gillar inte att vara sjuk

Nu börjar jag bli lite piggare och orkar skriva. Har försökt att gå in och kika hos er andra lite då och då, men orken att själv skiva har inte funnits.
Hela veckan har varit ett enda stort sjukhustjafs. Jag är livrädd för sjukhus och vård av alla de former och försöker unvika att vistas där så mycket de bara går. Den här veckan har jag inte lyckats alls med det utan har varit en stammis utan dess like.
Tre olika former av magnetröntgen har jag hunnit med, eller för mig verkade alla nästan lika men dom kallades lite olika ändå. Nu har jag för ett par timmar sedan i alla fall blivit utskriven från sjukhuset och ska få vila hemma i stället för där. Skönt för jag höll på att få nervsammanbrott. Knäpptyst har jag också varit, eftersom jag blir så olycklig att jag klarar inte av att prata. Svarar bara ja eller nej när jag måste och resten av tiden har jag legat och tittat i taket.
Egentligen var de här nog inte något som handlade om min reumatism om jag ska vara riktigt ärlig. Kanske en kombination av hur jag har levt och konsekvenser av reumatismen. Ska förklara bättre vad jag menar när jag orkar, för nu måste jag vila igen...