barfota

Helgen är snart slut och jag har överlevt den med.
Skor, skor och återigen skor har hägrat i de här huset
Hur svårt ska de vara att hitta sånna som duger till en kräsen dotter?
Tror att vi har sprungit i varenda skoaffär i kommunen och provat allt mellan himmel och jord utan att klarat av att köpa ett enda par....

Sommarlängtan

Struntade i att baka, men hittade den här fina tårtbilden från min storebrors lilla dottern första födelsedag.

Gissa om jag längtar efter sommaren och färska jordgubbar nu.

Hade kvar lite choklad och marängtårta från häromdagen som jag sitter och tröstar mig med i stället...
Kram

Försöker i alla fall

Föresten...så sköter jag mig fortfarande..
Jag hittar på saker att sysselsätta mig med
Försöker påminna mig om varför
Idag är jag den vita ängeln och inte den svarta...:-)
Kanske jag ska baka en lite kaka

Förvirrade tankar

Jag har kommit på en sak. Eller många saker rättare sagt, jag kommer på nått nytt hela tiden.
Det jag har funderat på nu är att anonymsex egentligen är livsfarligt och ganska självdestruktivt.
För om man väljer att träffa någon som man inte alls känner sedan tidigare, oavsett varför man väljer att träffa den så vet man inte hur och varför den andra egentligen vill möta en.
Även om man bestämmer precis vad som ska hända och vad som inte ska hända, vet man inte med säkerhet om den andra verkligen står för det eller om den bara säger det för att locka in en i en liten fälla.

Klart att de finns snälla och bra människor också, men risken är stor att de skiter sig totalt.
Ett några månader gammalt exempel på hur tokigt de kan bli är när jag valde att träffa en karl jag aldrig mött, aldrig pratat med utan enbart haft några minuters mailkontakt med.

Vi bestämde en plats och en tid som vi skulle mötas, vi bestämde ganska noga var som skulle ske och allt de där. Stå stilla på en plats, tittandes åt ett håll så jag inte skulle se vem han var, med en särskild sak i handen så han skulle kunna veta att jag. Sen var de bestämt att vi skulle in i en byggnad i närheten och göra de där enkla och mindre avancerade lekarna med inslag av pyttelite bondage.

Problemet är att om man är bunden, ögonbindel och gagad finns inga möjligheter till försvar, ta sig ut och därifrån förrän de är helt och hållet nöjda. Då spelar de ju ingen roll om man skulle vara en jättemänniska med superkrafter, de är ändå ganska meningslöst att ens försöka. Är man som jag i stället en relativt pyttevarelse som bara med nöd och näppe passerat en och halv metersvärlden, är det totalkört.

I de här fallet tog det ganska många timmar innan de hände att de tröttnade. Mannen var inte en enda utan istället ett stort flertal, lekarna höll inte löftet om vad som skulle vara, jag slutade som en trasdocka..
Så jag säger det....gör inte sånt...för de är egentligen livsfarligt...och måste du, ta någon med dig som kan ta dig därifrån innan de spårar ut totalt...inget är värt det...belive me..

inte snön som faller....

Snart faller jag...känner jag...
Försöker nog att inte göra det, men nu är de svårt..
Fast idag kväll är de ingen fara...i morgon är en ny dag..

Ord och bara massa ord

I morgon ska jag till hjärnskrynklaren igen och fixa mina tankar så dom fortsätter att vara på rätt spår. Lite skrajsen är jag nog för det eftersom jag ställde till med oreda i deras tankar förra gången. Samtidigt är de lite skönt också att få gå dit och prata av mig, även om jag håller tyst om hälften....

Just nu sitter jag och känner mig på bra humör, jag har jobbat hårt de sista två dagarna och jag är på nått sätt nöjd med mig själv. Avslappnad och bekväm och de handlar nog om att jag känner mig duktig som klarat av ännu en kurs och inte gett upp fast de känts som om helvetet brunnit runt omkring mig.

I morgon börjar kidsen skola om också och lovet är slut, gissa om de kommer vara trötta i morgonbitti...

och jag fryyyyser...någon har kastat kyla över världen och jag längtar till sommaren

jag är bra

Yes, jag hann:-)
Inte var de kul och aningen stessigt, men massor med smörja har jag lämnat in och hoppas nu på godkänt. Tur de bara är två uppgifter kvar nu innan jag är klar. Då kan jag vila sen från skolarbete...jag är för gammal för sånt här tror jag....haha

Så nu ska jag leta mig något att äta för jag har glömt bort det idag

Att vara lat straffar sig

Pluggar, pluggar och pluggar som en dåre
Gissa vilket smartskaft som struntat i att en uppgift skulle in innan i morgonkväll?
Så nu sitter jag och letar fakta och skriver som en galning för att kvickt få ihop något dugligt som kan godkännas.

Om jag då läst en liten bok i förväg hade detta gått betydligt lättare, men eftersom jag är lat varelse så har jag struntat i det.
Fast de ordnar sig....det gör de alltid. Jag har ju fortfarande ett helt dygn på mig innan de skall lämnas in så..

Efter de här tre kurserna jag läser nu ska jag verkligen sluta plugga. Nu har jag läst i allt för många år och det är urtråkigt...

tänk om livet inte vore pest?

Jag lyckade inte med mitt mål om att få en bra dag idag:-(
Barnen for bort på förmiddagen och kommer inte hem förrän i morgon.
Vad gjorde jag då mitt stolpskott? Jo fick världens ångest i stället....
Smart så förfärligt....

Huvudet i knät och i hopkrupen till en boll har jag sysselsatt min dag..
Slitit mitt långa hår så mycket att de är ett under att jag har de kvar på mitt huvud och inte i en hög på golvet...

