Trött svartängel

Idag är det jobbigt. Har lite halvångest och lite för mycket ont i kroppen. Det är nog de här vädret som gör att mina leder stelnar till och jag har svårt att röra på mig. Vill mest bara ligga ner och vila. Orkar inte så mycket och fast jag borde så tar jag mig inte för att göra något. Inte ens äta och laga mat. Tar små korta turer genom hemmet, men de är allt jag orkar just nu. Mitt humör sjunker och snart är jag den surigaste svartängeln som finns...

Tjejfest i huset

Egentligen vet jag inte om det är så mycket enklare att bara ha ett barn hemma. För de är sällan bara ett här ändå. I natt verkar de som om en hel flock med barn ska sova över här och se film. Då hade de nog varit lite enklare att bara ha mina egna hemma i stället:-) Fast kul är det och just nu så håller de på att planera, fixa och bädda så att alla ska ha plats.
Själv är jag mer eller mindre halvdöd just nu, men funderar på om jag ska smita ut en liten stund och andas...

Ut och vara social en stund

När de envisas med att fortsätta att regna så har jag inget annat val än att ringa till en kompis och säga åt henne att ta med sig dottern och följa med mig ut och äta lunchbuffe på kina... Försöker få upp min egen dotter och hennes kompis så dom inte sover bort hela dagen. De behöver nog lite mat de också:-)) Ska bli skönt att slippa laga mat och få umgås med andra en stund....fast samtidigt så måste jag ju visa att jag är hemma nu..så hur fortsättningen av den här veckan ser ut återstår att upptäcka...ha en bra dag i regnet

Sonen igen

När vi höll på att packa bilen och skulle åka hem från fjällvärlden så dök det upp en främmande kvinna brevid mig. Jag vet inte vem hon var och jag kände inte igen henne från tidigare. Hon sa några trevliga saker till mig. Det första hon sa var att: -jag kunde inte tro mina ögon när de sa att du var mamma till stora sonen. Du ser ju så ung ut:-)) Inte kunde jag tro att du hade så stora barn:-)) Haaa då blev jag glad...fast de händer ganska ofta och några av konfirmanderna trodde inte heller på min son då han sa att jag var hans mamma...
Sen sa kvinnan att hon flera gånger hade varit och pratat med min son och hon sa att han var så fin, snäll, mjuk och artig. Att hon tyckte att han var en så fin kille och att jag borde vara stolt över honom:-)) Gissa om jag är det?? Så jag sa det till henne också. Att ja, jag är stolt över honom:-) Jag vet fortfarande inte vem kvinnan var, frågade sonen också och han visste inte vem jag menade. Gråhåriga damer fanns det gott om menade han och många hade varit och pratat med honom...så jag lär inte få veta vem hon var..

Regn och åter regn

Här öser regnet ner och det finns inte mycket att göra. Jag har långtråkigt och slöar mest hela tiden. Dottern städar sitt rum tillsammans med en kompis, det är i och för sig bra men vad ska vi göra sedan? Funderar på att lägga mig och läsa en bok eller nått...vad gör ni andra när de bara regnar och det inte går att vara ute??

Sonen

När jag reste iväg gjorde jag det med andan i halsen. Jag skulle hämta hem min son som när han åkte var den suraste, gnälligaste och tjurigaste tonåringen som finns. Han fyller snart femton år och trots att han alltid varit en helt underbar son så har han den senaste tiden förändrats och då menar jag inte saker som den mörka rösten och håret i ansiktet utan mer hans attityd och beteende. Vi har inte riktigt kommit överens på slutet, han och jag. Så det har varit jättelugnt och skönt här hemma med bara dottern i tre hela veckor. De enda han har hört av sig om är mer pengar och sånt, så tillslut slutade jag helt att ringa och bara skickade små snälla sms till honom så han skulle veta att jag saknade honom och att jag tycker om honom. Fast jag var lite skraj när jag skulle möta honom och väntade mig nästan en arg son. Jag stoppade nämligen alla extra pengar där ett tag till honom.

