Jag är så rädd att jag börjar bli handlingsförlamad och paralyserad. Försöker hela tiden hålla mig vid att ha hopp, men det tar på så förbannat...min energi börjar ta slut och jag är rätt slut...men jag försöker och jag ska göra mitt bästa idag...men ändå...
Botten. Du vet den där botten man kommer till. När inget annat finns än botten och bara valet finns att antingen ge upp eller börja klättra uppåt. Mot det som är skrämmande men med allra största trolighet bara kan bli bättre. Att klättra uppåt är mödosamt men det är värt det!
Jag gillar inte den där botten...men ändå hamnar jag där hela tiden och sen fortsätter jag mot nästa botten...men just nu känns det lite som om jag är på väg uppåt igen...en aning...kram
Jag är en ensamstående mamma med en tonåring till son och en lite yngre dotter. Har tre halvbröder till mina barn som jag betraktar som mina egna, den i mitten finns nu i himlen och sitter där på ett moln, vakande över oss. Den yngsta arbetar utomlands, den äldsta bor i en annan del av landet.
Har ett vanligt liv där jag tar hand om mig själv och mina barn på ett nästan vanligt och sunt sätt, men jag har också en hemlig mörkare sida där allt jag gör och tänker sker på ett destruktivt sätt som skulle förvåna och skrämma.
Jag är en akademiker som vidareutbildar sig till lite mer, i mitt yrke arbetar jag med människor.
Jag är i mitten av livet, i början och i slutet. Allt är en definitonsfråga som får tolkas precis som den vill.
jag är en sexsäljande kvinna och jag är en medberoende till folk i min närhet. Jag är en bra vän till de jag tycker om och en gräslig fiende till de jag inte gillar.
Har ledgångsreumatism sedan många år, som påverkar mig både i vardagslivet och i yrkeslivet.
Jag är en tillfrisknande kemiskt missbrukare sedan länge.
Jag är en ängel, ibland vit och ibland svart.
Skenet kan bedra dig, det du ser är inte alltid det du får.
2 kommentarer:
Botten.
Du vet den där botten man kommer till. När inget annat finns än botten och bara valet finns att antingen ge upp eller börja klättra uppåt. Mot det som är skrämmande men med allra största trolighet bara kan bli bättre. Att klättra uppåt är mödosamt men det är värt det!
Kram
Jag gillar inte den där botten...men ändå hamnar jag där hela tiden och sen fortsätter jag mot nästa botten...men just nu känns det lite som om jag är på väg uppåt igen...en aning...kram
Skicka en kommentar