För tidigt för att vara nyttigt

Här sitter jag nu med tredje muggen kaffe och förstår inte riktigt varför jag inte går och lägger mig igen. Jag är egentligen så trött att ögonen går i kors men ändå tar jag mig inte de där stapplande stegen till sängen för att kasta mig ner och stupa i några timmar till...Vad kan det bero på egentligen? Jag vet varför jag klev upp för flera timmar sedan, men nu när jag har chansen att sova så tar jag den inte. Ibland är jag bra knasig. Ska försöka ta en bok eller något och försöka läsa mig till sömns. Kom på att jag måste fara på stan och handla leksaker till en söt liten tjej som fyller ett år. Vad i hela fridens dar leker ettåringar med egentligen? Sånt har jag inte en aning om längre...Har någon ett skojigt förslag??

ledsamt

Just nu är jag förföljd av död. Alla dör omkring mig och jag lider lika mycket varje gång. Först dog min vän ju som jag berättat om tidigare. Hennes begravning orkade jag inte gå på eftersom jag inte klarade av det. Samma dag hennes begravning var fick jag veta att en klasskompis till mig har dött. Jag har inte haft så mycket kontakt med honom den senaste tiden, men jag blev ledsen ändå. För honom, hans småbarn och hans fina fru. Igår ringde mina barns ena halvbror och grät. Hans bästa kompis hade precis dött. Kändes så konstigt eftersom jag pratat med storebrorn sent på kvällen innan och då var kompisen där och pratade och skrattade. Några timmar senare var han död. Storebrorn är helt knäckt och jag som är hans nästanmamma ska vara ett stöd. Jag är ett uselt stöd. Det känns så jobbigt och oroligt nu, för storebrorn som lider så fruktansvärt. Hans bästa kompis som har funnits för honom när allt har varit hemskt den senaste tiden. Det var bestämt att han skulle komma hit några dagar snart, men nu blir det inte så. Jag vill inte att fler människor dör nu. Jag klarar det inte och jag blir så ledsen hela tiden. Vad ska man säga och göra. Hur ska man kunna trösta när man själv lider och är olycklig? Vi hinner inte ta tag i en sorg innan nästa kommer. Inte jag i alla fall. Jag har svårt fortfarande att tänka på att mittenbrorn är död, ändå har det gått ett och ett halvt år sedan han dog. Men jag vägrar tänka på det för egen del. Har fokuserat på att finnas till för de andra barnens sorger och sett till att de har kunnat hantera det. Fast jag glömde bort mig själv där någonstans....

Sol är skit

Just nu så sitter jag här och försöker samla ihop mig själv. Jag känner mig som en urvriden disktrasa kanske. Eller kanske en söndertrampad äcklig liten insekt som de nästan inget finns kvar av. Ungefär en sån där som man skrapar av skon ibland. Som är som en läskig sörja bara. Så typ känner jag mig just nu, men om en kvart känns det nog bättre igen. Ska tänka på något roligt i stället och på något som gör världen viktigare. Vad nu det kan vara. Kanske jag ska hoppas på lite regn i morgon i alla fall, det kanske kan behövas som vilopaus. Fast undra om myggorna blir glada av regn eller är de sol de gillar?

Göra rätt...

Det är svårt att få allt att gå ihop egentligen. Att göra rätt i alla händelser och i alla situationer. Jag gör fel för det mesta, men jag har också en del bra saker för mig. Just nu verkar de som om jag missar de flesta bra, men i vanliga fall finns dom där och lurar i bakgrunden hela tiden. Jag förstår inte riktigt varför jag inte kan dra mig ur just nu, men sånt är livet och jag ska inte klaga. Det finns de som har de värre och jobbigare också. Jag klarar mig ju, det har jag alltid gjort och det kommer jag alltid att göra. Fast ändå så tar det på krafterna och väldigt mycket psykiskt måste jag säga. Att sen hela tiden le och se glad ut och inte deppa i hop. Att fortsätta se till att resten av livet verkligen flyter på och att allt håller. Jag lyckas för de mesta, men inte alltid.

