Den läsande ängeln

Bokmal som jag är har jag läst massor med böcker i helgen. Ett av mina sätt att fly tror jag. Jag har alltid gjort så i hela mitt liv. Flytt med hjälp av olika saker. Böckernas värld är ett av de mera sundare sätten jag har. Fast aningen osocial blir jag då också eftersom jag hela tiden går och bär på en bok. Inte spelar de så stor roll vad de är för bok heller eftersom de är en flykt för mig. Min kära mor brukade klaga på mig när jag var yngre eftersom jag ibland fick dille på skräpböcker. Det är precis de jag har läst i helgen. Har letat rätt på skräpböcker i serievariant och plöjt igenom en hel hög. Dessutom smittar de av sig tror jag, för jag har sett min son vandra runt med en bok i näven också. Jag har hittat böcker överallt nu.
Har nog gjort lite annat också, men inte mycket....

Helg på gång

Den här dagen började med stress. Över allt möjligt. Jag gillar inte sånt, jag vill ha lugn och ro. Telefonen ringer, mailen dyker upp och jag vet inte åt vilket håll jag ska börja. Möten ska bokas, jag ska göra, hjälpa eller finnas till. Den här helgen verkar bli rörig. Jag ska på arbetsförmedlingen på eftermiddagen, direkt efter ska jag ha ett möte. Hela helgen ska dottern öva med sin teater, egentligen skulle hon ha en extra dansövning också, men de krockar med varandra. Sonen ska träna sitt och behöver fraktas och vi har blivit bjudna på småbarnskalas. Karlarna flockas under helgen och vill ha sitt och jag vill bara gömma mig under min korkek och lukta på blommorna....Eller kanske läsa en bok eller två

vilande ängel

Jag har latat mig, läst böcker och sett på tv....pratat lite i telefon och varit en vända med sonen på stan....Det är typ allt jag gjort på en hel dag...förutom lagat mat och sånna där tvångsmässiga saker man måste göra för att vardagen ska gå runt. I morgon ska jag på arbetsförmedlingen och redovisa alla jobb jag sökt. Så nu har jag kastat in ännu en ansökan för säkerhetsskull....
Nu ska jag nog sova tror jag..

Dagen i dag

Ny dag, nya händelser och nya tankar. Bäst att jag försöker göra någonting bra då!
Har ingen vettig plan för i dag, skulle till skrynklaren men hon hade inte tid med mig.
Kanske jag hittar någon som fara ut och fika eller nått så jag inte stannar inomhus hela dagen och ruttnar bort....Eller kanske jag ska sätta mig ute och läsa en bok. Jag gillar ju böcker och nu var de länge sen jag tog mig tid till det...

fy

Jag är fet, ful och äcklig och förtjänar inte att finnas....

Varför?

Jag har så svårt att se hur jag ska kunna bli frisk från det här sexberoendet. Jag klarar inte av att bryta. Jag klarar inte av att fortsätta heller. Vad jag än gör så blir det fel. Jag behöver männen i mitt liv, för jag behöver bekräftelsen på att jag duger till något. Hela mitt liv har jag kunnat en sak och det är att vara en sak, eller kanske rättare sagt en knulldocka. Det är de enda jag är. Vad blir jag sen då? Varför kan jag inte sluta? Varför fortsätter jag hela tiden och varför blir jag bara mer och mer självdestruktiv? Borde jag inte bli rädd och mer försiktig någon gång? Jag känner ju inte ens de männen som jag låter använda sig av mig, inte alltid i alla fall. Jag har försökt länge nu att sluta, att bli friskare men de hjälper inte. Jag fortsätter ju ändå. Ett litet tag kan jag ha uppehåll, men så händer något och jag går ut genom dörren. Mer än så behövs inte. Jag orkar snart inte mer...

äääää

Min hjärnskrynklare har ringt idag och ändrat om tiden till nästa vecka....vem ska nu kunna fixa mig den här veckan......huuuu
Jag som står och faller redan....detta är inte bra alls...

Skitliv

Jag har haft ångest, massor av svart läskig och stinkande tankar som vrider om mig hjärna och mitt sinne. Som försöker äta upp mig och göra mig till en svartare ängel än jag redan är. Hur de nu kan gå till, för jag är otäck som de är redan. Varför är inte jag som alla andra? Varför kan inte jag känna hopp eller tilltro. Jag har insett att jag i hela mitt liv överlevt, jag har kämpat för att precis nå upp över ytan med nästippen men inte mer än så. Som om jag aldrig har levt eller haft en önskan till att leva. Mitt mål har alltid varit att fixa dagen, men framtiden tillhör någon annan. Någon som kan ta hand om den bättre än mig.
Hur länge är det tänkt att man ska kämpa såpass att man når över det svarta mörkret och skymtar ljuset Är det inte lika bra att ge upp under tiden man ser en stråle av ljus så att man inte hamnar för långt nere i det mörka. För kommer man tillräckligt långt ner kanske man aldrig tar sig upp igen och hur skulle det påverka ens ovetande omgivning?

sonen

Sonen tycker att han är frisk nu, inte nog med att han ville till skolan utan sedan sa han till mig att han ville fara till sin pappa idag och hälsa på. Mina barn träffar sin pappa väldigt sällan eftersom de har skyddat umgänge med honom. Dvs att de får inte träffa honom ensam utan de är alltid en person tillsammans med dem. Sonen är den som träffar pappan oftast och det handlar om mindre än fem timmar i månaden sammanlagt. Idag var en sån dag och trots att han har haft magsjuka så ville han iväg. Jag stoppade honom och nu ligger han och sover i sin säng i alla fall. Han var nog inte så pigg som han ville låtsas.

