skit telefoner

Åhhh...min ena telefon har slutat fungera..det går inte att slå något nummer på den...jag blir galen..jag är telefonberoende och klarar inte att vara utan...det går troll i döda telefoner i det här huset..har nog köpt fyra sedan i somras till mig och barnen och jag vill inte ha en till...ååååå

Dottern..

Min dotter är rätt bra. Igår kom hon hem och berättade att hon fått tillbaka några prov i skolan. Det första hade hon haft alla rätt på och enda i klassen som haft det. Det andra hade hon haft bara fyra poäng borta och hon var ganska nöjd med det. Jag sa så klart att hon gjort det bra och att hon var duktig. Då fnissade hon en aning finurligt och så sa hon åt mig att inte bli arg nudå, men alla prov har inte gått så där bra precis. Sen berättade hon att de sista provet hon fått tillbaka hade inte gått så där jättebra precis, mer än hälften rätt. Hon morrade en aning och sa att just de ämnet var ju så urtråkigt och det bara pratades massa knasiga saker om grejor som hänt för evigheter sedan. Man nästan somnar ju direkt de börjar prata sa hon. Av tre prov har hon fixat två hur bra som helst och de tredje har gått åt skogen riktigt ordentligt. Ska man börja oro sig då eller räcker det med att få henne att plugga en aning mer på just det? Hon satt nämligen en kvart med den läxan och bara surade innan provet.

Nu får jag nog klara mig själv

Jag kanske inte får fler behandlingsveckor, de kostar pengar att skicka bort mig och jag måste nu söka för en ny period. Det verkar jobbigt. Förut, för länge sedan tänkte jag använda mig att mina horpengar till att betala för min egen behandling. För det är som onda pengar för mig, som jag inte vill ha utan mest bara ge bort. En annan orsak till att jag tänkt göra så, var att då skulle inte någon här omkring mig behöva veta om vad det var jag behövde behandling för. Jag ville vara hemlig. Nu är det som rätt kört med där hemliga grejen eftersom massor med myndighetsfolk vet om vad de är jag gör. Dessutom kändes det rätt skumt att vara tvungen att sälja mig själv för att ha råd med en behandling som har syfte att jag ska sluta med just det. Fast de känns lite otryggt nu att inte veta om jag kan få mer hjälp eller inte.

Behöver några timmar till idag..

Stress, stress och åter stress..jag lider av tidsbrist och mitt huvud har fått spader och håller på att värka sönder just nu..Två möten på rad med bara ett par minuter mellan varandra..egentligen minus minuter, men jag planerar att smita från det första för att hinna till det andra..tur man har bil och hoppas på parkeringsplatser i närheten...Gillar inte att ha ont om tid, jag lär dö i en hjärtattack en dag..

ny dag

Det blev inte många timmar sömn i natt, när jag är bortrest sover jag som en galning fast det inte är hemma och på främmande platser och en obekant säng...jag borde sova bättre när jag är i min trygga miljö, men det gör jag inte. Kanske mitt hem inte ens är en tryggplats, jag har kanske lurat mig när jag tror det. Nu sitter jag i alla fall med en stor mugg kaffe och ska snart hoppa in i duschen för att sedan sätta mig bakom ratten och köra ett par timmar..måste först bara lyckas slita upp två barn som har förvandlats till morgontrötta tonåringar med sura miner..

Godnatt och sov gott..

Nu dags att sova...i morgon bitti direkt jag vaknat så drar jag och kidsen norrut över helgen..fast jag känner egentligen att jag vill vara hemma..men nu blir det så här i alla fall och sova kan jag väl göra till veckan i stället..Bara att sätta på sig stålmasken igen och kunna umgås med vanliga människor och vara social till tusen ett par dagar...Kanske det också kommer att kännas bra att få vara den vanliga människan en liten stund och lägga alla problem åt sidan..

Hemma igen

Dagarna innan jag åkte mådde jag egentligen piss..jag var så less på allt att jag bara önskade att jorden skulle öppna sig och sluka mig och sedan stänga sig om mig utan ett spår..bara försvinna utan och aldrig mer finnas...som om jag aldrig hade funnits..

