Så det kan vara

Härom kvällen fick jag ett telefonsamtal av min allra bästa vän. Hon ringde ganska sent och väste i telefonen. Först fattade jag inte riktigt vad hon menade, men ganska fort insåg jag att hennes karl var på vift och hon var oroligt. Nu är detta en helt vanlig, normal sansad liten tjej. En som har huvudet på skaft, jobbar inom kriminalvården och är van att hanskas med allt möjligt galet. Hur hon törs det fattar inte jag eftersom hon är så spe att man nästan kan blåsa omkull henne:-) När det gäller hennes karl så har hon blivit helt stollig, hon den sunda, har blivit misstänksam och paranoid. Det kan bero på att hon är hemma med deras söta lilla bebis om dagarna, vilket gör att hon antaligen känner sig super ensam.

Det visade sig att hennes man hade farit i väg till en kompis i några timmar och helt plötsligt hade hans mobil börjat ringa hemma hos dom. Han hade glömt den hemma när han for. Krimtjejen hade givetvis kikat vem som ringt och upptäckt till sin stora fasa att de var killen som han skulle vara hos som försökte ringa. Då kastar hon sig på telefonen och ringer och piper till mig och undrar vad hon ska ta sig till....för tänk om han är otrogen, det kan ju hända....den sunda och vettiga krimtjejen blir mer och mer panikslagen...Alla möjliga galna händelser drog hon upp....hon räknade minuterna det tagit sedan han farit hemifrån, sen kompisen ringt och hur länge det skulle ta för honom att komma hem.

Under tiden vi pratade dök mannen upp och suckade. Han hade glömt några grejor hos kompisen som dom behövde på morgonen efter, när dom skulle till stugan....

Så hon oroade sig bara i onödan....stackars krimtjejen...

Fast om man kikar på dom i smyg så ser man hur fruktansvärt besatt han är av henne. Han ser ingen annan än hon. Så hon behöver nog inte vara så orolig. Han dyrkar henne...