Mycket man inte gillar...

gillar inte ängar heller och inte hotellrum för den delen...
Ängar sticks och det finns kryp och myggor överallt:-( Hotellrum är lite halvläskiga och tröttsamma för där tar det mer tid...Hemma är ändå bäst...här inne i min borg där ingen vet att jag är...förutom det där att man måste städa ibland och sånt där...fast det är inte så farligt om man jämför med massa annat...
Annars så är det rätt bra här, solen lyser idag och det är varmt ute. Regnet har slutat ösa ner och jag fryser inte länge....

Gillar inte skogar

Vet inte om jag ska kalla det lugnt eller vad jag ska säga. Igår en och idag två...inte så farliga och inte så många, men ändå några. Måste säga att jag är en aning skraj för skogar och småvägar. Inte bra platser att vara på och det är svårt att ta sig undan och iväg. Fast de funkar och jag klarar mig för de mesta ganska hyfsat så jag ska inte klaga....men ändå gör jag det..här där ingen vet om att jag gör det...då klarar jag mig utan straff...ett äckligt luder vilar aldrig...klagar aldrig eller säger emot...däremot lyder dom varje liten vink...

Dagen idag...

God morgon världen. Här är jag igen:-)
Just nu är jag på bra humör och har nyss kacklat med en vän i telefon. Snart ska jag ut på vift med sonen och fixa lite saker. Sen ska han sättas på en buss och resa bort flera dagar...Så jag och dottern blir ensam ett par dar innan hon också ska vidare. När jag blir själv hemma sen så börjar väl helvetet, men det är inte förrän i veckan så jag försöker passa på att njuta av friden och slår bort alla tankar på onda saker....Ju mer jag kan vila innan, dessto lättare blir det andra sedan. Eller så blir det tvärtom. Vet inte riktigt....Idag ska jag då ändå vara glad så länge jag kan:-)) Hoppas du också får en underbar dag....kram

Jag vill vinna en spikmatta:-)) Vill inte du det med?

Det sägs ju att de här spikmattorna ska göra gott för både kropp och själ, så jag vill vinna en sån här. Vill inte ni andra det också??

Nu kan man vinna Shaktimattan - spikmattan på Ett dussin pannors blogg!

Shaktimattan är känd för att bland annat:

» Minska stress

» Verka avslappnande

» Minska smärta

» Öka blodcirkulationen

FÖR ATT TÄVLA, GÅ IN PÅ: http://www.ettdussinpannor.blogspot.com/

Både och

Jag har det både bra och dåligt just nu. Jag har rymt i från mitt liv lite väl länge och det börjar ska straffas sig. Ändå är det skönt att bara ha kunnat vara ett litet tag och på slutet så började jag nästan känna mitt vanliga lugn. Bara nästan alltså, inte fullt ut. Jag har kunnat sova åtminstone några timmar varje natt och kanske mer än i vanliga fall. Just nu funderar jag på om jag ska orka ut och köpa stövlar till sonen som kan behöva det i morgon då han ska åka bort en vecka igen. Jag har lovat honom en ny mobil också och lite andra saker, fast jag börjar ångra mig nu...Regnet öser ner här och jag börjar bli lite deppig..vad är livet egentligen bra till?

Kväll

Nu på kvällen har jag och kidsen lyckats peta i oss nästan en hel pizza var och nu sitter vi och sväller i varsitt rum vid varsin dator. Idag har jag börjat ta i tu med massa saker som måste göras. Det är inte nyttigt att rymma för länge, straffen börjar höga i hop sig på alla sätt och vis. Dessutom ska jag fixa med lite sommarlovsplaneringar för kidsen så dom får de bra de sista veckorna också. Fast jag lever ännu och idag har jag paddlat kanot.

jobbigt

Det kan vara en aning jobbigt att vara en rymmande svartängel! Det kan också vara ganska skönt! Bara det att få lite tid att tänka och för att läka, både fysiskt och psykiskt. För det kan behövas ibland måste jag säga. För nog tar det hårt på krafterna att vara en svartängel i action och ibland rasar orken lika mycket som vingarna slits i tu och repas av de hårda klimatet. Även änglar behöver vila ibland.

