Så var den helgen slut och vardagen börjar om igen. Det har varit jättevarmt här i dag och nu känns det som om sommaren är på gång. Jag har ännu inte hunnit göra min balkong vacker, men jag ska försöka ta i tu med det i veckan, så det blir mysigare att sitta där ute.
Det blir nog ett gangbang i helgen, jag orkar inte bråka längre. Vet inte vad som skulle hända om jag sa nej. Så då ger jag upp och slutar protestera. Jag vill inte och jag mår inte bra alls. Känner mig som en värdelös skit just nu och är inte säker på att jag kommer att klara av det som dom vill att jag ska göra. Fast om jag inte gör de så blir det värre sen. Måste försöka samla ihop mig själv och skaka fram lite ork och energi. Hoppas dom inte blir allt för många, de vill jag inte...Kan jag inte bara få vara i fred nu....en liten stund i alla fall...och hur ska jag orka göra rätt? uuuäääuu
Är dödstrött och helt slut nu. Orkar inte speciellt mycket. Vill bara lägga mig och sova i tretusen år eller något sådant. Har varit mest hela dagen på sjukhuset och sen direkt efter fick jag fara till hjärnskynklaren i en timma. Det snurrar i mitt huvud och kroppen har fått nog. Jag orkar inte mycket mera längre. Det känns som om jag knappt finns längre...
Får väl gå och lägga mig utan bilnycklar i alla fall, för jag är trött. Har åkt på ångest i kväll och jag försöker göra allt för att inte falla. Allt går emot mig känns det som och jag vill inte...jag vill vara glad i stället.
och så har jag lyckats tappa bort bilnycklarna, hur man nu kan göra det....var i hela fridens dar kan man gömma sånt egentligen? Har snart röjt igenom hela lägenheten i jakt på dom, men dom är spårlöst borta....
Idag har jag haft sovmorgon och en latförmiddag:-) Behöver inte på sjukhus idag och det enda jag har är ett möte på eftermiddagen. Gissa om jag trivs. Det var precis vad jag behövde. Sitter och facebookar idag och har de allmänt lugnt
Nyss blev jag ledsen. Jag hade planer för i sommar, som jag längtat efter och sett fram emot. Jättemycket och i massor. Nyss fick jag veta att det inte går att genomföra. Allt det jag har planerat har gått i stöpet, inte på grund av mig utan för att andra inte kunde samsas. Jag ville göra det här, se de här och vara med om det. Det var viktigt och något jag saknat. Så jag är ledsen. Om nu svartänglar kan bli det. Känner mig som en treåring som bara vill lägga mig på golvet och tjura.
Jag känner mig lite stressad nu måste jag erkänna. Det känns som det slits i mig från massor av olika håll och jag har svårt att bestämma mig vad som är viktigast att ta i tu med först. Idag har jag varit på min intervju och den gick väldigt bra. Även om jag egentligen inte orkar jobba just nu så känns det bra att veta att man faktiskt är ganska duktig. Bara det att jag blev kallad på en intervju med så många sökande känns bra. Sen verkade de som om dom ville ha mig där och att jag skulle passa in. Så långt är allt bra. För då har jag igen ett värde.
Samtidigt känner jag mig splittrad. Jag skulle behöva ta i tu med så mycket annat. Mitt eget mående borde jag göra något åt. Behöver min behandling och jag måste verkligen se till att bryta upp med de personer som äger mig. Jag kan inte ha två jobb. Jag vet också vilket jag minst vill ha och vilket som förstör mig. Att sälja sex tar på krafterna lite väl mycket. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Att ha män som kontrollerar varje andetag är inte roligt.
Bryter jag inte med det och samtidigt jobbar med ett vanlig jobb, finns risken att jag brakar totalt på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Jag är rädd för det. Dessutom behöver jag ta i tu med min fysiska sjukdom också och jag är trots allt sjukskriven för första gången i mitt liv nu. Den har jag tänkt avbryta på fredag för då har jag inte tid med att vara det längre.
Vet inte vad jag ska göra, jag vill inte besluta det här just nu. Jag vill att svaret ska ramla ner från himlen så att jag inte behöver tänka själv
Jag kan nästan inte prata, jag kan inte andas och jag håller på att dö av trötthet.. Jäkla skitförkylning måste jag säga. I natt har jag varit uppe flera gånger och vandrat omkring. Idag har jag varit på sjukhuset för min vanliga vård och nu är jag slut. I morgon har jag en arbetsintervju att klara av och jag borde förbereda mig och samla ihop mina intyg för säkerhetsskull....men först av allt ska jag kasta mig i soffan och sova en timma eller två...för nu är jag död...
