Vem kan trösta knyttet?

Känslomässigt avstängd, det är precis vad jag är. Har jag i alla fall fått höra idag.
Säkert har kvinnan där rätt, men det kändes väldigt underligt att få de bekräfat av någon annan. Jag vet att det inte är speciellt lätt att nå mig och komma mig nära, men jag har aldrig tidigare tänkt att jag är helt avstängd. Att jag aldrig visar en känsla eller kan uttrycka det, utan alltid är i ett vakum. Måste försöka komma på ett sätt att öppna upp och våga känna eller vad de nu är man gör. Undra hur andra människor gör för att känna saker och ting? Är det något som bara finns eller är det något man kan träna på?

För ett litet tag sedan tyckte jag att jag i stället var känslomässigt instabil, för då dök det upp massa konstiga känslor som jag inte kunde hantera. Om jag var de då, kan jag ju rimligtvis ine vara helt avstängd från alla känslor. Eller kan jag det?

Märker att de rör sig i massor just nu i skallen på mig. Analyserar och resonerar med mig själv, utan att komma mig någon vart. Jag står och stampar på samma ställe hela tiden och ingenting händer.

Risken finns ju att när jag är på ett sånt här humör att jag faller. Djupt ner i avgrunden, eftersom jag inte förstår eller kan känna en fara. Jag förflyttar mig från mig själv till ett alterego. En annan person som är känslolös och oaktsam. Skumt, men det kanske är så jag gör. Blää