hjärnskynklarhelvete

På besök hos hjärnskrynklaren fick jag höra ett och annat som var jobbigt.
Jag berättade om min vecka och hur det hade gått och hon lyssnade. I ett annat rum sitter det en hög med människor som lyssnar och tittar på oss genom en spegelvägg. Ibland piper en telefon till och min skrynklare lyfter på luren och lyssnar på de dom har att säga. Jag själv har inte en aning om vilka som sitter där och tjuvkikar.
Idag blev jag lite pressad av dem och väldigt utfrågad. Livrädd som jag är så tystnar jag fort och börjar titta i taket. Givetvis har de tagit del av utlåtande jag fått från stället jag var och nu börjar karusellen. Jag lever i fara sägs det, jag måste göra något åt det fort och kommer jag inte på ett sätt själv så kommer jag att tvingas in i en behandling på borta plan. Huuuu, jag vill inte det och jag blir bara mer skraj och olycklig. Finns det verkligen behandlinghem för sexmissbrukare och hur går dom då till? Gräsliga värld...dit vill då inte jag...