Åker snart

Idag ger jag upp och åker härifrån. Nu sitter jag här och försöker få igång mig själv såpass att jag orkar sätta mig i bilen och köra i några timmar. Fast jag antar att de tar några timmar till innan jag är utanför hemmet. Det tar så emot, även om jag vet att de antagligen blir bra när jag väl är där. Försöker i tanken bli den person som brukar vara där, den där svartängeln som är mer social, glad och trevlig. Jag ska ha kul när jag är borta och jag hoppas att jag får bra väder också så jag inte blir instängd i en stuga när de regnar ute. Då blir jag galen fort och rastlös. Ha de så bra när jag är borta nudå...kram

Snart så

Det är mitt i natten och dottern bakar en kaka. Hur knasigt är inte det? Jag är ju trött och vill sova, men hon bakar. Jag har nog lyckats vrida om dygnet även för henne verkar det som. Jag har då i alla fall packat en väska med kläder så att jag kan rymma direkt jag orkar med det. Fast jag verkar inte lyckas så där jättebra den här gången med min flykt eftersom jag fortfarande sitter kvar här. Upptäcker ni att jag är försvunnen helt plötsligt så har jag dragit, men i så fall så återkommer jag om några dagar. Lämnar nämligen datorn hemma undanskuffad någonstans för att jag ska kunna vila. Det är ju sommar och sol så varför ska jag sitta här när jag har en stuga brevid ett hav? Hur dumt som helst, men i år har jag svårt att ta mig lös.

Vem har snott min sömn?

Något har hänt med min sömn!! Den har försvunnit och allt som återstår är en dödstrött ängel som knappt orkar stå på benen. Inte ens vingarna orkar hålla mig uppe.
En kombination av stelhet, värk och en sjukdom som äter upp mig och av någon form av ångest och förvirring har spökat hos mig den senaste tiden. Om jag somnar innan fyra på morgonen är det bra och kan jag sova längre än till åtta är det en underbar natt. Måste försöka ta mig i kragen och fixa till mig själv nu så jag inte stupar innan jag ens har tagit mig ovanför vattenytan.
Kaffet hjälper bara tillfälligt att hålla ögonen öppna och värmedicinen försöker jag hålla mig utanför. Den hjälper ändå inte så då är det bara onödigt att ta. Om den där reumaläkaren bara ringer mig snart så jag kan få ordning på medineringen snart och så jag åtminstone får bromsmediciner igen. De stoppades ju efter min allergichock för ett tag sedan och jag har varit utan sedan dess. För första gången på många år...bara för att de ville testa något annat på mig eftersom de förra slutade verka och jag blev sämre igen. Jag hatar mediciner och vill inte ha några egentligen, men nu behöver jag något som funkar.

Velar

Kommer mig inte för något idag. Sitter och tänker en massa i stället. Funderar och resonerar med mig själv. Velar hit och dit i en salig röra. Vet inte vad som är bäst att göra. Släppa taget och lita på att andra fixar allt eller stretar emot som en tjurig fyra åring. Båda sakerna skrämmer mig mer än det borde. Ett alternativ är kanske i längden enklare, men svårast att ta så där på direkten. För jag är en rädd varelse.
Förutom allt tänkande så tvättar jag och försöker komma i gång med någon slags packning. Det känns jobbigt att resa bort också, men kanske det känns skönt när jag väl är där. Åker inte i dag i alla fall och knappast i morgon.