Ledsen

Även svartänglar kan bli ledsna ibland, fast de visar dom aldrig eller säger till andra. Det är ett svaghetstecken hos en svartängel och inte något man pratar om. Det syns aldrig om man inte tittar väldigt, väldigt noga, men jag kan avslöja att det där leendet som alltid finns i ansiktet inte alltid är på riktigt. Glittret i ögonen är falskt och gömmer många sjuka hemligheter.

Måndag

Nu börjar jag nästan bli stressad över lugnet. Knäppt men sant. Oron börjar vakna i kroppen och jag börjar vara rastlös. Måste börja ta i tu med saker och ting nu som jag missade förra veckan. Avbokade både tandläkare och hjärnskrynklare förra veckan och några andra viktiga saker jag borde ha gjort. Till helgen ska barnen åt var sitt håll i landet och jag måste börja planera. Dottern far till stockholm och ska ha dansuppvisning och sonen ska till fjälls som representant för församlingen och jag ska vara ensam hemma. Glad ändå att dom har sina saker att vara engagerade i. Som dom trivs med och är bra på. Nått vettigt kanske jag har gjort ändå...

Jag är rätt bra...

En hel helg har gott och jag har inte ställt till med något!!!!!
Fast jag har förståss haft lite hjälp av feber och utlsag, men ändå!!
Jag har klarat av en hel helg...fattar ni vad jag är bra??
Inte ens nära på riktigt har de varit, för jag har sagt nej flera gånger...
Bakat kakor och städat har jag...tvättat lite också och pysslat....men också latat mig i massor...
Jag har kunnat göra det för en gång skull.....:-)))

Mums

Jag sitter och dricker kaffe och mumsar på mina kakor jag bakade igår....En bloggkompis delade snällt av sig utav ett av hennes recept som jag givetvis var tvungen att testa. Fortfarande har vi jättevarmt här ute och jag kan inte gå ut längre än till balkongen. Det har nu tagit några dagar sedan jag slutade med den gräsliga medicinen som slog ut hela mig, men helt återställd är jag inte. Undra om det är ett straff de här, för allt ont jag gjort i mina dagar....att nu när jag försöker ändra på mitt liv till de bättre, så kastar någon ond varelse all världens underligheter på mig...

Solen lyser

Idag är en underbart varm dag. Solen lyser och på min balkong är det stekhett. Jag är fortfarande väldigt rödflammig och ser inte riktigt pigg ut så jag håller mig på hemmaplan. Vill inte gärna visa mig bland folk precis. I stället så slöar jag på balkongen, funderar lite och läser böcker. Njuter av att de är sol och att det finns hopp om liv.

Klagomuren

Ibland känner jag mig som en klagotant, en sån som bara gnäller och klagar på allt och alla. Som om ingenting är bra och särskilt inte jag själv. Ändå vet jag någonstans långt inne att till och med jag ibland är nästan ok. Att de finns de som bryr sig eller som uppskattar den jag är. Fast de sitter väldigt långt inne. De människor som jag har runt omkring mig och som inte har en susning om jag egentligen är kanske skulle känna sig lurade av mitt vardagliga leende. De kanske helt plötsligt skulle komma på att jag är en falsk och hemsk människa. Tänk om min familj skulle veta, skulle dom vända ryggen åt mig och försvinna från min värld? Vad hade jag gjort då? Det vill jag nog inte ens veta för jag behöver ha folk omkring mig som gillar mig...även om dom bara gillar vissa bitar av mig. Det är nog bättre än att ingen skulle uppskatta nått hos mig...

Fixat

Åh, nu funkar det igen:-)) Hurra...jag blev aningen stressad när jag trodde att jag gjort något galet så att allt bara försvunnit, men efter lite bök så ordnade sig det igen:-)
Har en lugn dag, med mycket vila, lite städ och pyssel. Jag ser ju inte klok ut så jag kan inte ut och ställa till med något precis. För jag tror inte att karlar vill ha en rödprickig svartängel med feber. Några gränser borde de ha i alla fall...så så sura tror jag inte att dom är....
På slutet har det faktiskt varit väldigt lugnt på den fronten så jag ska inte klaga. Antagligen blir de värre snart ju varmare det blir ute. Deras semestrar brukar vara ganska jobbiga för då dyker det upp massa extra folk som behöver mig, men än är det ett litet tag kvar tills dess och jag ska försöka vara bortrest en hel del i sommar...där de inga karlar finns...