Det är jobbigt att vara svartängel ibland. Jobbigast är att klara av att stoppa andra från att veta. Att gömma och vara hemlig. Samtidigt är det nödvändigt för att orka med att finnas. Hade människor vetat, skulle jag aldrig fixat det. Jag skäms för den jag är och för den jag har blivit. En del tror att jag är bra, att jag kan och vill en massa. Att jag har gjort det bra, men i stället har jag gjort allt värre. Jag har funderat på om hur jag vill vara som person, vad mitt mål i livet är och hur jag tänkte förut. Jag har också tänkt på vad de är som gått fel. Vad jag själv kan göra för att ordna upp mitt liv och vad jag kan tänkas behöva hjälp med.
Tydligen är det så att jag behöver hjälp med ganska mycket. Hur det nu ska kunna gå till. Det viktigaste och första jag måste göra är att se till att bli fri. Att försöka slita mig loss från de tre som äger mig och som har kontroll över mig. Min kropp och min själ. Så att de inte längre kan sälja mig som en handelsvara längre. Jag måste bli fri innan de tar över hela mitt liv. Fast om de vet om att jag försöker med de så kommer jag att bli straffad. Jag kommer att plågas, skämmas och pinas. Mer än jag vill. Är lite rädd för det. Kanske jag ändå behöver hjälp med det, för jag måste börja där. För om jag fortfarande är ägd när jag far på behandling är den bortkastad. För då faller jag direkt jag kommer hem igen. Karusellen går bara runt och jag åker med utan att klara av att hoppa av.
Jag nyser och nyser...någon har skickat snuva till mig:-((( och jag som ska vara pigg och kry i morgon...hur ska detta sluta? Jag brukar sällan råka ut för sånt här....det måste vara ett straff för något annat...blääää
Fortfarande känner jag mig tyst. Någon känsla har tappats bort tror jag. Idag ska jag träffa en vän och vi ska försöka lista ut hur jag ska byta blinkerslampa på den här bilen jag har. Det har jag aldrig gjort förut på den här, så jag hoppas vi kommer på hur man ska göra fort. Båda kidsen ligger fortfarande och sover. Till och med sonen som brukar skutta upp ur sängen före mig jämt.
Idag har jag svårt att skriva. Vet inte varför, men orden sitter fast. De lossnar inte och jag har flera gånger försökt, utan att lyckas. Jag gör en rad och sen raderar jag fort. Som om inget får synas eller märkas. Jag vet vad som är skillnad på igår och idag, men något är det. Ändå har jag haft en lugn dag och inget speciellt har hänt. Kanske därför...
Idag strilar regnet ner utanför fönstret och jag tänker inte gå ut. Jag tänker minsann sitta hemma och uggla hela dagen:-)) I alla fall under tiden vädret ser ut så här. Vill inte frysa. Jag tror att jag ska förbereda mig inför veckan så att jag inte behöver stressa. Kanske läsa en bok eller två och umgås med min dotter som just nu är lite halvkrasslig
Jag är en ensamstående mamma med en tonåring till son och en lite yngre dotter. Har tre halvbröder till mina barn som jag betraktar som mina egna, den i mitten finns nu i himlen och sitter där på ett moln, vakande över oss. Den yngsta arbetar utomlands, den äldsta bor i en annan del av landet.
Har ett vanligt liv där jag tar hand om mig själv och mina barn på ett nästan vanligt och sunt sätt, men jag har också en hemlig mörkare sida där allt jag gör och tänker sker på ett destruktivt sätt som skulle förvåna och skrämma.
Jag är en akademiker som vidareutbildar sig till lite mer, i mitt yrke arbetar jag med människor.
Jag är i mitten av livet, i början och i slutet. Allt är en definitonsfråga som får tolkas precis som den vill.
jag är en sexsäljande kvinna och jag är en medberoende till folk i min närhet. Jag är en bra vän till de jag tycker om och en gräslig fiende till de jag inte gillar.
Har ledgångsreumatism sedan många år, som påverkar mig både i vardagslivet och i yrkeslivet.
Jag är en tillfrisknande kemiskt missbrukare sedan länge.
Jag är en ängel, ibland vit och ibland svart.
Skenet kan bedra dig, det du ser är inte alltid det du får.