Den gjorde inte det utan jag blev kvar på marken, levande och med massa känslor som yrde omkring i en salig röra. Konstigt det också eftersom jag alltid hävdar att jag är rätt så känslolös och avstängd och inte äger känslor..Det sista året har de kanske hoppat fram som tomten i lådan, bara för att pysa fram ibland och sedan återigen försvinna någonstans i universum bara för att retas med mig. Nu när jag har varit borta så har jag mått rätt uselt. Jag har sovit i massor direkt jag har fått chansen. Jag är rätt slut just nu, även om jag försöker hålla mig både vid liv och ha kvar humöret. Annars bryter jag ihop totalt. Något som jag är livrädd för just nu, av många olika orsaker.

En plan B ska göras i veckan. En som jag kan ha utifall jag inte orkar att fortsätta med horgrejorna tills allt är färdigt. Nödfallsplan kanske det kan kallas. En som jag ska kunna använda mig av direkt jag säger till att jag inte orkar och som ska göra att jag ska klara mig..en plan som jag inte vill använda eftersom det ger mängder med konsekvenser, men som jag behöver ändå. De andra ger också konsekvenser, att fortsätta hora ett litet tag till alltså. Frågan är vilket som ger mest. Just nu känner jag att jag inte kan vara riktigt ärligt eftersom jag inte vill berätta för någon vilka planer som finns för mig i den världen. Jag själv vet om några riktigt gräsliga saker jag snart måste göra, men om jag berättar det till skrynklaren eller på behandlingsstället så är jag rädd för att de totalt dumförklarar mig. Eller rättare sagt så vet jag att alla kommer att säga åt mig att använda mig av plan B direkt. Att jag väljer det här och att jag får skylla mig själv för allt som händer eftersom det finns alternativ. Sånna som för dem är verkliga, men som för mig bara är en utopi. Något jag hör talas om, men som inte är verklig. Inget som jag tror kan genomföras på ett vettigt sätt.

Så i stället håller jag tyst om de riktigt läskiga sakerna som jag vet ska hända. Jag bara säger att de finns jobb som jag fortsätter med och då får väl alla tro att de bara är det gamla vanliga. För de verkar som om de ändå tycker de är hemskt nog. Då får det räcka så...De där typerna som försöker lösa och fixa ihop en plan B vet om allt såklart. Det är ju dom som ordnar med plan A också och jag försöker att lita på dom. De vet alla galenskaper och även om dom inte gillar det så skäller dom då inte på mig. Fast de säger att de inte gillar att jag utsätter mig, men att vi fortfarande kör på plan A så länge jag orkar. Så jag försöker att orka...

virrhöne jag..

Oj oj nu har jag varit och tränat..hade glömt bort att det var måndag i dag och stressade på med allt annat när jag några minuter innan kom på att de var dags att springa hemifrån och till träningen. Jag hann precis i tid fast jag kände mig som ett litet troll med håret på ända och huvudet fullt av helt andra tankar. Jag har ju som inte lyckats packa klart och så ännu utan hade tänkt göra det i stället. Sen är det så att jag är borta fram tills på fredagkväll och direkt på måndag morgon måste jag och barnen i väg. Så jag måste packa klart de också. Så att jag inte behöver fixa med det direkt jag kommer hem och är trött och slut...Så just nu står det väskor och påsar överallt. Fast de ordnar sig nog, de brukar ju göra det på något sätt...Hoppas jag i alla fall...

Idag är det bråttom

Total stress redan fast det bara är morgon. Nu är det dags att sätta fart så jag hinner bli klart med allt innan jag far i morgonbitti och jag kan säga att det är miljoner grejor som måste hinna göras. Hur ska jag hinna och varför har jag inte börjat tidigare? Snart får jag då hit besök som behöver lite hjälp med lite saker och jag har precis kört sonen och en kompis till honom på gymnasieskole information. Häller i mig kaffe så jag ska vakna ordentligt och sen snabbröja här hemma.

Stillastånde svartängel

Jag mår skit, urdåligt och jag är ett jäkla vrak...som inget orkar just nu.
Vad är det för vits med någonting, när jag ändå bara ingenting är.
Jag hatar att inget vara och jag avskyr att ingenting orka, men just nu är de så allt är.
Därför är jag usel på att skriva i den här fåniga bloggen också...och jag kommer ingen vart med mitt liv heller så det blir bara massa deprimerad dynga som jag petar ner. Jag vill kunna skriva glada och roliga saker också, men just nu känns det inte som om det finns något sådant..Inte när de gäller mitt hemliga horliv i alla fall. I de andra finns det hela tiden små glada stunder med barnen eller med vänner...givetvis..och det är tur för mig i alla fall för annars hade jag väl förlorat förståndet för länge sedan och hängt i en galge i skogen eller något annat knasigt..
Nu står jag i stället och stampar som ett frustrerat troll och tar mig vare sig framåt eller bakåt..och jag har inte tid med det...jag vill få ordning på allt nu..helst i går och jag har inget tålamod med nederlag skapade av mig eller andra..

