Min borg, mitt hem

Måste nog erkänna att jullovet var ett fiasko utan dess like!! Så trist lov har vi nog aldrig haft. Alla var sura som ättika, ingen var på humör till att fira något. Min svägerska jobbade som vanligt på julafton och var borta ett par vändor.

Kidsen mina var halvsura, fast brorsans småtroll var glada och lyckliga....Fast livrädda för tomten...he he..

Nyårsafton var ännu värre...jag och dottern låg i soffan och såg film, åt lite godis och spanade på lite raketer innan vi gick och la oss strax efter tolvslaget. Sonen hade åkt bort med kompisar och kom inte hem förrän vid var hemma i vår trygga borg.

Nu har jag i alla fall fått upp alla saker ur väskorna och livet börjar ta sig form.
Allt är som vanligt igen, mina kontakter är tillbaka och jagar mig i vild förtvivlan. Jag har svårare nu att motstå än jag hade innan jag for. Kanske för att jag är mer sårbar, känslig och lättare att snärja nu när jag varit borta och kunnat andas i några dagar.

Fast jag kämpar som en galning och vaknar upp med ursäkter till varför jag inte kan ställa upp just nu....så än så länge....