Jag önskar

Alla en riktigt God jul..Jag önskar att ni alla tar tillvara på tiden med familjen.. Att ni får känna lugnet efter stressen..Jag önskar att ni både får massor med god mat o trevliga klappar..och glöm inte bort ferdinand:)
Kram alla:)

Snöööö...massor med snööö...snart är det jul

Vem har skickat all snö över mig...var nyss ut och skulle sopa bilen och när jag kom ut så trodde jag knappt att jag skulle kunna öppna dörren. Vid bilen hade jag snö till knäna och fick försöka sparka bort så mycket snö som möjligt. Om några timmar ska jag åka bort i några dagar. Fira jul med släkt och vänner, det ska bli rätt skönt...men också jobbigt. Jag har dock fått ett jobb en stund på julafton. Det ville jag inte ha, men jag måste smita från alla för att fara iväg och hora några timmar. På julafton...hur snällt är det va? Jag är ganska missnöjd med det, men kan inte göra något åt det. Hoppas de går bra så jag slipper sitta och äta julmiddag och ha ont. En annan jobbig sak är att hela mig släkt är ganska religiösa och på julafton är vi en stund i kyrkan också. Det är då jag ska jag jobba. Så när alla sitter och tittar på julspel eller vad dom nu gör så gör jag mina grejor...sen träffas vi alla igen och jag ska vara glad och le. Det kommer kännas väldigt jobbigt och jag kommer att känna mig som en ursuel människa. Nu måste jag sätta lite fart och packa klart och fortsätta få lös bilen. Jag har några timmars bilfärd framför mig och jag hoppas att vägarna snart är plogade så jag inte kör i diket..Det är alltså inte lite snö här nu. Fast när jag säger att jag har snö till knäna så kanske man ska tänka på att jag bara är typ en och en halv meter lång också...om jag var två meter så kanske jag hade haft snön en bra bit under knäna...men fasen vad det är snöööö...och jag fryser...

Funderingar

Ibland blir jag förvirrad och ibland också rätt arg när jag läser om riktiga känslomässiga saker. Sånna där vanliga grejor som omtänksamhet, vänskap och riktig kärlek. Allt sånt där som i min värld aldrig existerar. Därför retar det mig till vansinne ibland. Får den där känslan av att allt bara är en lögn och att folk hittar på. Ändå vet jag ju att de finns, kanske..någonstans..hos några..
Ibland kanske jag märker av glimtar av sånt omkring mig, men då försöker jag fort stöta bort det. Vänskap kanske jag hittar ibland, jag gillar många människor jättemycket och de personerna är superviktiga för mig. Fast jag förstår aldrig hur de kan gilla mig. Jag tänker att de kanske inte skulle göra det om de visste hur jag egentligen är. Ändå kan jag inte låta bli att vara utan dem eftersom de tillför mig så mycket.

Jag undrar varför jag alltid får den där känslan av att inte duga. Oavsett vad jag än gör eller inte gör. Så var det i går också, fast med en mer mindre snäll människa. Jag var med en av mina ägare i några timmar. Återigen bunden med mängder av grejor av alla de slag. Jag frågade sedan om han var nöjd med mig, jag bad om ursäkt för att jag varit så krånglig och komplicerad. Inte ett ord sa jag vad jag egentligen tyckte om hans behandling av mig. Det var viktigare att han skulle vara nöjd för annars skulle det ju kanske bli ännu värre bestraffningar och konsekvenser för mig.

Dumpad i brev..

Idag fick jag på posten ett brev där det stod att tjänsten du har sökt är tyvärr tillsatt till annan sökande. Ovanligt att jag får sånna brev i vanliga posten och inte som ett mail..Ändå förstod jag ju vad de var när jag såg kuvertet..Jag kan inte säga att jag blev speciellt ledsen över det där. Jobbet jag sökt var nämligen i en kommun som jag inte har en aning om var den ligger. Typ miljoner mil härifrån. Fast i och för sig hade de kanske varit skönt att flytta på sig så långt bort. Inte behöva komma tillbaka till helvetet som är här..men ändå..ganska så skönt..

Sköter mig inte alls...

Jag har inte klarat av att sluta..inte alls..jag är skitfeg och jag är livrädd..vilket har gjort att jag inte vågar ta de där sista steget för att allt ska ordna sig. Jag panikar och ställer till det, jag fortsätter att lyda order, trots att jag inte vill. Vad är jag för en usel människa egentligen. Hur kan jag utsätta mig själv för det här hela tiden? För varje dag som går så rasar jag och försvinner som vanlig människa. För jag har svårt att ta mig upp igen. Jag skäms över mig själv, till och med så att jag knappt törs skriva ner vad jag gör. Fast meningen med all från början var att försöka få ur mig all skit så att jag tillslut vågar öppna munnen och prata. Nu försöker jag igen och så får jag väl se hur långt jag klarar av.