Trött och slut

Jag är helt slut och färdig. Har inte mycket energi över just nu. Nästa vecka åker jag igen till sthlm och jag har inte ordnat för något av de praktiska ännu förutom var jag ska bo och sånt. Jag har inte börjat att tvätta och mitt hem ser mer och mer ut som skräp. Jag är alltid en mycket rörig person när det gäller att hålla städat, men just nu börjar de likna kaos. Inte hjälper det mycket att barnen har lov och vissa dagar har de flyttat in en hel hög med andras barn här som skapar tvätt och disk i massor. De är fina, men rätt jobbiga också. Om några dagar sticker min pappa till främmande land för ett snabbt biståndsprojekt och jag hade nog velat följa med honom, bara för att få komma bort och få vara där det är varmt och skönt. Dessutom behöver jag få tänka på annat en liten stund. Fast de är försent att ordna, men jag vill..

Ny vecka

Den här veckan har barnen lov och jag ska inte åka till sthlm förrän nästa vecka. Jag ska försöka passa på att ta hand om kidsen och fixa ordning med allt annat. Det är många veckor som jag har varit borta och det gör att flera saker hamnar åt sidan. Det är inte bra, för jag behöver verkligen inte mer stress. Jag har nu tackat nej till två olika vanliga jobb, både för att dom var så långt borta och för att jag verkligen inte orkar med de just nu. Ändå känns det som skit eftersom jag också vill ha dem. Fast jag känner att jag inte passar att arbeta med människor just nu, jag borde först ta hand om mig själv innan jag ska hjälpa andra. På nått sätt känns de som om jag är bra på två saker här i livet, att vara en hora och mitt vanliga yrke. När jag nu tar bort båda grejorna så har jag som inget kvar att vara bra på. Tidigare har jag haft antingen mina studier eller ett vanlig jobb också och det har hjälpt mig att hålla mig flytande och behålla förståndet på något sätt. Jag har kunnat fokusera på annat ibland och just nu känns de som om jag saknar det otroligt mycket. Behöver den typen av bekräftelse också. Fast en sak i taget och när jag har tagit mig ur den här idiotsituationen jag har försatt mig i så kanske jag kan koncentrera mig bättre på allt vanligt och kanske bli ännu bättre på de vanliga. Hoppas jag i alla fall.

Söndag

Det gick mycket dåligt med min klänningsjakt igår, hittade ingenting...inte ens någonting nästan användbart..så nu börjar jag närma mig kris. Idag kommer sonen hem efter att ha varit borta i helgen och han sitter och skriver miljoner sms till mig så jag antar att han har haft de rätt tråkigt när han varit borta. Sen ska jag sätta honom i jobb..möblera om jobb..misstänker att han inte kommer att bli jätteglad, men jag behöver hans hjälp så jag inte dräper mig själv av att flytta om möbler...

Lördag och klänningsköp

Nu ut på klädjakt..måste hitta något idag annars börjar det krisa sig:-))
Sovit som en kratta med flock kacklande småtjejer i hela huset. Vet inte riktigt hur dom har lyckats få plats att sova i dotterns rum, men jag upptäckte i morse att lyckats sno sonens säng och bära in den i hennes rum. Så vitt jag vet så står det nu tre sängar där och några luftmadrasser. Gissa vilka som ska få städa idag:-))) Ha en bra dag allihopa

Slöarkväll

Just nu slöar jag i massor..den här veckan har det annars varit fullt upp med massa praktiska saker..Och jag har hunnit med yoga och vattengympa så jag börjar känna mig lite hurtig..jag som är en riktig latmask:-) Utvecklingssamtal för sonen och i morgon för dottern har jag avklarat också. Bestämt mig för att nästa vända i sthlm ska jag bo på ett annat ställe än där jag har bott tidigare. Jag vill ha de lite mer trivsamt för mig..men fortfarande centralt. Ska vara där en dag längre också nästa gång när jag ändå far dit. Det jobbigaste är att vara utan barnen för jag är egentligen inte van vid det. Jag vill ha dom hos mig hela tiden, men ändå vet jag att de har det bra där de är. De är säkert nyttigt för oss alla att pausa lite i från varandra litegrann ibland också, även om de inte är så roligt...Tur jag ska vara hemma med dom under lovet i alla fall.