hemma

Jag har kommit hem. Vi tröttnade på att vara borta och smet hem och sen rymde jag och dottern över dagen igår. Sonen stack till en kompis och sov där.
Nu har vi i alla fall gjort något...

snart iväg

Nu sitter jag här med skorna på mig och väntar på min dotter. Hon vill inte fara någonstans och har tjurats i evigheter. Hela hennes garderob ligger på golvet nu och hon har kommit på att hon behöver andra kläder än de hon redan hade packat.....jag håller på att bli galen och eftersom jag vet att bilresan tar några timmar börjar jag fasa. Att ha en sur dotter i bilen är ingen hit precis.
Förhoppningsvis kan jag muta henne med lite godis eller nått...
Familjen har redan ringt och frågat ungefär vilken tid vi kommer, om vi är på väg och om vi far först till stugan.
Hoppas ni har de bra allihopa och får en underbar påsk:-)) Kram

Glad påsk

Jag plockar strax fram min kvast, min kaffepanna och givetvis min sjal. Om en liten stund är det dax att ta min årliga tur upp till Blåkulla där jag äntligen får träffa min kära vänner och kollegor. Ett helt år har gått sedan jag träffade dem där senast och denna underbara disiga kvällen är helt perfekt att påbörja turen dit. Som tur är har jag redan samlat ihop resekost i form av läckra chokladägg, som grannarna i rena förskräckelsen lämnade över till mig och som är perfekt att ha nära tillhands när hunger sätter in.

När börjar ni eran tur, flyger ni samma väg som jag eller struntar ni i resan i natt? Det blåser lite i natt så var försiktiga, kvastar kan ibland vara lite vingliga och luriga.
Trevlig resa önskar häxan svartängel:-)

lite trött

I morgon åker jag bort i några dagar, så om jag inte skriver är det nog för att jag inte har tillgång till någon dator som jag törs skriva på. Det har varit några jobbiga dagar, men nu vänder jag på det och försöker se till att livet blir enklare och lättare igen.

Slutkörd känner jag mig just nu, har inte packat klart mina saker så jag antar att i morgonbitti kastar jag ner en hög med grejor i en väska...som jag sen inte kommer att behöva, men bätrre för mycket än för lite....Kidsen har i alla fall packat sina kläder, så jag behöver inte bry mig om det. ....undra om man törs äta någon kyckling i år eller om man får tugga glas...:-)

Sånt är livet

Städat så att de ska vara påskfint här, men kom på att jag glömt bort att fixa fram pynt, men jag skiter i det nu...
Dessutom så går allt emot mig just nu och jag håller på att tappa modet...
Så jag ställer till med oreda i stället...en liten stund och hoppas på de bästa...
Jag avskyr att vara ägd, jag tar mig inte bort...fast jag har försökt...
I morgon ska jag försöka ännu mer, men just nu har jag gett upp....
Känner mig så splittrad...ska vara mamma, en lydig slyna, en god dotter, en bra vän, sjuk, arbetssökande och massa annat...så idag är jag en hora, nyss var jag en städande mamma och i påsk går jag i kyrkan med min familj och känner mig som en hycklare...i morgon far jag till min hjärnskrynklare och rätar ut innehållet i huvudet...underbara världen..

påsklov

Snart börjar påsklovet för oss här, barnen går i skolan halva dagen i morgon och sen är dom hemma med mig en hel vecka. Antagligen åker vi bort i några dagar om jag orkar med det. Fast jag har ingen riktig plan de här lovet. Orken har inte funnits till för det.
Åker nog till släkten i alla fall, även om jag egentligen inte vill....eller så vill jag det...tror att jag behöver dom en aning....

fel, fel och ännu mera fel

Allt blir bara fel, spelar ingen roll vad jag gör så rasar allt hela tiden..
Vad jag än tar mig till så sabbar jag det...rör jag något faller de i bitar
Jag är trött, jag är less och jag vill inte...

