mera vecka

Det var en skitjobbig vecka, då många saker kom fram....
Jag är som i en dvala just nu och har svårt att tänka...
Fick höra många gånger att jag lekte med döden och att jag närmade den med stormsteg..
Sånt tar på väldigt mycket, även om jag förstår hur dom menar.
Flera var oroliga för mig och det retar mig också, för även om jag vet varför dom säger det så stör det mig. Jag lever ju än i alla fall och det ska jag nog vara glad över,
Ibland känns det nog som om döden lockar mer än att jag ska vara rädd för den.
Att se hur andra lider är också jobbigt. Höra hur deras situationer är och har varit. Nyttigt också på något sätt, men jag mår dåligt för deras skull också.
Jag har svårt att prata och varje gång jag försöker öppna munnen så känns det som om jag ska strypas och kvävas. Det är som om någon vill att jag ska vara tyst och kräver tystnad från mig. Därför kom det nog inte fram så mycket som jag velat egentligen, men jag försökte i alla fall. Så långt som jag var kapabel till just då. Jag kommer ihåg hur de kändes när jag hade pistolen mot huvudet och hörde rösten som sa att vi slutar när du inte längre försöker göra motstånd. När du ger upp blir det lättare både för dig själv och oss.