När jag kom fram dit så var han glad, jag fick en jättekram av honom även om den var lite bångstyrig och generad. Sen hängde han i mina hasor och petade och klängde, precis som förr. I hans ansikte fanns det ett lugn som jag inte sätt på länge. Hela hans uppenbarelse var stilla förutom de vanliga glädje sprattel som han alltid har. Vad jag blev glad. Så jag hängde tillbaka, kramade och pussade så att han nästan storknade. Fjällen gör gott även för tonåringar, något av korten har jag norpat av honom. Han har haft underbara tre veckor där tillsammans med ett gäng andra fina tonåringar från hela landet som varit på läger tillsammans med superbra ledare. Jag är nöjd även om det kostade ganska många kronor för mig. Han gjorde bort sin konfirmation där och den varvades med fjällturer, isglaciärer, tältövernattningar och grottor. Deras avslutning var någonting väldigt speciellt och det var så vackert.

semesterbilder

Lugn och ro

När jag reste bort tog jag inte min egen bil, de var ganska planerat av mig. För då kunde ingen se att jag var borta och ingen kunde veta att jag kommit hem:-) Så idag har jag haft en jättelugn dag och ingen vet om att jag redan är hemma....så ingen hör av sig om massa knasigheter utan telefonerna har varit tysta. Förhoppningsvis klarar jag mig ett par dagar till också, sa att jag skulle vara borta lite till, men lurades för jag orkar inte med vissa saker just nu.
Fast jag trivs inte med att ljuga och därför måste jag tänka mig för så jag inte erkänner mina lögner sedan.

Sett snööö

Fast jag inte varit borta så många dagar så har jag hunnit långt. Så långt borta att jag till och med har sett snö. Inte så att jag kunnat röra vid snön, men dock sett den. Ändå har vi haft det varmt och drygt 20 grader och strålande sol. Väldigt nära gränsen till ett annat land. Om en dryg vecka hamnar jag lika nära en annan gräns till ett annat land. När jag kom hem har solen försvunnit och jag möttes av gråa moln och spår av regn. Idag sitter jag inne och slöar i stället och funderar på om jag ska städa i dag eller blunda och låtsas som om att jag inte ser röran.

Hemma igen

Återvänt till verkligheten igen. Vet inte vad jag ska tycka om det egentligen, men på något sätt är det ganska skönt också. Jag har haft svårt att bara kunna slappna av och i stället har jag isolerat mig samtidigt som jag har varit social. Det har varit jobbigt och tröttsamt att försöka hålla skenet uppe när man egentligen bara vill lägga sig ner och dö. Jag har inte ens klarat av att titta på människor utan direkt sänkt blicken eller vänt mig om. Allt för att slippa prata. Har på något sätt varit så rädd att bryta ihop vid en fråga att jag i stället valt att inte finnas. Som om jag bara kunde passera helt obemärkt och utan att någon ens skulle komma ihåg att jag varit där. Ändå vet jag att det på något sätt är omöjligt, men klarade inte av att göra på annat sätt. Tråkigt eftersom jag träffat människor jag egentligen skulle velat prata med, säga hej och jag kommer i håg dig eller tycker om dig. I stället har jag bara gått förbi, omvägar eller helt enkelt undvikit. Det här blir bara jobbigare och jobbigare och jag står snart inte ut med mig själv.

Paus

Nu tar jag några dagars datapaus, tar paus från allt annat också i ett par dagar. Behöver vila upp mig, umgås med mina barn och bara vara den vanliga svartängeln. Det har varit så svårt den senaste tiden att dela på mig själv. Nu tar jag chansen och bara är mamma, vän, syster och dotter i några dagar. Lämnar datorn hemma och packar en väska och åker i väg. Lämnar hemma alla extra telefonnummer och tar bara min vanliga mobil med mig. Allt bara för att få vara i fred i några dagar och umgås utan att behöva oroa mig, tänka på otrevligheter eller få order om att jag ska ut och jobba. Nu ska jag pausa. Hemma igen om ett par dagar. Ha en underbar helg allihopa:-) Kram

Vara ägd

Att vara ägd innebär i praktiken att man aldrig får säga nej. Att aldrig få bestämma över vem, när var och hur. Det betyder att oavsett vilket humör, eller vilka omständigheter som finns så måste man säga ja. Inte bara ett snällt ja, utan att engagerat ja. Gör man inte de så blir det konsekvenser. Sånt som inte är så trevligt. Att vara ägd innebär psykiskt att oavsett hur man mår så måste man tillfredsställa andra. Ens eget mående är inte något man får eller kan ta hänsyn till eftersom man är en annan människas ägodel. Att vara ägd innebär ekonomiskt att någon annan tar reda på de man tjänar eftersom man inte är värd att sköta det själv.