lugna dagen

Ibland är saker och ting bra...idag är en sån dag...
Jag och barnen har tagit de lugnt, varit sams och bara varit....det känns skönt

Lördag morgon

Fortfarande snö som faller från himlen. Vet inte riktigt vad jag gjort för ont för att drabbas av det?? På måndag ska jag få börja med en ny medicin, jag gillar inte sånt men ska försöka i alla fall så att min RA blir bättre...det kanske hjälper

snart

Sitter och försöker ringa till det stället som jag ska börja min behandling, men de svarar inte. Kanske de har fullt upp med att hjälpa andra sexmissbrukare just nu.
Jag vill veta ungefär när jag får börja min behandling, för om jag snart bli kryare kan jag ju börja snart. Vill inte vänta för länge med att påbörja den, för då kanske jag ångrar mig och backar ur.
Det verkar som om jag ska vara där vid fem olika tillfällen och sen jobba med massa frågor och punkter på hemma plan. Kanske de funkar, jag hoppas det.

Godmorgon

Sitter här med morgonens första mugg med kaffe och försöker vakna till:-)
Det snöar igen här, små, små flingor som återigen gör världen vit:-(
Lyssnar på någon underlig musik som ska få mig att slappna av, men den får mig i stället att fnissa. De mumlar på något underligt vis och jag tror inte att språket ens finns, fast säker kan man ju aldrig vara....avslappnad blir jag då inte...helt säker på den saken.
Den här dagen ska bli bra....för nu börjar helgen...:-))

Olyckliga kvällen

Idag är jag olycklig. Livet är tråkigt ibland.
Jag har haft en karl som jag har varit aningen besatt av. Fetishmannen brukar jag kalla honom när han inte hör mig. Vi har känt varandra i många år och vi gillar varandra på sätt och vis. Han vet inget om vad jag gör, men han vet att jag tidigare har gjort.
Han är på ett sätt jättesnäll och fin, på ett annat sätt helt fel för mig. Inget som jag borde ha i min närhet egentligen. Han har för många egna problem. Jag vet de, men det är ändå svårt...
Den karln har de mest udda fetishen jag har hört talas om och det säger inte lite. Jag har hört om de mesta förut, men de här slog allt. Inget som är farligt och besvärligt för mig...men kanske för honom i stället.

Idag tröttnade jag på honom för att de har varit jättemycket tjafs hit och dit...och jag skrev ett argt mail, jag känner honom väl och vet att nu kommer han att sura i ett par veckor innan han hör av sig igen. Fram tills dess kommer jag att vara olycklig tror jag. Han är den enda karln som mina barn har träffat och de kommer superbra överens.

På de visen är han bra, han har ett bra jobb, ordnad ekonomi, har inga barn, trivs med mina barn och gillar mig. Så mycket att han skulle kunna tänka sig att skaffa en bebis med mig, för han tycker att jag är en bra mamma, får vackra, smarta och sociala barn. Fast han vet inget om hur jag lever nu, mina problem och bekymmer. Dessutom reser han mycket, dricker ofta och jag har förstått att han köper vissa tjänster ang hans fetish av gymnasieelever och han är 11 år äldre än jag....lite yngre än mina barns pappa men ändå...och jag vill inte ha flera barn...men jag tycker om honom...ibland är han lite halvelak också....men jag behöver aldrig oroa mig för att han ska göra gräsliga saker med mig eller sånt.....och även fast han vill ha barn med mig så vill han inte ha ett riktigt förhållande eller gifta sig....och helst vill han ha en dotter för han tror att dom är enklare och snällare...fast jag har en morrhoppa till dotter och en lugn och stillsam son.....

Ändå blir jag ledsen och olycklig....och jag kommer att sakna honom som en galning om en liten stund....hur ska jag göra för att inte smälta och vilja ha honom tillbaka om en kvart??