Förra veckan var en smärre katastrof egentligen. Jag hade miljoner kunder kändes de som. Jag for som en galning mellan alla för att hinna. Jag mådde rent piss. Det var början på veckan, slutet var jobbigare. På torsdagen så blev jag hämtad utanför mitt hus av en kund. Vi hann inte köra mer en max två meter innan han började. Vi for till ett av hotellen nära där jag bor, parkerade i källaren och tog hissen upp direkt till hans rum..som han bara bokat över dagen. Kändes som om alla fattade vad det var vi gjorde. Jag hade aldrig träffat honom tidigare, utan han hade kommit farandes från en annan stad i närheten. Efter några minuter i rummet så satt jag fast i bojor med händerna, rep runt fötterna och sen var de kört..i ungefär fyra timmar var jag där utan att kunna röra mig. Jag kan säga att bojor är hårda och gör skitont, händerna domnar bort och ju mer du sliter, desto ondare gör det..efter de där fyra timmarna fick jag komma loss, gå på toa och klä på mig...ner i hissen igen och sen hem..Byta kläder, springa i väg till ett annat möte som jag hade...ett som den vanliga jag och inte horan..Sen iväg till han som äger mig och som skickat ut mig på de där jobbet..en snabbvända bara för att lämna och hämta grejor...Middag till barnen och sen en till kund..Prata med nästa man som äger mig, bestämma tid och plats med honom för dagen efter. Jag skulle tränas var de sagt..jag har inte sköt mig så bra ett tag när de gäller vissa grejor. Kanske jag inte kan stänga av så bra numera när jag har försökt ta mig ur det här...kanske de är så..

Fredagen kom, med den också ägaren..med bil körandes från den stad han bor i. Med mängder med prylar att plåga mig med..flyttlådemassor alltså..Till den plats vi skulle vara och två sekunder senare satt jag fast igen..med händer och fötter..först stående tittandes mot en vägg...Inte ens ett hej innan...lite stryk, fast inte så farligt. Den här gången inte bojor utan i stället läder..samma runt halsen och fotleder..händerna tillslut fast i bandet runt halsen...25meter rep knutet runt mig..stålkäppen fast mellan fötterna..spännband som kilade fast mig runt magen och underlaget så att jag inte kunde röra mig en milimeter..laexmasken på huvudet och träningen började..fem timmar och sen var jag klar..jag skötte mig dåligt så jag måste tränas igen snart tydligen...ont som satan men jag fick åka hem igen...Barnledig och huset tomt..Min första barnlediga kväll på hela terminen och jag spenderar den fastbunden och plågad..Jag la mig i soffan och stupade...Vaknade upp några timmar senare och fortfarande ont. Jag försökte äta några godisar innan jag somnade igen...Morgonen nästan ännu värre känsla eftersom de då både sved och värkte..kändes som om allt bara var trasigt..fick veta att jag skulle få vila några dagar innan nästa kund..Fast de fick jag inte, min närmaste ägare ville få ut mig på jobb, ett enkelt och inte så krävande...men när man inte vill röra på sig så är allt jobbigt..

Nu har jag vilat några dagar ändå, jag har hittat på ursäkter och dumheter för att slippa, jag har bokat in mig på grejor jag vanligtvis inte skulle ha gjort bara för att slippa ut..jag har klarat mig hyfsat, men i stället så har jag fått ett jobb på julafton då jag måste smita i från min familj för att hora ett par timmar med en som bestämt sig för att den vill ha mig där...och ägaren som bestämmer över mig har sagt att jag måste..annars konsekvenser. Jag orkar inte med några konsekvenser längre. Jag stupar av det här...Ändå är jag för rädd av mig..jättemycket för rädd..och jag vill inte klaga, men jag måste försöka få ur mig det jag klarar av..jag orkar inte allt, men jag måste försöka i alla fall...annars tystnar jag igen...Nu ska jag strax sova i alla fall...

pesten

Den här veckan har varit riktigt åt helvete...fruktansvärt jobbig och otrevlig..och jag är trött..jag orkar inte ens skriva om det just nu utan väntar en stund tills jag varvat ner en aning..för jag är slut, jag har ont och jag är less..och nu ska jag snart sova..godnatt..

Tröttsam torsdag..och dagen har precis börjat

En sjuk i huset, massor med tider att passa...och en vän som hälsa på..och mitt hem ser ut som en soptip...lika rörigt som min hjärna..Vad ska jag börja med...ge te till den sjuka...kasta mig i duschen och se till att jag kvicknar till så jag orkar med resten...eller ska jag helt enkelt krypa ner under täcket och låtsas som att jag inte finns...

Jobbigt

Jag vill inte vara här längre, jag vill rymma långt bort och aldrig komma hem igen..som en trotsig tonåring..Eftersom jag en gång varit en sån så vet jag att det inte hjälper att bara sticka...även om det lockar väldigt mycket. Ibland känner jag mig precis som jag gjorde då..Samma onda tankar och samma idiotiska beteende fast en aning värre.
Vad är det som gör att jag aldrig lär mig och hela tiden faller tillbaka. Att ju sämre jag mår dessto mer galenskaper ställer jag till med.Mina gränser totalt suddas ut och jag klampar över dem som en galen elefant..Kanske jag går lite hjälp av de som äger mig, när de gäller de där gränsöverträdandet, men jag gillar inte att skylla i från mig heller. Det är väl det som jag vill undvika när jag också försöker dra mig ur. Att slippa skylla på andra och i stället bara se till vad jag själv har gjort för att hamna i det här. Fast de är fruktansvärt jobbigt när jag inte får välja vad jag ska göra och vad jag inte ska. Att någon annan styr allt och att jag själv bara på grund av en idiotisk rädsla inte kan säga i från. För man får inte göra det...och om man försöker så händer de saker..sånt jag försöker undvika..för de är inte roligt alls..och jag vill rymma härifrån...