På julafton for jag och barnen till hans grav och tände ljus och stod där i kylan och tänkte på honom. Jag saknar den grabben så otroligt mycket. Han var som min egen son och han betydde så jätte jätte mycket.
Det känns som om jag har ett stort hål i hjärtat...
Min dotter berättade för några dagar sedan hur hon brukar sitta i klassrummet och dagdrömma om honom. Hur han helt plötsligt kommer in i rummet, eller hur hon ser honom överallt och hör hans röst. Hon saknar honom så otroligt mycket även om han var så mycket äldre än henne....han var en del av henne, en del av mig och en del av oss alla....
...och han fattas oss...så fruktansvärt mycket
2 kommentarer:
saknaden är alltid smärtsam...
kramar om dig!
Jaa, de är smärtsamt att sakna....det gör ont..mycket ont
Skicka en kommentar