Min dotter är bäst

Jag har en underbar dotter. Hon är både smart, snäll och vacker. Omtyckt av många, men inte av alla. Hon har ett humör värre än mångas och envis till tusen.
Hennes liv går ut på att umgås med kompisar, plugga och stressa runt på massa aktiviter. Idag fick jag ett telefonsamtal av teatern hon ibland är med i och dom saknade ett viktigt papper. Som jag givetvis glömt bort att skicka in går. Ett dokument där skolan godkänner att hon ska jobba åt teatern. Barn får inte göra det i de här landet...dom ska ha tid med sin fritid också. Därför har skolan det vill säga rektorn och läraren varit tvungen att skriva på ett papper som sedan jag och teatern också skulle skriva under. Som tur var så ordnade det sig fort eftersom dottern redan sett till att skolan skrivit på och det var bara jag kvar. Så nu börjar teaterstressen igen. Förutom den har hon två dansgrupper att hinna med, en orkester och en hel hög med kompisar och en aning sång....När hon blir stor har hon planerat att stå på en stor scen inför massor med människor..(de gör hon nu också ibland förstås) Inte speciellt lik sin fega mamma är hon, men en underbar liten dotter

Vill inte

En gång slutade jag att prata, jag slutade att finnas och existerade knappt. Idag hade jag antaligen blivit kallad ett apatiskt flyktingbarn, men då fanns inte den termen. Ja, jag tillhörde inte heller riktigt den kategorin av människor, men beteendet var nog ganska lika.
Det var min räddning tror jag, mitt eget sätt att överleva.

Det var då jag insåg att karlar var betydligt snällare mot barn än mot vuxna. Inte för att jag egentligen var vuxen utan i stället en mellanstadieunge, med ett vuxen beteende. I alla fall när det gällde sex Jag lärde mig då att jag var för gammal för att vara intressant eftersom karlar inte vill ha robotar som gör det dom säger utan dom vill ha dem rädda och försiktiga, sånna som är tafatta och blyga...och efter några år är man inte de längre. Så jag var för gammal och inte längre intressant och i stället började jag med sadistsex, vilket gjorde att jag under en period tappade förståndet. Man ska nog inte syssla med sånt i den åldern tror jag.

Nu är jag ju vuxen, men jag känner mig alltid för gammal ändå. Fast jag egentligen inte är det. Ibland faller jag tillbaka och blir ett barn, andra dagar är jag förståndig och vettig, alla dagar är jag mamma....vissa dagar är jag jättesjuk och andra är jag en sån som säljer sex.

Ibland fattar jag inte att livet har blivit så här, varför jag inte har gett upp för länge sedan. Hur jag ska kunna ta mig ur den här skiten utan att blanda in massa människor i det hela. Inte många vet om hur jag lever utan de känner bara små delar av mig....yrkesarbetande, studerande, prostituerade, föräldern, systern, barnet, vännen eller grannen. Borde jag ha blivit typ helt galen av att vara så här splittrad?? Eller borde jag ha dött för länge sen? Vad är vitsen att plåga sig själv så här länge, när man ändå aldrig lyckas ta sig ur helt och hållet. Jag kan skylla gamla saker på andra, på gud eller omständigheter, men allt nytt är bara mitt eget verk, sånt jag får skylla mig själv för. Mitt och tre kontrollmän som egentligen borde kallas något annat...

lite stress

Har nu varit på röntgen och nu hoppas jag att det börjar ta slut med läkartider och kontroller. Tur jag har högkostnadskort sedan länge för annars hade det inte varit kul.
Nu sitter jag och väntar på att telefonen ska ringa, för jag har långtråkigt och vill kackla bort en stund med någon...

Det är vår ute och jag skulle önska att jag hade ork att njuta av den också, för vips dyker det väl upp ett snöoväder och förstör mina vårkänslor:-)

I kväll ska jag hjälpa sonen att städa bort gamla grejor han inte använder och som ska kaseras eller sparas, han är inte den mest städiga varelse man kan kunde ha önskat så det är väl bäst att passa på när han har ångan uppe.