....

Konstigt de här. Jag verkar kunna skriva inlägg men tar mig inte in på min egen blog just nu. Kommer bara upp felmeddelanden....skumt de här...

På bättringsvägen

Idag är jag mycket bättre, febern har nästan försvunnit med prickarna är kvar. Inte lika gräsligt som igår, men jag ser inte klok ut...hugaligen..
Så jag tar det lugnt nu för att fort bli bättre igen, men jag börjar känna mig lite rastlös av allt vilande...Det känns som om jag drabbats av allt möjligt underligt den sista tiden och jag är van att vara pigg och glad för det mesta. Åtmistone nästan i alla fall..Eller i alla fall sådär att jag står ut kanske är närmare sanningen...haha

rödflammig och stinkig

Inne redan och febern har sjukit en aning, inte mycket men lite i alla fall och jag börjar vara lite mindre prickig. Däremot så stinker jag apa av all valborgseld. I år hade jag i alla fall kommit i håg att inte tvätta upp alla vinterkläder i förväg så det dubbeljobbet slipper jag. Åh, de kliar på mig...överallt och till och med under fötterna. Jag ser inte klok ut och jag är rödflammig hela jag.....Det kliar mer när febern släpper tror jag....fyyyyy...

sjuk

Här blir de en lugn helg:-)
Har lovat dottern att fara ut och titta på brasor och grilla korv i dag, så de ska jag göra. Tyvärr har jag åkt på en allergisk reaktion på mina nya reuma mediciner så jag ligger i 40 graders feber och ser ut som en prickig korv. Har varit i väg och fått mediciner för att få bort alla utslagen och de sa att snart kommer febern att gå ner igen. Jag hoppas att de är mycket snart, för jag är dödsslut och vill bara sova....men har man lovat så har man...

Hatar

Ibland hatar jag...hatar allt som finns...särskilt mig själv
På kvällen är de värst och innan jag ska sova..
Hatar hela mitt liv och hela jag....det finns ingen värre skit än jag..
Varför håller jag ens på att låtsas eller försöka, jag borde ha gett upp för länge sen...

Nyvaken och glad

Godmorgon världen:-)
Idag är jag munter än så länge och dricker mitt morgonkaffe:-))
Sonen har sovmorgon, men sitter och sjunger i sitt rum...himlen är grå och de ser ut som om det blir en regnig dag igen.

Bara vara....

Egentligen mår jag skit, fast jag inte vill erkänna det!!
Jag vill inget och jag kan inte något, känns de som. Varför ska allt hela tiden bara vara fel och jobbigt och varför kan jag inte förstå vad jag ska göra för att saker ska bli bättre?
Jag försöker stänga av mig själv helt och hållet eftersom jag vet att allt åtminstone verkar bättre då. För jag klarar av allt mycket bättre då, jag känner mindre och även om jag gör helt galna saker så bryr jag mig inte om det. Det är som att vara levande död eller något sånt. Om jag stänger av mig själv helt så känner jag inte när de gör ont, jag blir inte ledsen eller olycklig. Ingen ångest har jag då heller. De dåliga är att jag aldrig blir glad då någonsin, jag bara är i ett vakum där inget påverkar mig. Fast jag klarar av att finnas, att vara mamma och att jobba. Min hjärna fungerar och jag vet vad jag ska och bör göra. Jag kanske skulle klara av några år till av avstängdhet och bara gå på som vanligt. Varför ska jag då vara och rota i allt ont? Ju mer gräsliga saker jag tillåter komma fram, desto värre börjar jag att må. Som en ond läskiga cirkel som inte släpper ut mig...

inget att göra

Möten hela tiden, idag har jag haft ett...
Den här veckan ska jag till tandläkaren också...gräsliga tid...
Fast jag ogillar dom inte..dom brukar vara snälla med mig...men man vet ju aldrig
Jag är trött och vill mest sova....vila efter helgen...hur dumt som helst