Försökte i alla fall

Jaha, jag försökte i alla fall lyda era råd:-)) Angående skrynklaren alltså, men inte är det lätt. Först satt jag där och tittade upp i taket...så gör jag när det inte är roligt att prata...sen började jag prata ett ord i taget och så fortsatte jag att titta i taket. Efter en liten stund så försökte jag i alla fall förklara en aning om hur jag resonerar och varför jag gör så. Jag berättade hur splittrade jag känner mig när jag hamnar på flera stolar samtidigt och hur förvirrande de är att ändra sätt och tankeverksamhet från att vara ett luder till att vara mamma, till att vara den som tänker jobb och yrken och att vara vanlig vän till vanliga människor. Att försöka sätta stopp för de jag gör med hjälp av andra samtidigt som jag bara orkar ta myrsteg framåt och inte jättekliv som alla förväntar sig att jag ska göra. För mig handlar det lite om att få hjärnan att följa med och förstå varje liten grej jag gör i det som är främmande. Det är lättare för mig att ta jättekliv bakåt för där känner jag mig hemma. Det andra är så svårt för mig att förstå och ta till mig. Ännu svårare är det att lita på andra och förstå att de kanske har rätt och att de vet sätt som hjälper mig. För hur ska jag kunna veta att de dom säger verkligen är sant? Hur vet jag att ingen som vet någonting helt plötsligt vänder och sticker kniven i mig? Hur kan jag vara säker och behöver jag vara säker? Vad kan hända om jag gör någonting fel? Är jag beredd på att ta konsekvenserna då också? För att det blir sådana är ju självklart, men frågan är om hur stora de kommer att bli och om jag verkligen klarar av det...

En slöardag

Idag är de strålande sol och hur varmt som helst. Jag ligger inne och slöar. Tvättar och försöker få ordning på saker och ting. I stället för att vara ute och njuta av att de är sommar. Typiskt mig alltså. Ställer bara till det mer och mer för mig själv just nu och är mer förvirrad än vanligt.
Idag har jag varit hos hjärnskrynklaren och där påstår de att jag numera pratar mer än tidigare, att de flyger ut ord från mig och att jag inte längre är lika försiktig och rädd som förut. Undra vad de betyder egentligen? Har jag blivit galnare än förr eller börjar jag bli bättre? Jag är skiträdd just nu för många olika saker och hur jag är resonerar så blir jag bara mer skraj. Som om jag känner, tänker och finns mer än förut. Skumt va??

äääää

Min hjärnskrynklare har ringt idag och ändrat om tiden till nästa vecka....vem ska nu kunna fixa mig den här veckan......huuuu
Jag som står och faller redan....detta är inte bra alls...

tokiga tid

Ringde nyss till min hjärnskrynklare och upplyste henne om att jag började bli bättre och att jag nu kunde boka in en ny tid. Nu var hon ganska uppbokad och hade inte tid med mig förrän på skärtorsdag, men de funkar bra för mig. Då hinner jag vila upp mig en aning.
Hon frågade en massa saker i telefon och jag försökte svara så gott jag kunde, en del frågor undvek jag helt, men hon lyckades ändå försöka lista ut vissa saker jag inte hade tänkt säga.
Så hela samtalet slutade med att hon sa att fram till skärtorsdag så skulle vi då och då prata i telefon....vad är de för tokigheter...har jag blivit övervakad på något sätt....jag har ju inget tokigt gjort, så varför ska hon då kolla upp mig va??? Flera gånger dessutom...hugaligen...nu känner jag mig jagad...av en hjärnskrynklare...kanske bättre än en kontrollman, men ändå....uuuääää