Skitliv

Jag tror att allt har varit för mycket just nu och jag faller i humöret och i tanken igen. Jag känner mig mest som skit och till besvär. Som om jag ändå kommer att dö. Det känns så just nu, typ meningslöst och bara idiotiskt att jag ens försöker. Jag kommer ändå inte att klara av det utan jag kommer att falla tillbaka oavsett vad jag än hittar på. Det kan finnas all världens olika behandlingar och terapier för att försöka hålla mig borta, men fakta är nog ändå att jag bara är en skitsak som ändå inte förtjänar så mycket mer än just de som är i mitt liv just nu. Varför försöker jag ens inbilla mig massa dumt hopp och tilltro till att livet kan bli enklare. Alla får de dom förtjänar och jag har antagligen gjort något gräsligt i ett tidigare liv eller så...eller så har jag de i det här livet..eller så är jag bara gnällig och fånig som klagar över sånt som ändå alla andra människor klarar av utan problem...