Ibland borde man vara lite försiktig

Egentligen borde man vara mer försiktig med sig själv och inse att man kanske inte alltid håller för vad som helst. Det har jag lärt mig nu. Nu när de har noga gått i genom min skalle med alla möjliga typer av röntgen så har jag insett att dom antagligen ser mer där än jag vill att dom ska göra. Hur kul är det. Funderat på hur många slag och fall som eventuellt kan spöka till det för dem och som dom måste utesluta som allvarliga. Kombinationen av att ha den sjukdom jag gör, då mitt skelett kan ha tagit skada och försvagas av sjukdomen tillsammans med det levnadssätt jag har levt i så många år, har fått sina konsekvenser nu. Att sälja sex i så många år är ganska farligt och ibland får man en hel del stryk. Är man då en minimänniska som jag är blir man en vante som kan kastas runt utan att man kan göra så mycket motstånd. Tydligen är de så att något har hänt som gjort att jag blivit trasig nu, så pass att jag inte kan röra mig.

Inte har jag sjukskrivit mig heller eftersom jag är arbetslös för tillfället och stämplar. Vill som inte att någon ska veta att jag är dålig eftersom jag inte vill förklara för någon vad som hänt. Jag har svårt att ens titta på läkarna eftersom jag misstänker att dom ser skador på mina magnetröntgen bilder. Att de är därför jag fått göra så många redan och att de är därför dom försöker boka in mig på några till. Jag har inte gjort något helvete nu för att detta skulle hända utan de verkar vara gamla skador som genom en knuff eller stöt har gjort hål någonstans så att de läcker någon vätska från ryggen eller nacken in i skallen på mig. Det gör ont måste jag erkänna. Fast jag är en tjurig jävel och försöker hålla skenet uppe i alla fall fortfarande. Jag har gett löjliga förklaringar till de närmaste, dom som sett att jag är sjuk och som jag har varit tvungen att be om hjälp av för att ta hand om barnen när jag varit på sjukhus.

Så lite rädd är jag fortfarande, aningen orolig också men samtidigt så är jag lugn. På nått sätt så inser jag att nu får det vara nog. Jag är inte så gammal egentligen och har lång tid kvar då jag måste leva. Kanske de är dags att sluta med alla destruktiva saker nu och fokusera på att jobba med det jag är utbildad för. Fast först ska jag se till att bli frisk så jag orkar med allt. Har i alla fall sökt ett jobb när jag legat här och ugglat, ett bra jobb som jag vill ha. Chansen att jag ska få det är dock liten, men jag kan ju i alla fall hoppas. Har också pratat med min hjärnskrynklare i telefon och hon ska ordna en behandling åt mig, där jag kan åka bort några dagar i taget och sen jobba hemma med henne. Jag tror att de ska kunna bli en bra grej.