda honom från all ondska i världen.

Jag var den enda vuxna person som har verkligen litade på och som han kunde känna sig trygg hos. En svikare är jag, en usel person och en idiot.