Ont

I natt har jag inte sovit mycket alls, så jag är fruktansvärt trött.
Hade en rätt bra dag igår och varmt var det. Fast efter halva dagen började smärtan dyka upp och innan jag somnade jättesent i natt kunde jag knappt röra mig.
Sen har jag vaknat upp med oro i kroppen och en smärta som kunnat döda.
Rätt utslagen är jag nu, vill vila, men eftersom jag har så ont funkar det inte. Varje gång jag ville vända mig om eller bara röra på lite i natt så gjorde det gräsligt ont och jag var tvungen att använda all kraft till att klara av att hjälpa kroppen. En rörelse för mycket och de skär som knivar i mig....Jag vill slippa ha ont, jag orkar inte...jag behöver min energi till annat just nu...

gillar inte att vara sjuk

Nu börjar jag bli lite piggare och orkar skriva. Har försökt att gå in och kika hos er andra lite då och då, men orken att själv skiva har inte funnits.
Hela veckan har varit ett enda stort sjukhustjafs. Jag är livrädd för sjukhus och vård av alla de former och försöker unvika att vistas där så mycket de bara går. Den här veckan har jag inte lyckats alls med det utan har varit en stammis utan dess like.
Tre olika former av magnetröntgen har jag hunnit med, eller för mig verkade alla nästan lika men dom kallades lite olika ändå. Nu har jag för ett par timmar sedan i alla fall blivit utskriven från sjukhuset och ska få vila hemma i stället för där. Skönt för jag höll på att få nervsammanbrott. Knäpptyst har jag också varit, eftersom jag blir så olycklig att jag klarar inte av att prata. Svarar bara ja eller nej när jag måste och resten av tiden har jag legat och tittat i taket.
Egentligen var de här nog inte något som handlade om min reumatism om jag ska vara riktigt ärlig. Kanske en kombination av hur jag har levt och konsekvenser av reumatismen. Ska förklara bättre vad jag menar när jag orkar, för nu måste jag vila igen...

Ibland är det lite för många punkter att orka med..

Enligt denna snygga attraktiva läkaren så var jag inte riktigt frisk och han skrev ut nya reumamediciner åt mig, läskiga ena som gör att jag måste springa varje vecka och lämna prover så jag inte blir för sjuk av medicinerna. De förra jag hade behövde jag numera bara lämna prover för ibland då och då. Dessutom gav han mig en ny läkartid också, som om det inte räckte med en hel dags plåga. Fast jag erkänner att läkaren hade rätt, jag är sämre nu och har det ganska jobbigt. Har lite för många saker omkring mig och har inte orkat ta i tu med något. I flera år pluggade jag, samtidigt som jag sålde mig själv, tog hand om barnen och försökte överleva. Struntade i att jag var sjuk för jag orkade inte ta tag i det också och nu helt plötsligt ska jag både se till att jag blir av med mitt sexmissbruk och bli bättre i min fysiska sjukdom. Ja och söka jobb också förstås....kan påstå att inget av de punkterna är lätta och jag åker på nitar hela tiden. För jag måste också hinna med alla vardagssaker, ta hand om barnen och se till att dom har det bra och såklart hinna vara den vita ängeln. Göra alla bra saker och vara lite vanlig, men det är svårt så förfärligt. Faller jag i ett hörn så fortsätter jag att rasa i alla hörn och tillslut finns inget kvar.

Långa, sexiga doktorn...

I dag har jag spenderat min dag hos läkaren, min vanliga fina snälla läkare hade inte tid för mig så hon hade för dagen gett bort mig till en annan läkare. Det hade jag märkt redan i min kallelse som jag fick för ett tag sedan. Ett namn på en karl jag aldrig träffat förut och som jag trodde var en gammal karl. När jag satt och väntade dök en ung kille upp, som pratade med en annan patient, först tänkte jag att de måste vara en kandidat för det brukar krylla av sådana. Efter en liten stund insåg jag att den där gamla läkaren som jag fått för mig att det skulle vara, egentligen var en ung, snygg och jättetrevlig varelse med underbara ögon. Hur ett namn kan spöka till ens hjärna direkt och utan eftertanke. Stackaren som skulle ta mitt blodtryck och lyssna på mitt hjärta....för jag hade ju redan fått dåndimpen och höll väl på att tvärdö där på bänken...hahaha....nja, kanske inte riktigt så illa var det, men nästan. Läkarna borde nog skicka med en bild på sig själva i samband med kallelsen så inte patienterna åker på hjärtattacker i rena förskräckelsen...

och livet går vidare

Idag ska jag fara och lämna massa prover!!
Jag avskyr att fara till läkaren, men nu måste jag. Har inget val.
Har fått en läkartid nästa vecka och han behöver prover innan. Det är ett par år sedan jag for och kollade upp min reumatism och har bara hört av mig dit när de varit kris. Så nu ska jag ta i tu med allt de här. Den här veckan ska jag också till ortopeden för att fixa lite och efter läkarbesöket nästa vecka ska jag vara på lassa varje dag i några veckor....fast hem och sova får jag göra i alla:-) Gissa om jag är rädd....jag som får spader varje gång jag ens närmar mig ett sjukhus....uäää