Det gör lite ont att trots att hans pappa är som han är, så behöver barnen honom också. De saknar honom ibland även om de inte har någon relation till honom. Min dotter pappan mindre än tre timmar i månaden och så har de varit i hela hennes liv. Desstuom så avbryts mer än än hälften av gångerna eftersom det inte fungerar.

Sen tror jag nog att sonen ville iväg för att jag skulle tro att han var frisk. Han har nämligen ett möte i kväll som han ville fara på. Han är vald till ungdomsrådet i en församling här och skulle få information om en resa som han ska fara på som representant. Han skulle idag få all information om hur församlingen ville att han skulle rösta, när han skulle åka och massa sånt. Jag har försökt säga att den informationen kan han lika bra få direkt han är frisk igen, men han är aningen sur på mig. Jag kan ju inte skicka iväg en magsjuk unge som ska smitta ner en hel kyrka heller...nån måtta får de då ändå vara...

Trots allt som är helt galet kring mig om mina barn så har jag världens finaste barn. De är snälla, duktiga, artiga och smarta och vackra. Jag undrar hur det kan komma sig.

Bläää

Igår kom min son hem från skolan och sa -mamma jag mår inte bra!!! Sen gick han och duschade. Några minuter senare ropade han -kom hit!!
Vi har magsjuka i huset och jag fasar för vems tur det är sen. Det är nu ca elva år sedan sonen hade den här typen av sjuka sist och jag uppskattar det inte.
Nu står han i duschen igen. Underligt nog hade han tänkt vandra till skolan idag, men jag stoppade honom och sa att han skulle vara hemma. Vad är de för underlig unge som VILL gå till skolan fast han är sjuk??

stress

Idag har jag fått brev om ännu mera sjukhus tid för min del. Som om jag skulle orka med det just nu. Jag förstår inte riktigt hur jag ska hinna med allt, jag har ju min behandling också som jag ska på. Den tar ju massor med tid, för även om jag bara ska vara där tre dagar i taget så måste jag ju jobba med en hel hög av frågor på hemmaplan. Hur ska jag kunna fara dit om jag ska vara på lassa? Vad i hela fridens dar är viktigast egentligen? Behandling eller sjukdom? Hur ska jag kunna prioritera nu?? hjälp...känner mig mest bara stressad just nu...och förvirrad...

Om, eller, kanske

Ibland känner jag mig som en hemsk människa, en gräslig varelse som egentligen inte borde få finnas. Andra dagar så tycker jag att jag är ganska bra ändå och aningen nöjd med livet. Beror lite på vad som händer runt omkring mig. Funderar på om det finns genom onda människor och om jag då borde tillhöra den skalan? Fast om jag är en sån, vad ska då riktigt hemska typer räknas som? Om alla har en bra sida hos sig, var finns deras då? Ska jag jämföra mig med de hemskaste monster eller ska jag inte jämföra alls? Eftersom jag för de mesta gör galna saker, är aningen knasig i de jag tänker och inte alls är speciellt sund så borde jag ju vara en av de där tokarna som inte borde få finnas....

Idag är jag en liten mindre hemsk människa tror jag, snart ska jag göra mig klar och fara och träffa en tjej som behöver min hjälp.

Godmorgon

Nu sitter jag här och dricker mitt morgonkaffe, jag som i vanliga fall älskar att sova på morgonen och inte kliva upp förrän nödvändigt. Ändå vaknade jag pigg och glad för ett par timmar sedan...en stund kunde jag ligga och slöa innan jag klev upp och började dagen.
Världens knasigaste väder har vi, i dag lyser solen och de ser varmt ut, i går kväll yrde snön runt knuten och de såg ut att vara mitt i vintern...Barnen kommer hem om några timmar och fram tills dess ska jag bara vara, dricka mitt kaffe och städa undan de värsta..Ha en riktigt trevlig dag allihopa...kram

kvastdax

Ojsan, jag som trodde att de skulle vara lugnt här...ack vad jag bedrog mig....inget hemskt den här gången utan bara besökare på gång. I morgon dyker de upp folk igen och som antagligen ska stanna tills på söndag....så nu är de städar tid i massor. Ingen vila här inte. Tur jag inte plockat undan kvasten sen blåkulla så de är väl bara att sopa bort skiten.:-)

slö fredag

Idag har jag mest slöat. En vända till banken med sonen gjorde jag för att ordna lite med hans pengar. Han är en stor son nu och behöver få ta lite mer ansvar för sina pengar också, men nog är jag lite nervös att han ska svamla bort mer pengar än nödvändigt.
Nu sover båda två borta och jag sitter och latar mig. Det är jätteskönt eftersom påskdagarna med familjen har varit jobbiga. Sen rymde jag och dottern till Umeå och hälsade på lite folk. Årets första grillning blev det också och supergott. Vi åt så mycket att vi nästan dog:-) Men helt underbart gott.