tänk om livet inte vore pest?

Jag lyckade inte med mitt mål om att få en bra dag idag:-(
Barnen for bort på förmiddagen och kommer inte hem förrän i morgon.
Vad gjorde jag då mitt stolpskott? Jo fick världens ångest i stället....
Smart så förfärligt....

Huvudet i knät och i hopkrupen till en boll har jag sysselsatt min dag..
Slitit mitt långa hår så mycket att de är ett under att jag har de kvar på mitt huvud och inte i en hög på golvet...

Hade jag kunnat skrika hade jag gjort det....hade jag kunnat gråta skulle de varit de jag gjort...
I stället låg jag så där, alldeles tyst och stilla....för mig själv...och önskade mig själv död...

Ett tag funderade jag på varför ingen dräpt mig ännu....varför skulle just jag av alla vara tvungen att överleva allt och inte bara få dö....

Samtidigt så vet jag ju att jag inte vill det, jag är inte sån.
Jag har överlevnadsinstinkt som heter duga. Jag är stark, jag är modig, jag har livskraft och jag är absolut mycket bättre än så här....
Så faan ta ångesten och i morgon ska jag ha de bättre.....