Att vara ägd innebär att oavsett vad så finns de alltid någon. Varje gång man går ut och träffar någon så vet den som äger det. Ser till att man är någolunda ok under tiden. Man behöver inte bekymra sig om att tänka eftersom någon annan gör de åt en. Att vara ägd innebär att man är en knulldocka, en levande sådan. En sån som gör exakt vad den blir tillsagt utan att tänka. En sån lånar ut sin kropp till den som behöver en. Själen behåller man för sig själv och delar inte med sig av den till någon. En knulldocka har inga gränser, de sätter den som äger den. Bestämmer över varje andetag, varje rörelse eller varje tanke under tiden allt pågår. Det rätta jaget kommer ingen åt. Det är mitt eget och ingen kommer nära det. Det är egentligen ingen skillnad på den enkla och den komplicerade kunden. Alla är samma. Kanske en del är trevligare, återkommande eller vardagligare. Andra är hårdhäntare, svårare, otrevligare eller läskigare. Fast i slutändan så ser de ändå mig på samma sätt. Som en handelsvara som de lånar en liten stund enbart för sin egen tillfredsställelse. Om något för mig är obehagligt, gör ont eller är besvärligt är jag dålig och måste träna på just den saken så att jag klarar av det till nästa gång. Att rycka till i smärta är ett svaghetstecken, som inte är bra.

Att vara ägd är egentligen ganska jobbigt, de är förnedrande och obehagligt. Det är sånt man önskar att man slipper. Fast de är svårt att inte behöva vara ägd. Det krävs stora insatser av en själv. Vill man att omgivningen ska veta kanske de är lättare. Är man modig så är det lättare, för då törs man göra något. Kan man prata och berätta om allt kanske man får fördelar, för då vet andra. Är man feg, varit ägd länge och ganska mesig är det däremot ganska svårt. Man är rädd för konsevenser och man är rädd för att släppa på kontrollen. Den man egentligen inte ens har sedan tidigare. Man bara lurar sig själv hela tiden. Till slut så väntar man på ett slut, ett beslut, ett avslut eller en hjälp. Fast kan man få hjälp utan att hjälpa och utan att skälpa? Utan att göra illa sig själv eller andra?

Panikstäda

Om man har bråttom, tar man bara en påse...kastar ner alla viktiga papper i den och gömmer den i skrubben. Då vet man var de finns sen och vips ser rumsbordet rent ut och man har full koll på var räkningar och annat har tagit vägen när man behöver dem igen. De är så man gör när de är snabbstädning på G.

Idag ska jag vara glad:-)

Idag ska jag vara glad:-) Just nu springer jag runt som en virrig höna och försöker plocka undan så många saker som möjligt samtidigt som jag dricker mitt morgonkaffe, pausar framför datorn och kacklar med dottern:-) Snart dyker det upp lite folk här som ska vara här ett litet tag. Jag har fått den stora äran att leka med de sötaste småtroll som finns. I flera timmar:-) Jag har längtat och jag ska ha så roligt. Finns det något roligare än små varelser som med nöd och näppe kan ta sig fram med egen maskin. De enda jag är lite skraj för är de där med blöjbyten sånt där. Lite länge sedan mina var i den åldern, jag kanske har glömt bort hur man gör...Jag gillar barn som inte har blivit så stora att dom har hunnit bli allvarliga eller tillgjorda. När de är i den tjurigaste åldern är dom som roligast. De skrattar när dom har roligt och piper när de är sura...precis som det ska vara. Inga konstiga masker eller försök att vara något de dom inte är. Så jag tycker de är skojigt att ha småtroll omkring mig. Dom här får jag ju bara låna en stund och ha skoj med. Sen får dom minsann ta bråket och vardagen med sina föräldrar:-) Fast jag är glad, för dom gillar mig och jag gillar dem. Vi ska klättra, gunga, sjunga och bygga sandslott. Ja, borsta tänderna och sova också förstås, men de är ju mindre skoj...

kan någon stanna tiden?

Sover, vilar och tar det lugnt. Så ser det ut just nu för mig. Det är rörigt i min hjärna och på nätterna drömmer jag underliga saker, vaknar och har panik. På dagarna är jag så trött att jag ser stjärnor. En enkel kund idag, men inget mer. Hur något sådant kan vara enkelt egentligen, det förstår jag inte. Kanske de är mina försvar som är uppe och försöker rädda mig från att må piss. Känner mig rätt avstängd just nu och mer utmattad. Tiden bara rinner förbi mig och jag lyckas inte stanna den. Hur jag än gör så försvinner dagarna och jag hänger inte riktigt med. Vill börja om från början...för de här går inte bra...