Hade jag kunnat skrika hade jag gjort det....hade jag kunnat gråta skulle de varit de jag gjort...
I stället låg jag så där, alldeles tyst och stilla....för mig själv...och önskade mig själv död...

Ett tag funderade jag på varför ingen dräpt mig ännu....varför skulle just jag av alla vara tvungen att överleva allt och inte bara få dö....

Samtidigt så vet jag ju att jag inte vill det, jag är inte sån.
Jag har överlevnadsinstinkt som heter duga. Jag är stark, jag är modig, jag har livskraft och jag är absolut mycket bättre än så här....
Så faan ta ångesten och i morgon ska jag ha de bättre.....

I morgon är en ny dag, en dag som jag har bestämt att ska bli bra.....

Jag saknar....

Kom nyss på att idag är de två veckor kvar innan det har gått ett år sedan vi förlorade en älskad familjemedlem.

På julafton for jag och barnen till hans grav och tände ljus och stod där i kylan och tänkte på honom. Jag saknar den grabben så otroligt mycket. Han var som min egen son och han betydde så jätte jätte mycket.

Det känns som om jag har ett stort hål i hjärtat...

Min dotter berättade för några dagar sedan hur hon brukar sitta i klassrummet och dagdrömma om honom. Hur han helt plötsligt kommer in i rummet, eller hur hon ser honom överallt och hör hans röst. Hon saknar honom så otroligt mycket även om han var så mycket äldre än henne....han var en del av henne, en del av mig och en del av oss alla....

...och han fattas oss...så fruktansvärt mycket

Ursäkter, bortförklaringar och svammel

Magsjuka i familjen fick bli min knäppa ursäkt idag. För vem vill smittas av det?
Inte för att någon här har det, men det sprids som en löpeld i kommunen just nu så det lät som en trovärdig ursäkt. Bäst att hålla oss inomhus idag så jag inte blir avslöjad i min lögn.

Bättre det än att hänga som ett kors i en dörröppning utan kläder för att glädja några galna karlar som har till intresse att leka med en människa tills denne är lika slut som en gammal disktrasa...

Så jag drog till med ännu en vals. Mörka källare med grindar för huset känns inte lockande idag och jag orkar inte med det. Jag skulle ju desutom sluta med de här dumhetern innan allt faller sönder helt omkring mig.

Kontrollmannen för dagen blev inte glad, men godtog min ursäkt och bokar av mig för dagen, bad inte ens om ett nytt datum eftersom han antagligen inte heller vill ha magsjuka.

Undra hur länge jag klarar av dessa ursäkter innan jag blir avslöjad. För tillslut kommer inga bortförklaringar att duga och jag blir satt i knipa....men än så länge går det.

En lugn och stillsam dag

Idag har jag bara varit....tagit det lugnt och vilat mig..
Just nu står en stor kastrull på spisen och puttrar...fick för mig att göra lite älgkötts kalops. Mums..hur gott som helst och jag längtar tills det kokat klart. Egentligen var den tänkt till i morgon, men jag har insett att jag aldrig kommer att klara av att låta den vara....Det luktar för gott......

Dottern har varit och börjat handla upp sina presentkort hon fick i julas. Inte sparar hon många minuter precis.

Inga tokigheter har jag gjort på hela dagen, dock har jag lyckats planera in något sjukt i morgonkväll, men jag har redan en plan på hur jag ska kunna slingra mig. Hoppas bara att jag lyckas med det också...

Fast varje dag som jag klarar av att inte göra något är en stor seger för mig. Så här många dagar har jag aldrig lyckats någonsin förr och jag är stolt över mig själv. Jag märker dock att det börjar bli lite nervöst omkring mig och det jagas hårdare än någonsin och hoten är starkare och jobbigare.....men de ordnar sig..

Min borg, mitt hem

Måste nog erkänna att jullovet var ett fiasko utan dess like!! Så trist lov har vi nog aldrig haft. Alla var sura som ättika, ingen var på humör till att fira något. Min svägerska jobbade som vanligt på julafton och var borta ett par vändor.

Kidsen mina var halvsura, fast brorsans småtroll var glada och lyckliga....Fast livrädda för tomten...he he..

Nyårsafton var ännu värre...jag och dottern låg i soffan och såg film, åt lite godis och spanade på lite raketer innan vi gick och la oss strax efter tolvslaget. Sonen hade åkt bort med kompisar och kom inte hem förrän vid var hemma i vår trygga borg.

Nu har jag i alla fall fått upp alla saker ur väskorna och livet börjar ta sig form.
Allt är som vanligt igen, mina kontakter är tillbaka och jagar mig i vild förtvivlan. Jag har svårare nu att motstå än jag hade innan jag for. Kanske för att jag är mer sårbar, känslig och lättare att snärja nu när jag varit borta och kunnat andas i några dagar.

Fast jag kämpar som en galning och vaknar upp med ursäkter till varför jag inte kan ställa upp just nu....så än så länge....

I´m back

Nu har jag äntligen kommit hem igen:-)
Det blev en lååång resa känns det som, även om den blev kortare än jag tänkt.
Jag orkade inte stanna kvar där hur skönt de än är att inte behöva laga mat, diska och allt de där. Konflikterna blev för stora mellan mig och de nära....

Skött mig har jag i alla fall gjort och var på mitt allra första ASD-möte. (Anonyma sexuellt dysberoende) Det var skönt att få komma på ett sånt även om de inte var så mycket folk där. Ska försöka fara på flera när jag får tillfälle.

Ska skriva lite mer om allt som hänt när jag varvat ner lite och börjat packa upp mina saker....
Kram i alla fall och gott nytt år:-)